Någon som läst dessa filosofer?

[Byz]

Myten om framsteget är intressant, dock lite, lite för tafatt. Det tycks mig som om VW med lätthet kunde ha varit mer slagkraftig och viril.

[Avantgardet]

Ja, visst saknar han lite tyngd, fart, och kraft bakom orden! Ibland har han till och med skiteleganta formuleringar, och även om de hade kunnat sticka ut och skaka om läsaren så blir de liksom bara helt sedvanliga punkter [.] innan nytt stycke eller nytt kapitel. Uppfattar honom som lite ambivalent inför sina egna marxistiska sympatier också. Som om han sympatiserar med Marx, men av rädsla för att förväxlas med en marxist underlåtit att närmare studera Marx, vilket resulterar i att han stundom bara kastar ur sig nån ytlig marxistisk klyscha och som därför inte får den tyngd och vikt det skulle ha haft i sammanhanget hade han bara vågat fördjupa den marxistiska fåran i sitt eget tänkande. Däremot uppskattar jag hemskt mycket hans tolkningar av Platon, där är han hur säker som helst, och rör sig som fisken i vattnet.

[Byz]

Håller med exakt i din beskrivning. Något slags klimax uteblir ideligen; som om han hade en ordentlig växel till som han drar sig för att lägga in.  Jag har emellertid endast läst "Myten om framsteget", och har reflektionerna kring hans skrivsätt därifrån. Men han är solid, klarsynt. Hans tankar för mig försynt till Chomsky.

[Avantgardet]

Faktiskt, Chomsky, han påminner om Chomsky. Jag vill nog, för att tala både med och om karln själv, säga att von Wrights styrka inte så mycket ligger i hans intuition som i hans klarhet och fasthet. Men nåt slags "hålla lågan uppe trots alltings allmänt djävliga tillstånd typ", som Chomsky, nåt slags akademisk korgosse som råkade bli gammal medan han snöade in på nån tanke, lite kristen pietism, men inte radikal på samma sätt som en Foucault, eller fransos i allmänhet. Måste säga att Zizek var en överraskning väl värd att vänta på, som jag nog bara säger för att konventionen kräver det, för i själva verket hade jag velat säga att han är värd långt bättre än att väntas på - han ska tas itu med så fort som möjligt! Problemet är att han kräver en hel del förkunskaper, det går inte fuska där, känner Lacan allt för ytligt för att hänga med i alla svängar där och får lov att läsa om stycken (visserligen är jag något bäng, men ändå). Zizek är en skojare som tar Freud till helt nya nivåer då det gäller komiken. Derrida är ju en strålande ironiker, så även Kierkegaard när han lägger den sidan till, men Zizek berättar till och med vitsar (som Freud också gör, men inte i samma klass, inte ens i samma liga)! Filosofin får i min mening gärna vara humoristisk. Filosofin ska väl nånstans - också på det performativa planet - handla om njutning? På den punkten tappar von Wright onekligen några poäng, faktiskt, och säkert, både han och filosofin, läsare. Fast Zizek betraktas väl inte som någon renodlad filosof, utan snarare som kulturkritiker, och man märker tydliga inslag också av Frankfurtskolan och Lukács, eller skulle man rent av bara säga en västerländsk marxism som lyft fram mycket hos Hegel och "byggt ut" eller "byggt vidare på" marxismen, utvecklat den. Stalinismen satte ju stopp för allt sånt där. Ett efterrevolutionärt konservativt tänkande. Tror Marx skulle inse det oförsvarbara i ett sådant repressivt system där stat och folk står i opposition. Vet inte riktigt Marx position i teknikfrågan men Frankfurtskolan var ju allmänt vänligt inställd till teknologisk utveckling, detta till trots det där snacket om "förlorad naturlighet" i det senkapitalistiska samhället. Sovjet hade likväl ett kallt krig där det kapprustade, där det kastade pengar i sjön och hade den påverkan utifrån som den sökte undanhålla på alla andra plan, och samma sak med rymdprogram. Kurt Vonnegut säger förresten att det de amerikanska skattebetalarna betalar för när de ger NASA pengar är framförallt en sensorisk överbelastning som nästan blir orgasmisk när hela landskapet skakar och fylls av ett öronbedövande vrål när en raket bränner av en hyffsad årsbudget för ett mindre indokinesiskt land i jetbränsle och likt en jättelik fallos som spräcker rymdens och de outforskade mysteriernas mödomshinna lämnar planeten. Dyrt som fan är det i alla fall. Eller han sa inte riktigt så, jag tog bara fasta på andemeningen. Vonneguts kommunism är emellertid ingen ortodox marxism, men nu var det inte honom jag talade om utan Slavoj Zizek som är en riktigt lustig komiker. Vilket är välkommet inom den filosofiska litteraturen, säger jag. Det är på sätt och vis en återgång till filosofins ursprung. De allra största komikerna finner vi ju i såna som Diogenes och Sokrates (i Platons tappning givetvis, hos Aristofanes, vill jag minnas, är han mest själv ett skämt), Sokrates kan å andra sidan vara lite djävlig också, och medvetenheten om detta med det "goda livet" var mer på tapeten då också. Så jag vill nog mena att von Wright som är en sån god kännare av antika tänkare, och helt säkert är medveten om detta, skulle ha instämma i min kritik av honom som en tråkmåns.

Sorry, svävade ut...

[monnexs]

monnexs,

Glöm det! Släpper aldrig mitt superkap "Pedagogik för förtryckta"! Inte en chans! Men kolla www.bokborsen.se Lovar att du finner ett ex där till en billig slant. Så jag kan tyvärr inte agera hjälte idag, men däremot så finner du den med största sannolikhet på bokborsen. Riktigt bra bok förövrigt, den rekomenderas varmt.



Auk,

Fast von Wright är ju ett sånt sömnpiller! Herregud! Varför måste analytiska filosofer. utan undantag vad det verkar, vara så stela och tråkiga? Jag begriper det inte, vad är poängen? Och sen har jag en hel del att säga om detaljerna också, han blundar för en del implikationer av sina egna resonemang. Tråkigast är dock att han använder sig av Marx så fruktansvärt ytligt. En intetsägande schablon han kastar fram titt som tätt, som om han vore rädd att lyfta fram Marx förtjänster (som han annars hänvisar till i stil med: "...och ingen har väl lärt oss mer om det än Marx..." osv.). Men visst har von Wright förtjänster också, helt klart, och jag skall småningom ta itu med resten av hans böcker.

Det var värt ett försök men jag hittade faktiskt boken på ett antikvariat på nätet för ett helt ok pris. Låter bra att du håller i boken då är den säkert väldigt intressant. Ser fram emot att läsa den!

[PostDebornit]

Jose Ortega Y Gasset

Skit i honom. Jag har läst "vår tids tema", så speciellt intressant är den inte. Dessutom lånade jag den i 5 år (!) av ett universitetsbibliotek utan att de ville ha den tillbaka, så han är inte så aktuell

Alain Badiou
"Ethics" rekommenderas. Jag har också gett mig på "begreppet modell", den är sådär. Mycket han skrivit är mycket svårt, jag kan inte bedöma om det är värt tiden.

Bernard Stiegler

Ligger också på min läslista Tror det är bra.

Paul Ricoeur

Hans teorier om handling och språk är mycket relevanta och levande. Där finns också många artiklar som jag tror är bra. Men jag har mest läst om honom.

George Bataille

Hehe. Hans teorier om "solar anus" osv e lite flippade. "the acccursed share" är mitt tips.

[Avantgardet]

Tusen tack, PostDebornit!

Badiou verkar intressant, skulle vara kul att se hur pass framkomlig väg hans filosofi utstakar så här i postmoderna tider. Tror jag skulle ge mig i kast med hans "Being and Event" först av allt om jag valde att ta itu med honom. Det tycks vara "huvudverket", och jag inbillar mig att det kan fungera som en "nyckel" till hans andra skrifter. Men kanske är hans "etiska" skrifter lite mer självständiga, och kan läsas rakt av utan den bakgrunden?

Bernard Stiegler har jag sneglat mot ett tag, vill så gärna dit men inbillar mig att jag borde beta av mer Heidegger innan - i synnerhet den här biten med tekniken. Så jag har siktet inställt. Lustigt är att hans "Technics and Time" inte är utgiven i alla delar ännu på engelska, och det lär dröja evigheter innan den finns på svenska, så kanske är det ett perfekt tillfälle att börja beta av honom?

Ricoeur känns angelägen, känns nästan som ett måste att ha läst åtminstone. Kommer dit i sinom tid, och till Bataille också för den delen.


monnexs,

splendid! Tror du kommer gilla den! Hemskt sympatisk den där Freire.

[PostDebornit]

Ethics är faktiskt skriven med gymnasieelever som målgrupp (only in France!), du klarar dig utmärkt.

jag kan inte franska, så jag tror jag väntar på att det andra av Stiegler blir översatt - antar att det är på G.

[Avantgardet]

Toppen! Nu råkade jag förvisso snubbla över en text av Zizek om Lukács "Historia och klassmedvetande" där han påvisade en likhet mellan Badious händelsebegrepp och Lukács "ögonblicket", kanske har jag hjälp av att läst Lukács med andra ord. Verkar som att Badiou får bli den jag först avverkar.

[andersholmstrom]

Ernesto Laclau
Jacques Rancière

Har läst Hegemonin av Ernesto Laclau och Chantal Mouffe (får du med en kvinnlig författare också, it's good for you). Just utkommit en svensk översättning av boken (översättare och utgivare är förövrigt min lärare!). Den är snårig och komplicerad men när man får fasta på dem så är den en veritabel mind fuck of goodness. Förkunskaper om marxistiska teoretiker är att föredra, men man klarar sig utan detta också. Tror dock det skulle bli svårt att tillägna sig boken utan en grundläggande förståelse för diskursteorier i stort.

Jacque Rancières Disagreement har jag läst även den. Mer teoretisk men också ganska snårig, likt Hegemonin. Uppskattade dock boken, gav mig nya sätt att förhålla mig till statsapparaten.

[Avantgardet]

Vad kul att du är tillbaka Anders! Riktigt roligt med nån som har sån god smak på litteratur också. Vilket fusk med en sån lärare dock...

Kan mina marxister någorlunda. Just nu har jag dock gett mig i kast med en närläsning av Marx kritik av den hegelska rättsläran (Hegels rättslära läste jag förövrigt ut alldeles nyss, i förrgår, så jag har den färskt i minnet - för den som inte vet så har "Andens fenomenologi" alldeles nyligt kommit ut i svensk översättning, och förtjänar helt klart en läsning av samtliga intresserade i filosofin överhuvudtaget, dess verkningar sträcker sig in i vår egen tid och är absolut nödvändig för att förstå mycket som sägs av våra samtida tänkare). Fick nyss hem Maos "Militärpolitiska skrifter", så jag kan nog sägas vara på ett litet sidospår för tillfället. Men helt klart skall Laclau och Mouffe tas itu med. Rancière vet jag inte riktigt hur han skall placeras, gissar att han står i paritet med en sån som Agamben, men det borde innebära att jag ändå skulle kunna ta till mig en hel del av vad han talar om eftersom jag har bakgrunden åtminstone något mer än skissartad.

Har du fler tips så kasta fram dem!


Vilken roll spelar, om någon kan beskriva den, till exempel Hardt och Negri i dagens samtal?

[andersholmstrom]

Tack för återvälkomnandet.

Har ej läst något av Hardt och Negri, men ganska mycket om (jag läser idéhistoria, är således dömd till de eviga översiktsverkens brinnande vidder). Rent generellt så är de ju otroligt populära nu för tiden, lite rockstarstämpel så vitt jag förstår det. De försöker formulera något med sitt begrepp "the multitude" som för mig låter som ett 2000-talets proletariat bestående av alla som inte tycker om de liberala, borgerliga vindarna som blåser världen över. Kan dock ha missförstått detta.

Vet att Chantal Mouffe ställer sig väldigt kritisk till dem, speciellt i sin bok Om det politiska som jag finner väldigt intressant och dessutom lättläst (tips tips!). Post-marxistisk, men mindre revolutionär och genomröd, än Hegemonin.