den Korrupte Kritikern?

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Inläggav Nikolaj » 22 sep 2005 12:58

Intellektuell bekräftelse får man ju inte bara för att någon annan tycker likadant. Jag tycker nog du är intellektuell även om du har en motsatt uppfattning i vissa frågor. Såpa-Olinda kallar sig f.ö. intellektuell...vilket jag inte ens vill kommentera mer än så. *s*

Om jag skulle visa upp min tavla i en kultur där det finns något liknande kykogårdar, rent arkitektoriskt, men där dessa har en helt annan funktion, skulle min tavla antagligen förmedla något helt skilt från det som inledningsvis var mitt syfte.

Syftet missförstås av många om du exempelvis ställer ut en tavla om döden och med en kyrkogård i centrum i Varanasi (Indiens heligaste stad) ...men nog uppstår NÅGON TYP av kommunikation - då indier åtminstone ser NÅGOT i bilden som de kan associera till - på sitt sätt. En gul cirkel i en blå kvadrat hade varit svårare att ta till sig för en indier. Jag hade som konstnär aldrig valt Varanasi som scen. Man ställer ju inte ut alster med ett syfte på en ort där syftet ej går fram.

Färgen röd får oss till exempel att reagera på ett helt annat sätt en färgen grön (därför att vi alltid har återfunnit dessa färger i skilda situationer i vår vardag). Redan här har det abstrakta måleriet goda förutsättningar. Färgerna är laddade med värde, de har en förmåga att kommunicera.

Färgers symbolik är inte helt lätt att avgöra ens i en och samma kultur. Färgen röd kan ha samma effekt som färgen grön har för de som har just denna som favoritfärg - de blir lockade, attraherade och upplever kanske bilden som attraktiv just därför. Men vad är den konstnärliga poängen, även om de förstår? Vad är intressant i en röd kvadrat? Nej, röd behöver inte betyda blod eller kärlek. Grönt är inte alltid skönt. Tänk på alla politiska färger, alla favoritlag... Svart betyder inte per automatik sorg eller ångest för alla. Det krävs lite mer finess än så.

Men kan inte även former vara värdeladdade? I min mening har en kvadrat ett helt annat känslomässigt värde för oss än en cirkel.

Jo, säkert för de som studerat konst eller är lite mer intresserade av geometri än andra. Jag vet människor som älskar geometriska figurer. Men den redan nämnda gula cirkeln i en blå kvadrat - skulle lika gärna kunna vara en vit triangel i en rosa rektangel - många skulle inte reagera över skillnaden - rent känslomässigt. Jag tror det fungerar på vissa och kanske alla de som uppskattar geometri - som sagt. Men jag är fullkomligt övertygad om att symboliken i färg och form är kraftig överskattad - så länge konsten inte innehåller mer än just abstrakt färg och form. Speciellt då man sett dessa i ett tiotal salonger redan! Då dylik konst presenterades var det säkert lite spännande - men det var en parentes i konsthistorien. En lattjo grej - då!

Om jag målar en röd cirkel kommer den att väcka andra känslor hos sin betraktare än om cirkeln är grön, eller om det är en blå kvadrat.

För några ja - men för de allra flesta definitivt nej. Inte så länge detta är utställt som konst. I trafiken skulle teorin säkert fungera dock. Placera 20 röda cirklar (skyltar) längs en väg och många bromsar in eller funderar åtminstone över betydelsen. Placera 20 röda cirklar i en konstsalong och reaktionen uteblir hos majoriteten.

Ta de två bajsbruna fläckarna som konstprofessorn (!!) Ann Edholm skapade (länken tidigare). Hon lyckades säkert få en och annan i publiken att "se med kroppen". Sannolikt blev de bajsnödiga då de associerade till hennes bild. Men har hon då lyckats prestera något märkvärdigt i konstperspektiv? Var det ens bajsnödigheten som var syftet? Vad känner betraktaren om fläckarna är lila? En fullkomligt meningslös utställning i mina ögon. Till och med de två bilder du rekommenderade i ditt senaste inlägg var lättare att associera till. Där fanns spår av föreställande (jag ser en i den första bilden en sjökant och vass och känner tveksamhet inför doppet...då det kan vara kallt) och det räcker för att kommunicera både med färg och form i dessa bilder. Utan dessa spår blir det genast svårt att ta till sig konsten för många. Även om 150 år. Men den abstrakta konsten är ofta mer avancerad än så. Den fungerar väl som dekoration, tapet eller liknande, speciellt kulörmässigt. Men vad är syftet egentligen? Hur resonerar de som prioriterar den här typen av konst framför föreställande konst då man väljer konstnärer som ska få ställa ut? Simpla kladdar som görs i miljontal varje dag världen runt. Särskolan här bredvid målar såna här abstrakta tavlor. Varför får de inte ställa ut i de fina salongerna?

Exempel på meningslös och innehållslös konst:
http://faculty.evansville.edu/rl29/art1 ... ixviii.jpg
http://faculty.evansville.edu/rl29/art1 ... sition.jpg
http://www.poster.net/pollock-jackson/p ... 800189.jpg
http://www.art-posters-galore.co.uk/images/pollock.jpg
http://www.sanford-artedventures.com/st ... ct_art.jpg
http://www.harley.com/art/abstract-art/images/(rothko)-white-center-(small).jpg
http://www.harley.com/art/paintings/index.html
Den sista länken är till en konstnär som försöker förklara abstrakt konst - i vetskap om människors svårighet att ta till sig denna. Jag tycker inte han lyckas särskilt bra...varken med konsten eller förklarandet...

...en kvalitativ skillnad mellan det föreställande och det abstrakta måleriet, i förhållande till deras kommunikativa potential. Färg och form är nämligen långt mer ursprungliga än vad föremålen är.

Färg och form är av naturliga skäl äldre än många av våra mänskligt skapade föremål- men det gör ju inte att vi har lättare för att tolka färgen blå än att ta till oss ett ansiktsuttryck, ett djur eller ett träd. Målar du däremot ett föremål och ställer ut det där det aldrig har funnits så blir det såklart annorlunda, som med kyrkogården. Av samma naturliga skäl. Måla en swastika på din ytterdörr får du se vad som händer. Gör det samma på en ytterdörr i Indien...

Som jag poängterat tidigare finns det är anledning till att viss konst kallas abstrakt. Den ÄR svårbegriplig. Då, nu och i framtiden.

På tal om Lavender Mist, som är med bland länkarna ovan - som ett ypperligt exempel på tom konst...

Alla har i sig en inneboende förmåga att förstå Pollocks måleri (även om du antagligen inte tror mig, med utgångspunkt i dina egna tankar kring Pollock). Det handlar bara om att bejaka den och lyfta fram den. Många tror att den rent abstrakta konetn på något sätt är för avancerad, för bortom oss själva, för att vi ska kunna nå den. Tvärt om. Den abstrakta konsten ligger oss närmare än någon annan konstart. För nära, tycks det, då de flesta inte verkar förstå att det är just där, i den enkla känslan och inte i förnuftet, sökandet ska ske och känsla uppstå.

Nej. Alla har inte den förmågan. Alla VILL inte ens ha den förmågan om det var möjligt. Men tanken är fin.

Den abstrakta konsten ligger oss närmare än någon annan konstart. För nära, tycks det, då de flesta inte verkar förstå att det är just där, i den enkla känslan och inte i förnuftet, sökandet ska ske och känsla uppstå.

Detta kan jag dock hålla med om. Det abstrakta finns inom oss, omkring oss och överallt - i all den enkelhet du nämner. Men det är just enkelheten som gör den ointressant. Strukturtapeterna på väggen är abstrakta. Mycket i vår närmiljö är naturligt abstrakt. Så varför göra konst som är likadan?

Vi väljer att förkasta det abstrakta måleriet därför att det appelerar till en del hos oss som vi inte längre förstår, och som vi är rädda för. Vi söker istället en intellektuell förklaring till det abstrakta måleriet, och iom. detta blir denna konstart oförståelig för oss.

Nog förstår vi vad det abstrakta är. Det är just abstrakt. Inte egentligen för att det är avancerat utan för att det är för simpelt - som konst alltså. Det krävs inte minsta lilla talang för att skapa abstrakt. Därför förkastar vi det.

Det är väl ingen konst att göra en tavla?

Användarvisningsbild
Apollinaire
Inlägg: 71
Blev medlem: 23 aug 2004 21:47
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inläggav Apollinaire » 22 sep 2005 18:18

Ja, självklart är den kedja som leder fram till en känslomässig reaktion på en viss färg eller form mer komplex än att rött (alltså en uteslutande röd abstrakt målning) alltid kommer att få samtliga betraktare att tänka på blod, men det var inte heller vad jag ville säga. Jag är medveten om mitt exempels extra simplifiering av det reela skeendet, men poängen är inte den att exemplet som sådant är fullständigt, utan den att det abstrakta måleriet har en annan kommunikativ kvalité än det föreställande måleriet, då det abstrakta måleriet appellerar till en annan del av människan som jag anser ligga djupare hos henne än intellektet (som huvudsakligen stimuleras av det föreställande och klart definierade).
Allt detta har sin grund i det att de tre grundfärgerna finns representerade hos bestämda fenomen på samma sätt runt om i världen. Havet är blått i hela världen, liksom blodet är rött och solen gul.
Jag är medveten om att det här bara är en grund i en långt mer avancerad struktur, där varje individ erhåller sin specifika relation till varje specifikt färg dels genom att bygga upp sitt eget förhållande till vart och ett av de fenomen jag just nämde (en person som sett sin far drunkna under en båttur kommer att ha en inställning till havet skild från den som har enbart positiva erfarenheter av det tex.), dels genom att ha skaffat sig erfarenheter av färgerna bortom dessa tre grundläggande fenomen (några av dem nämner du i politiska färger, lagfärger osv). Men det existerar liksväl en gemensam värdegrund hos det abstrakta som inte existerar hos det föreställande, då det föreställande är bundet till specifika platser och kulturer.

Dina påståenden om den känslomässiga potentialen hos formerna är ytliga och avfärdande. Att påstå att det enbart är den som har ett uttalat intresse av form som påverkas emotionellt av form är att blunda för verkligheten. Här gäller exakt samma förutsättningar som för färgerna. En person som har vuxit upp i en geometriskt simple miljö, till exempel en betongförort, kommer oundvikligen att reagera annorlunda inför en kvadrat än vad någon som kommer från landsbygden kommer att göra. Det här kan tyckas vara överanalyserande, men jag anser en sådan extrem hållning vara att föredra framför den alternativa extremen, den att våra formmässiga omgivning för oss är likgiltig. Steget därifrån till att säga att människan inte påverkas av sin omgivning över huvud taget är inte långt. jag anser människan vara ett mångdubbel mer känsligt djur än så. Allt vi ser sjunker ner i vårt undermedvetna, och kan med rätt metoder lockas fram igen (och med detta även de beledsagande känslorna).

Jag står förundrad inför din syn på konsten som något som kräver medvetet och hantverksmässigt raffinemang. Dels är det ett tydligt tecken på att du själv aldrig har gjort ett försök till att skapa en finstämt abstrakt verk, dels är det ett tecken på en underkastelsemoral jag finner rent vämjelig.

Det är ingen slump att det är Pollock och inte någon annan i hans genre som har stigit till konsthistorien som en av 1900-talets största målare. Enligt ditt resonemang skulle det lika gärna ha kunnat vara fall om någon slags lotteri bland historieskrivarna vad det beträffar vilken av 1900-talets abstrakta målare som ska ges den främsta platsen. Så är det givetvis inte. Pollock var varjen ensam om sin teknik, eller framlottad av någon konstelitens motsavrighet till frimurarna. Han var helt enkelt fruktansvärt skicklig inom sitt gebit. Förök själv att måla en tavla som har samma spänning och rörelse som något av Pollocks verk så får du se. Jag har försökt och misslyckats massor av gånger. För att målningen ska vara väl utför ska den sjunga, det gör många av Pollocks verk (dock inte de du länkade till, jag misstänker att du valde skiten med flit; Lavandel Mist är hur som helst inte med bland dina länkar). Nog om det.

Varför måste konsten vara avancerad? I mina ögon är det här inget annat än förklädd marknadsekonomi. Konsten kan inte vara en marknad om inte det tekniska raffinemanget upphöjs till tongivande princip. Om alla blir medvetna om att de kan måla kommer tavlor inte längre att säljas på gallerierna, och det kommer inte längre att existera någon alienation mellan den enkle betraktaren och den svårtillgängliga konsten. Det här är något du själv vänder dig mot, alltså förstår jag inte alls hur du får ditt resonemang att gå ihop. Konsten ska vara upphöjd över sina betraktare och på så vis (genom den auktoritet som råder på den marknadsförda konstens hemmaplan) krossa betraktarnas egen kreativitet, samtidigt som den ska vara förståelig? Det här framtår för mig inte som något annat än själslig sadism. Jag kan förstå den här synen enbart som medel, men aldrig som mål. Att en galleribesökare träder in i konstens hus med vördnad är en förutsättning för den introverta och extroverta kreativiteten (fantasin i perceptionen och skapandet), men att pådyvla dem en underlägsenhet inför konstens mästare är inget annat än gallimatias, och en kärlek inför underkastelsen som utmärker varje slavsjäl.

Användarvisningsbild
Apollinaire
Inlägg: 71
Blev medlem: 23 aug 2004 21:47
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inläggav Apollinaire » 22 sep 2005 18:21

Jag infogar en länk på en målning av Pollock som är värd namnet, så att någon slipper luras av din samling länkar:

http://www.acrstudio.com/projects/word/queeringmoma/Pollock-Number-31_2.jpg

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4110
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 22 sep 2005 18:37

Mina enkla funderingar om konsten är (utan att själv ens vara i närheten av nåt konstnärligt skapande)

a) konsten kan också vara handelsvara, en ren investering. Kuligt nog blir konsten i detta fallet likställd med guld eller vad som helst när investeraren vill undvika ev. inflation i rena pengar.

b) den abstrakta konsten är en lek med symboliken. Punkt a) ger konsten bärkraft och ett existensberättigande. Vad vore konsten av egen kraft? En terapi med modellera där vi kan primalskrika över bajsbehoven och potträningen?

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Inläggav Nikolaj » 22 sep 2005 21:06

För att målningen ska vara väl utförd ska den sjunga, det gör många av Pollocks verk (dock inte de du länkade till, jag misstänker att du valde skiten med flit; Lavandel Mist är hur som helst inte med bland dina länkar). Nog om det.


Jag skrev in Pollock på Eniro och tog den skiten (lånar ditt uttryck) som kom upp. Antar att det är Lavender Mist du syftar på? Nej, jag råkade missa att klistra in länken. Är det inte den du länkat till nu senast? Ser annars ut som golvet i slöjdsalens målarrum här bredvid. Fasanfullt - och jag har haft den framför mig många gånger men någon sång har jag aldrig hört.

Varför måste konsten vara avancerad?

Den måste inte alls vara avancerad. Men för att vara god konst krävs lite mer konstnärligt engagemang än det du länkade till nu. *s*

Om alla blir medvetna om att de kan måla kommer tavlor inte längre att säljas på gallerierna.

a) Alla som vill målar redan. Om de har tid, ork, lust och en fungerande anatomi.
b) Kalla mig gärna slav under mästare - det är vi många som accepterar för vår självkänslas skull. Vi kommer alltid att se upp till de som kan mer än oss...i konst så väl som idrott och musik. Inget kommer att förändras på den punkten någonsin.
c) Tavlor köper väl framför allt de som målar mer eller mindre själva? De som är intresserade av konst; som betraktar, skapar eller läser om konst. I vilket fall kommer det inte att upphöra - även om alla skulle börja måla på egen hand.

Skulle de som idag "inte kan" måla vilja måla mer om abstrakt konst blev "rumsren" eller bättre förstådd? Tja. Kanske några - men dilemmat är att abstrakt konst ALLTID kommer att vara just abstrakt - eftersom den använder ett språk som inte finns (hos de allra flesta). Pollock må sjunga men någon sångröst har han inte. Taktkänslan ska vi inte prata om. Men visst ska även de tondöva få ha en lekplats. Jag är inte EMOT abstrakt konst - jag är bara emot haussen och överexponeringen.

...och det kommer inte längre att existera någon alienation mellan den enkle betraktaren och den svårtillgängliga konsten.

Förstår inte riktigt förhoppningen i detta. Det låter som om du vill att alla som inte kan sjunga ska uppmuntras att göra just detta genom att vi låter dessa släppa skivor i en massproduktion utan dess like så alla kan få vara lika duktiga... Ja, jag skrev sjunga. Men det kan lika gärna stå skapa. Människor VILL ha talanger att beundra. Människor vill förstå vad de ser. Så det krävs mer än fyra hysteriskt tömda färgflaskor på en träskiva för att skapa dialog.

Är vi tebax på ruta noll nu eller?

:roll:

PS! På tal om Pollock så är väl skillnaden minst sagt marginell mellan dessa två "mästerverk"?

http://www.poster.net/pollock-jackson/p ... 800189.jpg
http://www.acrstudio.com/projects/word/ ... r-31_2.jpg

Vad tycker du om denna då? Pollock eller?
Bild

Användarvisningsbild
Apollinaire
Inlägg: 71
Blev medlem: 23 aug 2004 21:47
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inläggav Apollinaire » 22 sep 2005 22:50

Där här har varit en givande diskussion, men nu tror jag inte att jag orkar föra den längre. Det du gör är att, istället för att lägga fram ett egentligt resonemang, ställa upp satser utan att förklara dem. Du kan inte bemöta argument med att påstå att det helt enkelt inte är så, elelr att det "alltid kommer att vara" på ett visst sätt. Då diskuterar du inte, då speglar du dig bara.

Jag hoppas at du inte undervisar i samma anda.

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Inläggav Nikolaj » 23 sep 2005 00:07

Tack själv min konstvän.

Jag tycker jag resonerar ganska logiskt innan jag lägger fram min slutsats. Har läst igenom diskussionen en gång till och finner förutom några diskutabla ordval en ganska rimlig förklaring över hur konstintresserade på "min" horisont uppfattar stora delar av den abstrakta konst vi matats med. Dina egna satser - om Pollock t ex - är ju inte mer rimliga, bara för att han utsetts till en av de absolut största inom den abstrakta sfären. För oss som inte begripder det svårbegrpliga, trots idoga försök, är det obegripligt att någon SÅ abstrakt nämns som stor konstnär över huvud taget. Vi begriper ju att någon ska ses som bättre än någon annan även på den abstrakta fronten - men att söka förstå vem av dem som är bäst, alltså minst obegriplig (eller är man bäst om man är mest obegriplig?)...nej, det går inte.

Du kan inte bemöta argument med att påstå att det helt enkelt inte är så, eller att det "alltid kommer att vara" på ett visst sätt. Då diskuterar du inte, då speglar du dig bara.

Argumenten jag bemött håller helt enkelt inte - de heller. Att bemöta dem med kunskap om framtiden är naturligtvis svårt; men kan man omöjligt tolka något i en bild nu, så har jag som sagt svårt att förstå hur denna bild ska bli mer begriplig om 100 år. Den slutsatsen är svår att resonera fram på ett annat sätt än att vänta och se...eller att skriva det man är övertygad om.

Men visst har vi diskuterat. Speglingen köper jag genom att inget i ditt resonemang gav mig något nytt perspektiv på abstrakt konst. Inte för att vara elak, utan för att vi helt enkelt tolkar både konst och konstens framtid olika.

Så kan det vara ibland.

Användarvisningsbild
Apollinaire
Inlägg: 71
Blev medlem: 23 aug 2004 21:47
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inläggav Apollinaire » 23 sep 2005 00:13

Saken är ju dock den att jag faktiskt anser ha mig lagt fram ett resonemang som pekar på hur vi kommer att kunna öka det kommunikativa värdet i det abstrakta måleriet (och hur det faktiskt redan idag existerar ett sånt värde, och varför jag tror att du misstolkar det), som du inte har bemött annat än med "nej, så är det inte alls", eller ett "det kan vi inte veta".

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Inläggav Nikolaj » 23 sep 2005 00:38

Andan i undervisningen har faktiskt inte handlat om framtiden ännu. Mer om konstens historia och olika inriktningar - där även det abstrakta fått några minuter - till deltagarnas stora förtjusning.

Om du bara visste vad lätt det är att lura konstintresserade med bilder som den du själv nyss såg. Säger man att ett foto på en myrstack är en tavla av Pollock så köper dom det - rakt av. Precis som du - eller hur var det?

Men de (och jag) tillhör väl, trots ett stort konstintresse, den del av mänskligheten som inte upptäckt den del som ligger djupare än intellektet . Eller så är vi bara vanligt fôlk...som finner intellektet som det djupaste verktyg vi har - då vi ska tolka två bruna fläckar!

:wink:

Mli
Inlägg: 2
Blev medlem: 23 sep 2005 00:08
Kontakt:

Elitistiskt tjafs

Inläggav Mli » 23 sep 2005 10:35

För att konst i vilken form som helst skall överhuvudtaget bli konst behöv tre faktorer.

En sändare - medium- Mottagare

Sändaren = artisten, konstnären, installatören, författaren, etc.

Medium= En text, en tavla, musik, eller två platslock i hoplimmade på en mjölkkartong eller nåt.

Mottagare= Den person eller en hel publik som betraktar och fördömer/ hyllar själva verket.


Sändaren är ytterst beroende av mottagaren, och måste få bekräftelse i form av applåder, sålt material eller beställningar.

Men sändaren kan inte "sända" överhuvudtaget om inte mottagaren finns, om jag skriver en bok som aldrig blir läst av någon,(dvs aldrig ens publicerad) är jag en författare då? (har jag sänt något?)
Om jag under hela min livstid målar tavlor som jag aldrig visar är jag konstnär?

Mottagaren tolkar och accepterar eller ratar verket. Och där får vi vara glada att alla inte har samma smak. Men man skall inte förringa varandra och upphöja sin egen smak till något det inte är. Du är inte mer musikaliskt bara för att du älskar kadenser i romantiska operetter från 1800. Eller om du bara lyssnar på Jazzfusion från Gran canaria.
Och Kalle som lyssnar på dansband är inte mindre musikalisk.

Man kan inte rangordna konsten, inte heller mottagarna. Men man kan "inte tycka om" något. Men kanske är det för att man inte förstår, eller att man känner sig underlägsen uttrycket?


"schluta schlit i polotröjan"

Användarvisningsbild
* KYREUS *
Inlägg: 3720
Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...

- Fråga till alla!!

Inläggav * KYREUS * » 08 okt 2005 14:27

Frågan för dagen:

- Någon som vet vad konstkritikern heter som hävdar
att "färger inte finns"!!! Läste det i ett konstmagasin
i LONDON i juni, men har tappat magasinet
och kritikerns namn....


Nyfiken*Kadmos
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM


  /*Dies hodiernus amicus tuus
      - dies hesternus conscientia tua *

   =  Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.

    (c)  KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster