Kan allt tas ifrån en?

[kort]

I det dagliga livet finns ständigt aktuella frågor som, känner jag mig trygg i tillvaron och vad är jag glad för?

Svaret kan vara skiftande, men jag kan tänka mig att svaret ofta är en blandning av följande: därför att jag har vänner, därför att jag har ett jobb, därför att jag har värdefulla intressen, därför att jag har en bostad, därför att jag är frisk, därför att jag har en god filosofi, därför att jag har en dator, därför att jag är skuldfri, därför att jag är bosatt i Sverige, därför att jag lever, osv osv.

Samtidigt kan man ställa sig frågan om inte allt detta också kan tas ifrån en? Vännerna blir ovänner, man blir sparkad från jobbet, intressena blir meningslösa, huset brinner ner, man blir sjuk, filosofin leder till desillusion, datorn krashar, skuldberget växer, man blir landsförvisad och dör slutligen. Så fort man tänker över riskerna att förlora något infinner sig osäkerhet och rädsla. Detta kan leda till att man försöker kontrollera sin situation vilket är kraft- och tidsödande.

Vad skall man värdesätta och finns det värden som inte går att förlora?

[freddemalte]

I det dagliga livet finns ständigt aktuella frågor som, känner jag mig trygg i tillvaron och vad är jag glad för?

Svaret kan vara skiftande, men jag kan tänka mig att svaret ofta är en blandning av följande: därför att jag har vänner, därför att jag har ett jobb, därför att jag har värdefulla intressen, därför att jag har en bostad, därför att jag är frisk, därför att jag har en god filosofi, därför att jag har en dator, därför att jag är skuldfri, därför att jag är bosatt i Sverige, därför att jag lever, osv osv.

Samtidigt kan man ställa sig frågan om inte allt detta också kan tas ifrån en? Vännerna blir ovänner, man blir sparkad från jobbet, intressena blir meningslösa, huset brinner ner, man blir sjuk, filosofin leder till desillusion, datorn krashar, skuldberget växer, man blir landsförvisad och dör slutligen. Så fort man tänker över riskerna att förlora något infinner sig osäkerhet och rädsla. Detta kan leda till att man försöker kontrollera sin situation vilket är kraft- och tidsödande.

Vad skall man värdesätta och finns det värden som inte går att förlora?

Hej kort

Din fråga kan egentligen förenklas till: Kan man förlora allt som betyder något för en?

Svaret är ja, eftersom man kan förlora sitt liv.

Om jag dock ska tillämpa välvillighetsprincipen vad gäller tolkningen av din fråga så blir även då svart ja, med hänvisning till precis det svar du själv gav: "Vännerna blir ovänner, man blir sparkad från jobbet, intressena blir meningslösa, huset brinner ner, man blir sjuk, filosofin leder till desillusion, datorn krashar, skuldberget växer, man blir landsförvisad och dör slutligen"

Vänligen

Fredrik

[kort]

freddemalte

Jag ställde frågorna av den anledningen att jag vill att det ska finnas eviga värden. Jag vill inte att livet skall vara likt höstlöven som sopas bort om hösten. Om vi bortser från döden eftersom vi ändå inte vet vad som händer då, skulle du då säga att det finns några eviga värden? Själv kan jag tänka mig att ett värde kan vara evigt så länge vi inte glömmer bort det, jag tror att vi kan finna värde i sådant som inte behöver vara materiellt. Men då kommer ytterligare en fråga, borde alla människor endast värdesätta det andliga? Eller behövs det både andliga och världsliga människor? Och hur ser en strikt världslig människas värderingar ut?

[Marko]

Svaret är ja, eftersom man kan förlora sitt liv.

Den frågan har intresserat mig ett tag,
En som tar en annans liv för att han är avundsjuk på en persons egenskaper,
så tar han inte egenskaperna som han vill ha. han tar ett liv.

En egenskap är inte bara personlig, en omgivning gillar oftast det som är unikt och karraktärsfyllt,
dom kan adopterar det i sina minnen och egenskapen lever vidare via andra.

livet tog inte bort egenskapen, den tog bort ett liv.

mitt svar blir nej, man kan inte ta allt från en person. inte ens med att ta dennes liv.

[monstret]

Man kommer alltid ha förmågan att anpassa sig.

[transversal]

I Tao menar man ju att det eviga värdet är själva förändringen. Fast det gäller ju att kunna uppskatta att saker förändras. I detta ligger ju att ont snabbt kan bli gott och vice versa.

Själv tror jag att man också kan sätta som ett annat värde ens egen förmåga att kontrollera situationer till viss del. Man har i nästan alla situationer en liten chans att påverka resultatet. Ibland är den så liten som en promille, och ibland betydligt högre, men att ta denna del i anspråk ser jag som ett "evigt" värde.

Jag är inte religiös, men den där bönen om att man ska påverka det man kan påverka och låta vara det som man inte kan påverka, och att veta skillnaden mellan det bär någon slags sanning.

[kort]

Marko

Det är min åsikt också. Fint skrivet! Det är så jag vill att det ska vara. Om man tänker på det du tar upp om döden, helt klart kan någon leva vidare i ens minne, men frågan är då om personen är helt död eller bara tillfälligt död?

[kort]

monstret

Det kanske är sant men förlorar man inte i längden sin personlighet om man alltid fungerar som en vindflöjel?

[kort]

transversal

Vist skrivet! Jag tänkte på en sak tidigare idag som jag tror är ett exempel på detta, många människor önskar nog att de inte hade haft några problem, men det är ju genom att lösa problem som vi lär oss saker, och för att förbättra vår situation så måste vi ju veta hur, om vi aldrig hade haft några problem så hade vi aldrig lärt oss något, det är senare vi får skörda frukten, många önskar att de var var mer tekniska och visste mer om datorer, men ingen vill ha problem med sin dator, en paradox.

[Marko]

Kort,
Min syn är att när en människa dör så slutar den att existera som en människa, den är något annat efter döden.
Vad som händer med kroppen vet vi ganska klart, den får en ny roll i naturens kretslopp.
vart livet tog vägen, den dog med kroppen.

vad som händer med det som vi benämner som själ, det vet jag inte,
men jag tror att den finns kvar på ett eller annat vis.
kanske människor manifesterar fram de döda, kanske finns dom kvar.

Min upplevelse är dock mer åt det hållet på att jag tror på ett annan existens efter döden mot att det bara försvinner till ingenting. skulle jag ge ett personligt odds 35(ingen existens i ngn form)/65 (fortsatt existens i ngn form)

[monstret]

monstret

Det kanske är sant men förlorar man inte i längden sin personlighet om man alltid fungerar som en vindflöjel?

Då får du nog beskriva hur du ser på personlighet. Jag tror gärna att personligheten är något man bygger på under hela livet och därför är under ständig förändring. Vissa förändras mer än andra och byter bekantskapskrets ofta och tar andra helomvändingar i sina liv. Då skulle jag inte formulera mig som så att man "förlorar" sin personlighet. Den tar helt enkelt en förändring (stor som liten).

Däremot tror jag att man kan känna sig oerhört vilse vid olika livsomvändningar (att bli hemlös och tappa kontakten med alla nära till exempel). Just eftersom att man inte har de livets referensramar man hade tidigare. Och många av dem är med och bygger personligheten. Men här kommer anpassningen in. En som i stället varit hemlös i 10–20 år kommer få lika stor känsla av vilsenhet den dag har flyttar in i en lägenhet, får ett fast jobb och ordning på sitt liv.

[freddemalte]

Hej kort

Jag ställde frågorna av den anledningen att jag vill att det ska finnas eviga värden.

Ok! Då är jag med

Jag vill inte att livet skall vara likt höstlöven som sopas bort om hösten.

Aha - höstlöv som är så vackra!

****************************************************

Time to sleep

Slip free

Sliding slowly along the soft gently sliding breeze

A final swirling dance in celebration of creation and wakefulness

Tired at last I release myself from the teasing wind and fall gently to the ground

Finding a place among my brothers I land suaggly against them

All piled up against the tree our mother . . . and slip into dares of renewal, glad of rest

Happy that my work is done . . .  I sleep

****************************************************

Om vi bortser från döden eftersom vi ändå inte vet vad som händer då, skulle du då säga att det finns några eviga värden?

Nä, värden finns enbart så länge någon kan ha dem. Händer efter döden? Ja avser du "händer för den som dött" så är det frågeställningen en oxymoron, avser du "händer med resten av världen" så stämmer ju det då den som dör inte kan uppleva resten av världen då den är död.

Själv kan jag tänka mig att ett värde kan vara evigt så länge vi inte glömmer bort det, jag tror att vi kan finna värde i sådant som inte behöver vara materiellt.

Ja så länge vi har vissa värden (värderar X), så länge existerar värdet av X

Men då kommer ytterligare en fråga, borde alla människor endast värdesätta det andliga?

Här vet jag inte vad du menar - andliga?

Eller behövs det både andliga och världsliga människor?

Vet inte vad du menar med andlig respektive världslig.

Och hur ser en strikt världslig människas värderingar ut?

Vet inte.

Vänligen

Fredrik

[Johan Ågren]

monstret

Det kanske är sant men förlorar man inte i längden sin personlighet om man alltid fungerar som en vindflöjel?

[Johan Ågren]

"Den övermänniska som kommer ut ur denna reningsprocess har ingen makt över de människor som fortfarande bygger på kristallpalatset. Han kan inte ta sig sådan sofistikerad makt då all motivation är borta. I stället måste han lyssna på sin kropp och vindens sus."

[kort]

Min syn är att när en människa dör så slutar den att existera som en människa, den är något annat efter döden.

På sätt och vis vill jag att livet skall vara som det är (eller delvis har varit) för alltid, men å andra sidan vill jag att det skall finnas fler möjligheter, jag vill se en mer dynamisk värld, och man har ju mål för att förbättra, vad som händer efter döden är helt klart en spännande fråga, kanske delvis för att vi för en gång skull inte kan veta!