Tanke-människor och känslo-människor

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Zokrates » 22 jul 2012 21:57

Marko skrev:När det gäller erotik så är jag ingen bra förebild, jag brukar mest gå på dialog med dom jag möter och testa mig fram om vad dom gillar,


När det gäller samlag så är förmodligen det mest optimala när dialoger ej existerar vare sig muntligen eller i tanken,
testa det nästa gång och märk skillnad.
Sex bör ju helst vara en helt ordlös akt där det enda språket som gäller är kropparnas samt ögonkontakten, det räcker.

Ser att ditt svar är borta marco, men det gör inget, jag har ändå inget att lära ut.

Liten anekdot från i lördags.
Igår var jag hemma hos brorsan, han bjöd på mat och medan vi sitter där och äter så slog sig en fluga ned på bordet,
han fram med flugsmällan skall till att slå den, jag hejdar och frågar varför?
-Vet du hur många bakterier...
-Den är en liten varelse säger jag; Lite på skoj fortsatte jag, tänk om det är vår döda pappa som hälsar på?
-Då får han skylla sig själv, svarar brorsan, jag brukar ge flugor en chans, öppnar fönstret och flyger de
inte ut så slår jag ihjäl dem!

Det är då jag gick in mentalt i flugan, jag visionerade hur den satte sig på min hand, sedan gör den det, jag talar
om för brorsan att jag skall bära ut den på hans balkong. Jag låste flugan mentalt på min hand,
gick från köket in genom vardagsrummet, öppnade balkongdörren och släppte ut den.
Makt att slå ihjäl en fluga har de flesta, men att kontrollera den med tanken, bara ett fåtal.
Passande citat "There are no words that can tell the hidden spirit of the wilderness"

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Marko » 23 jul 2012 02:23

Tog bort inlägget efter att jag såg att denna topic länkas på facebook.
Är inte direkt sugen på att synas på facebook, så jag får väl ta och byta namn till något mer passande, eller neutralt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Zokrates » 23 jul 2012 02:42

Marko skrev:Tog bort inlägget efter att jag såg att denna topic länkas på facebook.
Är inte direkt sugen på att synas på facebook, så jag får väl ta och byta namn till något mer passande, eller neutralt.


Jag har inte fb så jag vet inte riktigt vad som syns där, men jag anar att du åsyftar startsidans länkning till detta ämnet?
Så vad ville jag ha sagt med flugan, jo rent intellektuellt så räddar man inte en fluga men känslomässigt kan man mycket
väl göra det,
vilket gör att jag oftast är mer känslosamt styrd än tankemässigt, däremot kan jag inte gå på känsla när det gäller att äta
då jag ytterst sällan är hungrig, så mina matvanor kontrollerar jag helt med förnuftet för rent logiskt så vet jag ju att jag
måste äta då och då för att leva.

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Anne » 23 jul 2012 06:29

Så vackert med flugan, Zokrates!

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav hovnarr » 23 jul 2012 13:42

lynx skrev:Vilket nedklankande på oss känslomänniskor! Men det är väl ofta så där att det främmande är det skrämmande? Min erfarenhet är att det är känslomänniskor som oftast går utanför ramarna. Det är något som av många uppfattas som lite obehagligt eftersom det upplevs som en trygghet i att veta hur alla ska bete sig i alla lägen (vilket tyder på en önskan om stagnation). Att stipulera inre morallagar t ex (för att överförtydliga lite) "Godis ätes endast på lördagar. Basta!" kan vara rätt så felaktigt om man kapsejar med en båt vars last innehåller enbart Marabou-chokladkakor vid en öde ö där inget ätbart finns. Då måste man omvärda. Blir onödigt tänkande när den naturliga instinkten redan finns där.


Just ett svar man kunde tänka sig från en känslomänniska ja. :lol: Men i alla fall - jag menar inte att "klanka ner". Jag tycker känslomänniskor är förtjusande just för att de är olika mig själv. Jag skulle inte vilja leva i en värld av enbart utpräglade tankemänniskor.

Så vad ville jag ha sagt med flugan, jo rent intellektuellt så räddar man inte en fluga men känslomässigt kan man mycket väl göra det


Precis, så tror jag också. Jag tänker på Oscar Wildes "The Soul of Man Under Socialism":

“The majority of people spoil their lives by an unhealthy and exaggerated altruism – are forced, indeed, so to spoil them. They find themselves surrounded by hideous poverty, by hideous ugliness, by hideous starvation. It is inevitable that they should be strongly moved by all this. The emotions of man are stirred more quickly than man’s intelligence; and, as I pointed out some time ago in an article on the function of criticism, it is much more easy to have sympathy with suffering than it is to have sympathy with thought. Accordingly, with admirable, though misdirected intentions, they very seriously and very sentimentally set themselves to the task of remedying the evils that they see. But their remedies do not cure the disease: they merely prolong it. Indeed, their remedies are part of the disease.

They try to solve the problem of poverty, for instance, by keeping the poor alive; or, in the case of a very advanced school, by amusing the poor.

But this is not a solution: it is an aggravation of the difficulty. The proper aim is to try and reconstruct society on such a basis that poverty will be impossible. And the altruistic virtues have really prevented the carrying out of this aim. Just as the worst slave-owners were those who were kind to their slaves, and so prevented the horror of the system being realised by those who suffered from it, and understood by those who contemplated it, so, in the present state of things in England, the people who do most harm are the people who try to do most good”


Så. Efter att ha läst detta kan känslomänniskorna nu börja kasta sina tomater. Jag går och hämtar kravallskölden.

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Anne » 23 jul 2012 17:42

Tycks mig som hovnarren ägnar sig åt olämplig litteratur ;)
Jag tycker mig se att i princip alla människor vet vad som är rätt och fel, men det behövs kanske lite tuffare aktivering för att det systemet ska gå igång? Det är en skev fördelning i samhället och jag tycker inte att det är konstigt att man reagerar på det. Om tidningen skriver en artikel om några kattungar som hittades i en soptunna hör garanterat massvis med människor av sig och erbjuder dem sitt hem. Samtidigt har vi massor av hemlösa katter i det här landet. Att skaffa en sommarkatt tycker jag är grymt. Tack och lov har vi inte hemlösa, utmärglade hundar som springer runt iallafall.

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Anne » 24 jul 2012 07:12

Säg något intelligent nu, hovnarr! Jag vill ogärna se att jag har passerat dig intelligentmässigt. Men det är ju så här att tankemänniskorna åker snålskjuts med känslomänniskorna. Nej, spänn dina strängar! Tro inte att det inte gör ont - för det är plågsamt. Jag vet inte hur länge jag orkar känna så här mycket själv. Men jag ska göra mitt bästa.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav hovnarr » 24 jul 2012 16:13

Låt inte mig stå ivägen för din utveckling lynx - blås förbi bara om intellektets trånga skrankor knakar i fogarna!

Det är precis det som du tar upp med kattungarna som jag menar. Känslomänniskan manas till handling utifrån den flyktiga känslan av nöd från soptunnekatter, haitioffer m.fl. Medan tankemänniskan gör den insats han eller hon tänkt ut att måste vara den bästa - även om det skulle vara en avsaknad av en "insats" i känslomänniskans mening. "Don't just do something, sit there!", som den amerikanske zen-buddisten sa. Jag menar inte att det ena sättet skulle vara bättre eller sämre än det andra, utan ville endast peka på dessa två grunder för moralisk handling. Sen finns det såklart gott om människor som inte gör något alls då de saknar såväl känslomässig som tankemässig motivator, och det är väl snarast DE som är i majoritet, om några.

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Joakim Grundh » 24 jul 2012 17:14

Härliga funderingar. Tror att du träffat en slags kategorisering som vi i alla fall kan känna igen oss i. Sen vet jag inte om det är essentiella kategorier :)

Jag ser det snarare så att medvetenhet är ett sinne. Det sinne som lägger en tidsaspekt, eller projicerar i framtiden, det som blir givet som närvarande (med risk för att komplicera kan det närvarande vara närvarande som frånvarande). Det är alltså som med synen fast relaterat till vad "som kunde ses givet X". I detta tar då känslor plats och det rationella. "Intellektuell" som begrepp spar jag för betydelsen samhällskritisk (och kritisk till avgränsande; på ett ungefär). "Rationell" använder jag för att beteckna vägandet, eller givandet av proportion. Så vi är rationella i det att vi har rationaliteter, och rationaliserar våra beteenden (när de innebär en friktion för oss). Det finns inte en rationalitet. Utan det finns rationaliteter, som beror på de begrepp/känslor som strukturkomplexet språk ger oss. Jmfr Heidegger "språket är varats hus".

Känslan kan inte reflekteras över utan att det rationella har bedömt det som åsidosatt till den grad att den kan distanseras till. De direkta känslorna flyr vi i det att vi agerar utan att bli medvetna. Som vi ryggar för vår skräck o dyl.

Men det rationella kan inte bedöma något utan att en känsla har placerat det i världen för oss som något distanserat som kan bedömas.

Jag tror alltså inte att det finns något som kan vara fritt från känsla eller tanke. Åtminstone inte då så att vi är medvetna om det. Varje medvetenhet om är ett medvetenhet specificerat som tanke och känsla. Eller tänkt känsla, eller känslokänd tanke.

Vad vi istället ser är utslag av en fundamental ideologi när vi talar om känslo- eller tankemänniskor. Och det intressanta är att givet det jag här stipulerar så är båda en form av förnekelse av en del av den totalitet som vara människa innebär.

Min teori kan bekräftas av psykologiskt statistisk data så som man kan se dialektiskt formade mönster genom familjemedlemmars beteendemönster så som de ges av familjekonstellationen. Att storesyskon är si och mellansyskon så och lillesyskon sö. Osv förstås. Men till detta måste tillfogas att vi får fråga oss om det är nödgade mönster? Brotten mot mönstren kanske inte bara beror på att förhållandena i familjekonstellationens indviduella roller är förbytta utan kanske beror det på att det inte är logiskt nödvändigt utan enbart kontingent på en bredare socialisering. Dvs mötet eller samspelet mellan familjen som primär enhet och samhället som sekundär enhet.

Måste vi falla in i det karikatyriska att vara antingen eller? Och vilken "nytta" ger de olika fundamentala antagandena?

Och vad tror ni om mitt teoretiserande, är det ens begripligt som meningsfullt så som det här är utlagt?

Joakim Grundh
Inlägg: 227
Blev medlem: 15 jan 2012 00:49

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Joakim Grundh » 24 jul 2012 17:16

Kan förtydliga genom ett påstående.

Jag tror att vi kan finna en rationalisering av båda perspektiven!

Givet att vi analyserar dem förbehållsfritt och särskilt utan att anta att det är essentiellt våra indivuella vara. Utan beror på vår situation, de erfarenheter vi fått genom livet.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5409
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Marko » 24 jul 2012 19:04

Medan tankemänniskan gör den insats han eller hon tänkt ut att måste vara den bästa


Eftersom en ytterst liten del av signalerna når ett medvetande,
så borde tankemänniskor bli handlingsförlamade när denne ignorerar intuitiva signaler. Denne kommer att stå och klia sig i huvudet när någon blir beskjuten och ett barn står framför en framsurande bil, man måste ju tänka klart.

Tänkandet står inte över något,

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 601
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Cosmic philosopher » 24 jul 2012 23:26

För att spåna vidare och fortsätta med temat om de människor som har ett balanserat förhållande mellan tanke och känsla - "emotionell intelligens" eller "intellektuell känsla"... :wink:

Jag skulle gissa att människor som tänker mycket med högt utvecklad tankeförmåga med rikt tankeliv samtidigt som "de är lika mycket känsliga" - där deras tanke och känsla också står i ett fint balanserat,avvägt förhållande gentemot varandra i medvetandet - är människor som har en tendens att vara ödmjuka, de har mycket lätt och snabbt för att erkänna sina "misstag,fel och brister". De behöver inte  briljera,"sticka ut" eller "synas" eller har behov av att övertrumfa någon annan.  
Sådana människor har troligen en slags "förkärlek" för "obemärkthet" - där de gärna "i det fördolda" gagnar samhället med något i praktisk handling. (Det kan vara allt ifrån att tömma sopor, städa eller vara "bud" (Inte samma sak som blyghet - de vill bara inte "ha makt över andra") De behöver inte "massans bekräftelse",titlar,priser eller diplom. Dessa människor har inga fiender (även om andra skulle se dem (av fullständig okunnighet) som sina fiender). De brukar bibehålla sitt lugn och sin vänlighet även mot de som åsamkar dem obehag,ovänlighet och antipati (fast då självklart inte på ett naivt sätt).

De är ärliga (ofta på ett "hänsynsfullt sätt"), hjälpsamma (inte av "dumsnällhet") och mycket kärleksfulla. 

Dessa människor är sannolikt mycket toleranta,tålmodiga  och förstående och har nog mycket lätt för att tiga när andra är "alltför ivriga att visa sin kunskap och vad de 'duger till'" etc

Dessa personer väger nog som sagt in mycket ofta bägge aspekterna mellan utseende och funktionalitet i sina köpta produkter(både snygga och fungerande optimalt produkter) av t ex kläder,datorer,fortskaffningsmedel etc..

Bild
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"

Hälsar
Cosmic philosopher

http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Anne » 25 jul 2012 11:42

Ja, det är vackert, Cosmic!

Tankemänniskor går helt enkelt miste om en dimension i tillvaron. Vi går runt och tror att den andre upplever samma sak, men det är felaktigt. Jag pratade med en älsklingsvän igår och han spånade på att skaffa ett badkar i trädgården. Jag sa att jag skulle tycka om att det luktade syren och han frågade vilken färg på syrenerna jag skulle vilja. Jag svarade mörklila. Han svarade ungefär att det inte är varje dag man möter en kännare av syren. Ta och testa att lukta på de olika syrenfärgerna. Tycker att det kan vara en god idè att låta någon vifta med ett lakan över din kropp också, så märker du hur det kittlas :)

SigurdV
Inlägg: 3002
Blev medlem: 13 jun 2011 15:50

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav SigurdV » 27 jul 2012 16:48

Letar vi oss bakåt i tiden längs evolutionens väg finner vi nog att det vi kallar känslor först var reflexer direkt kopplade till de motoriska organen. Efteråt inrättas tänkande som ett mellanled för att modifiera organismens responser. Situationen när känslorna är till större delen losskopplade från motoriken är evolutionärt sett ganska ny.

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Tanke-människor och känslo-människor

Inläggav Anne » 27 jul 2012 23:52

Vad har du för tidsuppfattning på dina tankar här? Har mannen någonsin haft ett penisben...?


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster