Knäppon - är de fler?

[transversal]

Jag tycks träffa en hel del knäppon. Är det nån som känner igen sig? Folk som freakar ur och liksom flyter iväg. Har världen blivit knäppare?

[Väderkvarn]

Jag håller med dig. Det var mer normalt förut.

[Johan Ågren]

Jag tycks träffa en hel del knäppon. Är det nån som känner igen sig? Folk som freakar ur och liksom flyter iväg. Har världen blivit knäppare?

Har spenderat för mycket tid här på FF kanske? Jo världen blir alltjämt "knäppare" i takt med att den existentialistiska friheten tar sig allt fler uttryck, och de moraliska hämningarna som tidigare likriktat det mänskliga beteendet släpper sitt grepp.

"Magisk teater - endast för förryckta!"

[Skogsälvan]

Äsch, tror jag nog bara handlar om att du lär känna folk närmare.

[transversal]

Du menar att man ska låta bli att lära känna dem? Så man slipper att inse att de är knäppa?

[J R Auk]

Jag möter knäppon över över över allt. Men de kallas normala.

Det är ju bara perspektiv. Eller så är det för att jag är en av de som definierar normal som normal i det att jag är knäpp själv.

Konstig får jag dras med hur jag än vrider och vänder på det. Så fort jag öppnar käften i princip.

Något som jag brukar tänka på annars det är hur man attraherar sådant. För jag har flera gånger lagt märke till hur någon kommer spatserande på en tunnelbaneperrong och möter ett tiotal människor, så stannar de och börjar snacka med mig och frågar om riktning o dyl. Och det ändå trots att jag alltid har hörlurar för att stänga ute världen i tunnelbanan. Eller så sitter man på en bänk som är fullsatt och någon kommer fram till en.

Vad tros om det? Myndigt uttryck? Harmlöst utseende? Sympatisk person

Och om vi tänker i de banorna, vad tänker ni som möter dessa "knäppon" om er själva?

[Skogsälvan]

Du menar att man ska låta bli att lära känna dem? Så man slipper att inse att de är knäppa?

Tja, det är väl upp till dig . Yta i början, Ken och Barbie och plast. Alla har lite märkligheter i/för sig som man upptäcker efter ett tag.

[Mr.M]

Jag tycks träffa en hel del knäppon. Är det nån som känner igen sig? Folk som freakar ur och liksom flyter iväg. Har världen blivit knäppare?

Jag har inte träffat på en enda normal människa i hela mitt liv, vad är det för fel på dig
andra kanske hade sagt, vem har inte ett lik i garderoben eller två...

[freddemalte]

Jag tycks träffa en hel del knäppon. Är det nån som känner igen sig? Folk som freakar ur och liksom flyter iväg. Har världen blivit knäppare?

Hej transversal
Nej jag har aldrig träffat någon knäpp* människa . . . däremot händer det att man ser en del fulla människor som beter sig ganska illa . .  dessvärre har väl det normaliserats.

*vet förvisso inte riktigt vad du menar med "knäppon"

Vänligen

Fredrik

[Anders]

"Knäpp" är lite luddigt...

[Zokrates]

"Knäpp" är lite luddigt...

Knäpp och knepig, lite svår att förstå sig på och ändelsen -on är ju mest en lustifikation, som i miff-on, t.ex.

Knäpp eller knasig, ja det går väl hand i hand men för mig är en knasig person psykiskt sjuk, medan en knäpp person bara är konstig. Varför det heter knäpp bör ju bero på att det antingen har med knep att göra, personen tar alltså till knep för olika ändamål och dessa är då oftast ovanliga, eller så kommer knäpp av att personen är knapp, dvs "liten" med ett klent förstånd, men skitsamma, knäppskallarna styr världen, är inte det underligare?

[Skogsälvan]

Det är ju lustigt att vi ser det så olika. Jag förknippar inte alls knasighet med psykisk sjukdom, mer fumlighet, velighet, ofärdiga tankar. Men vi kan ju försöka prata med varann ändå  :)

[Zokrates]

Jag kan ju kosta på mig att vara lite knäpp  då och då, jag hatar slentrian i samvaron och blir det för tråkigt då kan jag skaka om bara för att väcka andra till liv, det andra vettiga men tråkiga alternativet till det är ju tyvärr annars att halshugga dessa vandrande zombier...

[Skogsälvan]

Det lät läskigt och jag som ska lägga mig snart, vaknar och Zokrates har härjat loss så fullt med folk är bara *poff* borta.

[Zokrates]

:shock: Det lät läskigt och jag som ska lägga mig snart, vaknar och Zokrates har härjat loss så fullt med folk är bara *poff* borta.

Oj, det var synd, men å andra sidan, hur intressanta samtalsämnen kan man bygga kring de "normala",
blir inte det lite som väderspänningar i etern, färglöst?
Däremot samtal om det som vi uppfattar som udda eller knäppt flödar ju vår fantasi ganska ordentligt.