Erfarenheter

[havre]

Nu var det två och ett halvt år sedan jag var aktiv här. Förmodligen är det ingen som minns mig, eller den jag var. Jag var en ung tonåring i en tankeprocess som gjorde mig galen. Kanske inte galen på det sätt som man brukar definiera ordet galen. Men så som jag såg det. Jag stod helt enkelt inte ut med mig själv. Tankarna flydde kors och tvärs och hit och dit.

Nu vet jag exakt hur det ligger till. Varje år som går i livet lär man sig nya saker. Man utvecklas som människa även om det inte alltid verkar så. Förut var det existensiella frågor och psykologiska funderingar som stod överst på min tankelista. Idag har jag nästan helt slutat tänka på allt det där som fyllde mina tankar. Kursen Psykologi A gav mig en aning mer förståelse.

Det som gäller nu är poesi. Poesi och tankar om allt socialt. Exempelvis hur jag förhåller mig till andra och hur de ser på mig. Egentligen tror jag att jag har vädigt många felaktiga antaganden om min omvigning. Men det är ju inte så jag tänker, för jag ska ju alltid tro det värsta.

Min största undran är fortfarande, som den alltid har varit; Hur skulle det vara att se ut ur någon annans ögon?
Lite som Harry Potter har en förmåga att se ut ur Voldermorts ögon och tänka hans tankar, men ändå vara sig själv. Det skulle betyda att man är två medvetanden samtidigt, det är omöjligt, men i fantasin är allting möjligt.

Any comments?

[Minded]

Hur kommer det vara att se ut ur dina egna ögon om ett år från nu? Kommer du vara samma person som idag?

[Ling]

Det är en intressant tanke, som även jag haft stundtals. Undrar just hur jag skulle se på mig själv utifrån en annans perspektiv, med mitt medvetnade ihop med den andres. Lite som att man vill vara en fluga på väggen och bara studera vad andra säger och hur de interagerar i ens närvaro.

[havre]

Hur kommer det vara att se ut ur dina egna ögon om ett år från nu? Kommer du vara samma person som idag?

Förmodligen inte. Jag vill i alla fall tro att man ändras lika mycket. Kanske inte på samma drastiska sätt som förut, men att man ändras hoppas jag i alla fall.

Just den här dagen har jag svårt att se en längre framtid, men jag vet innerst inne att det som sker det sker och man måste låta livet ha sin gång och ta en dag i taget.

Om ett år kommer jag förmodligen tänka på vad jag vill göra i framtiden, inte för att jag inte gör det nu, men då kommer det bli ännu mer aktuellt.

Nu vill jag höra om era liv.