Idag är jag inte lika bra som i går

[Harald Davidsson]

hur bra är jag i förhållande till en elefant,

jag är billigare i kosten,
för en elefant ¨äter mycket, dricker kanske hundra liter vatten om dagen,

hur värderar vi vem som är bäst av mike tyson eller obama

finns det någon vetenskaplig skala där man kan värderas objektivt
hur bra människa man är

och är det bra att vara psykotisk,
jag menar den kunskapen man får som psykotisk av psykosen
är den värdefull för att bli en bra människa

[Pilatus]

hur värderar vi vem som är bäst av mike tyson eller obama
finns det någon vetenskaplig skala där man kan värderas objektivt
hur bra människa man är

Det finns många värdeskalor som samhället använder dagligen.
I skolan värderas eleverna efter hur väl de lyckas i undervisningen och hur många betygspoäng vi lyckas få ihop.
I Melodifestivalen 2012 värderades Loreen och "Euphoria" högre än de övriga.
Mike Tyson är en mycket före detta hårdslående boxare som var världsmästare 1986-90.
Andra människor, t ex Anders Behring Breivik lyckades inte fullt så bra med sitt liv och har samlat så många negativa poäng att samhället stängt honom ute från vidare gemenskap med andra fria medborgare.

Vi värderas ofta för vad vi gör. Ser man till väpnade konflikter i världen så värderas vi mindre ofta efter vårt värde som människor trots FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Så svaret blir att det finns ingen vetenskapligt fastställd värdegrund för människor. Men ser vi till hur vi blir bemötta i samhället så finns det en värdeskala. De som är ok får sitta i morgonprogrammets soffa och berätta. De som inte hade någon större tur i livet sover ute under någon presenning.

[Jörgen]

Vilken skapad människogrupp kan anses vara en grupp av dåliga/goda människor?
Är varje representant av en sådan grupp en dålig/god människa?
Är hon det 24 timmar om dygnet, 7 dagar iveckan?
Var hon det som barn redan, och kommer hon att vara en dålig/god människa på dödsbädden?

Den som skapar föreställningen av en god människa, är denne automatiskt inräknad som en god människa?

Den som skapar föreställningen av en dålig människa, utesluter hon sig själv gärna från att vara en sådan?

Amerikaner är goda, gärna grillade med ketchup.
Kvinnor är onda, se så de ser ut.
Eskimåer är onda för att de inte äter grönsaker.
Snälla människor är onda för att de ogillar våld.
Snickare! Usch säger jag bara.
Anders Breivik är god, för det tycker ju han.
Hitler är god, folk tar bara upp de dåliga sakerna.

Godhet är en uppfattning, vad tycker man själv, vad tycker de närmaste, vad tycker de andra?

Godhet är nyttighet? God är den som slaktar våra fiender.
Våra fiender tycker inte så för att de är onda.

Fiender bara är onda.

Fiende = ond
Vi, oss = god

och den som inte är med oss är emot oss

och den som är emot oss är ond

Motverka onskan, låter väl bra...
Definera onskan närmare - vad jobbigt, vi blir ju bara snurriga...
Nån kanske undrar: om aktörerna byter plats i en strid, vilken är då den gode?
Nej! Byta plats får man inte - förräderi!
Friheten att byta plats med fienden går inte.
Fienden är inte vi, kommer aldrig att få vara det. Det säger sig självt.

Vem uppfann fienden? Varför finns den?

[Pilatus]

Den som skapar föreställningen av en god människa, är denne automatiskt inräknad som en god människa?

Om jag mest uppehöll mig vid en social och hierarkisk värdeskala så har Jörgen givit exempel på en moralisk värdeskala. Men det finns fler skalor, t ex subjektiva. Och inom religionen finns det en normerande värdeskala, ve den som bryter mot buden. Du skall älska din nästa, annars ... Vidare finns det relativa värdeskalor och absoluta etc.

[Jörgen]

...och är det bra att vara psykotisk,
jag menar den kunskapen man får som psykotisk av psykosen
är den värdefull för att bli en bra människa

en psykos innebär en avvikande syn från den definerade normen att se på tillvaron,
och kan därmed innebära en annorlunda strategi att bemöta den.

den kan både stjälpa och hjälpa en.

psykosen förmår den drabbade att ta originella,
ibland otillåtna genvägar att lösa vardagsproblemen.

Alla går omkring med sin personlige blandning av störningar
- den som inte sticker ut från mängden allt för mycket kan kallas för normal.

edit: litet tryckfel rättad

[Pilatus]

en psykos innebär en avvikande syn från den dinerade normen att se på tillvaron,
och kan därmed innebära en annorlunda strategi att bemöta den.

den kan både stjälpa och hjälpa en.

psykosen förmår den drabbade att ta originella,
ibland otillåtna genvägar att lösa vardagsproblemen.

Jag tror inte att jag förstår din tanke. Hur kan ett sammanbrott av ordningen i tillvaron hjälpa?

[Jörgen]

Jag tror inte att jag förstår din tanke. Hur kan ett sammanbrott av ordningen i tillvaron hjälpa?

Vi ser kanske olika på begreppet psykos,
jag liknar psykos vid sprit eller knarkberusning
- då den normala ordningen bryter samman hos individen så ersätts den av en annan ordning,
sammanbrottet leder inte till ett vakuum.

Individens tillfälligt förändrade ordningen i sinnet ställer sig främmande gentemot
den vedertagne omgivande föreställningen om ordning,
men den utgör ändå en egen oberoende verklighet,
som utifrån en utifrånståendes betraktares perspektiv måste
bedömmas som likvärdig innan den avfärdes som opraktisk.

En psykos måste uppfylla en funktion för att komma till stånd.

Inget sker utan anledning, skäl, syfte (om än okänd, och kanske otolkbar).

Situationen som ger upphov till psykosen öppnar jungfrulig mark.

De intrampade vägarna måste förgrenas.

+++

Därmed inte sagt att jag gillar psykoser, eller folk med psykoser.
Jag söker bara gärna efter mening där jag spontant kanske bara vill stöta bort  det,
det främmande, hotet, ty detr finns även om man blundar för det.

[Pilatus]

jag liknar psykos vid sprit eller knarkberusning
- då den normala ordningen bryter samman hos individen så ersätts den av en annan ordning,
sammanbrottet leder inte till ett vakuum.

Vad slags annan ordning skulle ersätta den ordning som gör att vi kan orientera oss i tillvaron?

En psykos måste uppfylla en funktion för att komma till stånd.

En psykos kan snarare betraktas som destruktiv av jagfunktionen än något annat.

Inget sker utan anledning, skäl, syfte (om än okänd, och kanske otolkbar).

Visst, så är det oftast.

Situationen som ger upphov till psykosen öppnar jungfrulig mark.

Det kan vara en kaotisk tillvaro.

[Justin Case]

Definera onskan närmare - vad jobbigt, vi blir ju bara snurriga...

Man behöver inte bli snurrig av det. Ondska kan förslagsvis definieras som "att utan tillnärmelsevis tillräckligt goda skäl medvetet och avsiktligt orsaka, eller främja, upprätthållandet av, eller uppkomsten av, väsentliga mängder lidande i universum".

Visst kan det tyckas godtyckligt var man ska dra gränsen för hur goda skäl som är "tillnärmelsevis tillräckligt goda skäl" eller hur mycket lidande som är "väsentliga mängder lidande", och visst kan det vara svårt att veta vilka individer som verkligen orsakar eller främjar, och samtidigt själva är medvetna om att de orsakar eller främjar, sådana mängder lidande. Men varje definition av ondska blir nog oundvikligen ganska ungefärlig, det får man acceptera. Jag tycker inte att jag blev snurrig nu, av att definiera ondska närmare, och inte heller att det var särskilt "jobbigt". Jag tror att den definition jag föreslår ovan har tillräckligt stort positivt instrumentellt värde för att vara värd att utgå från. Den som tror mer på någon annan definition är välkommen att presentera och argumentera för den.

Nån kanske undrar: om aktörerna byter plats i en strid, vilken är då den gode?

Om du med "byter plats i strid" menar att man börjar strida för den sida man tidigare bekämpat, blir väl den som var ond god och vice versa, av det beslut respektive person fattade som resulterade i respektive sidbyte. Vid tveksamhet kan du ju alltid tillämpa den definition jag föreslår ovan. Den fungerar lika bra efter som före varje "sidbyte".

Vem uppfann fienden?

Allt som existerar är som bekant inte just uppfunnet. Alla är vi resultatet av naturligt urval. Ingen uppfann oss - och alltså uppfann heller ingen de människor som kallas "fiender". Men om du undrar vem som uppfann konceptet "fienden", d.v.s. vem som uppfann tanken att det finns något sådant som fiender/någon fiende, ja då är väl svaret: varje sådan människa som valt att tänka att det finns fiender/någon fiende. En sådan tanke kan ha instrumentellt värde, och det är väl också därför den sållats fram av evolutionen. Om vi exempelvis inte hade sett rovdjur som fiender när vi levde på Afrikas savann för länge sedan, hade vi dött ut som art. Att se vissa varelser som sina fiender har alltid haft, och har alltjämt, ett visst överlevnadsvärde, det främjar vår överlevnad, och det får man väl se som ett tillräckligt skäl för att göra det. Annars skulle man väl lika gärna kunna lägga sig ned och dö - alltså om man inte tyckte att sådant som främjade ens överlevnad var värt att fortsätta med.

Däremot är det viktigt att inte vara alltför slentrianmässig med att stämpla individer i sin omgivning som fiender. Även sparsamhet med "fiende"-stämpeln har överlevnadsvärde. Men det är alltså heller inte bra att vara hur sparsam som helst med den "fiende"-stämpeln. Beträffande detta liksom beträffande så mycket annat finns det en gyllene medelväg, som man kan lyckas hålla sig närmare eller mindre nära beroende på hur intelligent man är, hur bra man är på att lära sig av sin omgivning och av sina misstag, och en rad andra faktorer.

Jag förstår din frågeställning som att du undrar: "existerar det egentligen något sådant som fiender, annat än i vår inre föreställningsvärld?". Men liksom med allt annat som vi människor tror och tänker är det inte så relevant vad som "egentligen existerar". Vad som är relevant är istället vilka inre föreställningar det verkar ha gynnsam effekt på våra framtidsutsikter att vi har. Dessa inre föreställningar bör vi behålla - oavsett om de verkliga saker/fenomen/företeelser/objekt som de är inre föreställningar om "verkligen existerar därute" eller inte.

Varför finns den?

För att det gått så lång tid sedan universums uppkomst att det hunnit äga rum så många kvantfluktuationer att det var mer eller mindre oundvikligt att kombinationer av kvantfluktuationer förr eller senare råkade uppstå som gav upphov till mekanismer som gav upphov till mekanismer som... osv.. som gav upphov till de varelser som nu är "fienden".

(Detta var ett svar på frågan "varför finns den (fienden)" i betydelsen "vad var det som gav upphov till fienden"? Om du med frågan istället menade "vad är syftet med fienden?" är svaret kanske att det inte finns något syfte. Men om det finns ett syfte, tänker jag mig att bakgrunden till det är att vi lever i en datorsimulation och att syftet då kanske är att den som skapade den datorsimulationen vill ställa till det för oss, och därför stoppat in fiender i vår värld för att se hur vi klarar av fiender. Det är väl bland annat så våra egna AI-forskare jobbar med AI; i syfte att lära sig bygga bättre AI stoppar de in problem i AI:ns miljö för att sedan se hur AI:n bär sig åt för att lösa problemen. Liksom våra egna AI-forskare på detta sätt behandlar sin AI som ett försöksdjur, kan även vi själva mycket väl tänkas vara försöksdjur i händerna på (en eller flera) varelser med högre intelligens än vi.)

[Harald Davidsson]

idag är jag bättre än i går, det är svårt att hålla formen, för då kafka skrev processen var han som bäst, sen tappa han formen en aning, Amerika är inte på samma nivå, hölderlin förlora formen helt då han var runt 27 år gammal, han skrev visserligen vidare, men var då inget bra, elvis var bra redan i debuten, sen höll han formen ganska konstant, trots tablettmissbruket,
så hans form var tydligen bortom missbruket,

hjärnan är ett underligt verktyg för dynamisk verklighets-kontakt ,men för att vi ska bli bättre och bättre måste vi öppna oss för våra känslor, inte vara rädda för dem, för då funkar inte hjärnan BRA,

[Harald Davidsson]

fiender får vi för att träna oss i vänskap,

din värsta fiende är potentiellt din bästa vän

[Harald Davidsson]

fiender får vi för att träna oss i vänskap,

din värsta fiende är potentiellt din bästa vän

jag försöker känna efter hur bra jag är idag, jag är lite osäker på känslan,
för jag kan inte säga exakt på pricken hur bra jag är,jag är lite sorgsen, men också en smula glad,
men då jag låg bredvid margaretha i den breda sängen sent på natten mådde jag bra, men jag kunde inte veta hur bra jag var i förhållande till alla andra, ifall jag var nummer 25 eller kanske inte bättre än nummer 450 000, kanske var det då jag bestämde mig för att skita i hur bra jag var i världen, för världen var ett slags värdsmästerskap i att trycka ner den andre, så den som hade de vasste armbågarna var nummer 1 i världen, jag var inte mer än 17 år gamma, men det var underbart då vi låg med varandra,  Margaretha och jag ,vi var både bra på att älska varandra, men idag då jag känner mig som om jag är 5000 år gammal, jag slutade klättra i den sociala pyramiden, jag sov på trottoarerna i Paris och på soptippar i bagarmossen, jag försökte bli den lägste i världen, få pris för de mjukaste armbågarna i världen, och priset som till sist skulle delas ut, jag visste vad det bestod av intuitivt, att jag skulle få en VERKLIG uppståndelse, men jag är inte såååå  bra ännu, jag måste ner lite djupare i soptippens dimma innan jag tas upp till den högsta toppen en människa kan nå,
men inte genom vassa armbågar, fast med de mjukaste armbågarna i historien,

[Harald Davidsson]

idag är vänstra bildörren inte bra, men jag ska laga den på nån verkstad och då blir den bra, annars är jag inte riktigt säker på hur jag förhåller mig till rummet, alltså till min omgivning, mer än att jag är 100 procent fri från rummet, men jag menar vilka ideer min omgivning projicerar på mig från sitt rum, ibland är jag fantomen, i bland kalle anka, ibland
nåt annat,

[Harald Davidsson]

idag förstår jag tydligt att ingen kunde förstå Jesus,
han var så ensam med sin andlighet,
för då han sa till sina lärjungar
att han var Guds son,

hur många förstod honom,

ingen

[Harald Davidsson]

nu går jag min egen väg
jag är långt borta från huset där jag bodde,
jag har också gått rakt igenom den stora djungeln
jag har gått rakt igenom de törniga snåren,
jag såg en kvinna en gång ligga utsträckt i det tjocka gräset,
hon hade en blå blus
jag frågade henne vart hon kom från,
hon skrattade
jag började också att skratta