Egots mål...

[JimmyAberg]

FLUMVARNING!

En intuition om egots mål:...

Materialisationsprocessen/realisationsprocessen/verklighetsprocessen/skapelseprocessen, dvs. ande till materia. Vad är målet? Jo, egot är den komplexifierande kontrollströmmen för materialiserandet av nervsystmet, med syfte att manifestera sig själv i perfektion och genom detta upphäva sig själv genom REVERSERING, dvs. att göra något, dvs. att för-verkliga något, och göra det på ett sådant sätt som överträffar och utrotar det tidigare redan förverkligade (dvs vårat minne), detta är skapelse.



Våra verktyg är en förlängning av oss, dvs. den "ofullbordade människan" och våra verktyg ger oss makt. Makt är per definition en förlägning av "nervsystemet". Nervsystemet är ett circel, en cykel av ande -> materia -> ande.



Vid perfekt manifestation/anspråk/hävdelse så REVERSERAS skapelseprocessen i vårat medvetande - detta är språkets syfte, dvs. inspiration, av-materialisation _med syfte_ att föra oss bort från det verkliga och tillbaka till den rena anden.



Att bygga upp och infria, och överträffa förväntingar bidrar till en känsla av "overklighet", detta _är_ reverserandet av verkligheten, tillbaka till det "overkliga", dvs. till anden, till det _potentiella_, dvs. det ogripbara mysteriet.



Vi lever i en kaosartad skapelseprocess och bra konst/språk/kommunikation revsererar processen, dvs. öppnar upp och pekar tillbaka mot Gud.


Dålig kommunikation pekar från ande till materia, men inte tillbaka, cirkeln blir aldrig sluten, spänning byggs upp men förlöses inte.

En dålig lärare säger _vad_ vi bör _göra_, en dålig lärare står nära det redan materialiserade, är fast i minnet. Pekar från sin ande och förväntar sig att mottagaren ska materialisera hans vilja utan att själv reflektera den, det är därför en dålig lärare är kränkande, han tar ifrån studenten dess omdömme & dess förmåga att reversera skapelsen.


En god lärare är istället anspråkslös, han släpper sig själv och har tillit i processen, han skapar en miljö där kränkningar ej uppstår eftersom han hela tiden är med i processen - ingen överges - ingen lämnas åt "sitt öde" - läraren är i centrum av ödet - trots att eleven i sin uppgivenhet inte ser detta. läraren ser studentens buddhanatur, dvs. genom att reverse studentens ego, ser han skönheten i studentens självstympande frågor (frågor är något som _utger_ sig för att vara ett reverserande av skapelseprocessen, men frågor implicerar alltid konsterande och frågor är därför implicita motsägelser). Det enda läraren i sin totala känsliga närvaro upplever är sin egen _tomhet_ i samspel med den individ, dvs. det ego som bearbetas, dvs. det som definierar och utgör konflikten/situationen.

En god lärare odlar och vårdar en miljö, en miljö där reverserandet av skapelseprocessen - resan tillbaka till det intima mysteriet - nyfiket uppmuntras. Läraren kommer inte med manifestationer/svar/konstateranden bortom att spegla den oklyvda frågan, eftersom hans identitet är upplöst och längt ifrån det manifesterade, är han närmare Gud, och det är genom Läraren som manifestationen kommer, genom studenten och definierar verkligheten.

[Anna Sara]

Bra inlägg.

[JimmyAberg]

Jimmy Åberg mår _inte_ bra (sovit i tre timmar). Mår så overkligt jäääääääääääääävla braaaa! Inte långt ifrån att få audiens hos Gud nu, allt är upplyst, allt är transparent, allt är _ren_ _jävla_ _kärlek_. http://sv.wikipedia.org/wiki/Mystik http://taotechingpasvenska.blogspot.com

[Anna Sara]

[JimmyAberg]

Att vara, på jorden, är att göra utan att göra, att finnas utan att finnas - att ej längre vilja leva, att ej längre vilja dö - det okränkta och okränkbara, handlandet, så oskuldfullt, så rent, så bortom "moralen", så bortom "vetandet" - det universiella språket. Vad är jag? Inget sökande, inga frågor, inga svar, inga konstateranden, inga anspråk. Vem är jag? Jag är ingenting, jag är allt. Vare sig det antingen pekas på något eller det inte pekar på något, så pekas det fortfarande på allt annat som inte pekas på. Pekandet är överspelat. Även om dockor kommer att kastas och sandslott kommer att rasa, så kommer jag inte att gråta för detta och jag kommer att gråta med detta och jag kommer att gråta över allt annat också. Det invecklade har utvecklats, intagit sin plats i det okända. Den evolverande manifesterande materien, har alltid involverat det rena vittnet, du var alltid där, ditt ursprungliga ansikte, hur du såg ut innan dina föräldrar var födda, detta vittne såg alla "kränkningar". Försökte du "hålla kvar" i något när allt togs ifrån dig var glöden det enda som togs ifrån dig och du blev ett "offer" i det inkastade dramat, alla vet detta eftersom detta ÄR födelse, och den födelsen är överspelad nu, inget karma återstår när synden är förlåten, inget återstår, inget kan nu bli fråntaget, all värdighet kommer åter att uppstå, eftersom allt är bortskänkt - och jag gav aldrig någon något - jag avslutade detta med värdighet, jag höll det för mig själv och genom detta kom styrkan och öppnade dörren, men inte åt mig utan åt dramat, åt kärlek och kränkningar, allt är nu inbjudet och allt är nu välkommet. Välkommen!