Konsten ljuger!

[* KYREUS *]

"Rodhes text visar att människan den dag vi bränner konsten, avsäger oss humanism och empati .... men också att konsten ibland inte förstår vem den tjänar. Allt symboliserat av en sliten trädocka med lång näsa (:min kommentar: här avses Pinocchio).

Konsten ljuger hela tiden - sanning."

recension av en pjäs, recension: Lars Ring



*KADMOZ

[* KYREUS *]

Från Svenska Dagbladet sidan TV- recensioner hämtar vi ännu en godbit om konstens sätt att verka. Jag citerar Martin Aagård:

"Shakespeare var nazistisK ´hederstysk ´ berättade Vetenskapsradion Historia igår. Under naziåren dyrkades dramatikern för sina skildringar av ´en arisk mentalitet ´.

Hitlerjugend anordnade Shaespeare-festivaler och Hämnaren Hamlet ansågs förebåda Hitler.

Vad lär vi oss av det? Konst är farligt.
Och allt var inte Wagners fel."

/forts följer *Nestor KADMOZ

[* KYREUS *]

Vad anser du om ståndpunkten i bifogade citat från Svenska Dagbladet:

>>>>>>>>>>>Bakgrund: <<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

/Jenny Holzer, amerikansk konstnär, skall projicera texter av Samuel Beckett på Dublins fasader på fredag (7/4?) då staden firar att Nobelpristagaren föddes för 100 år sedan.
Holzer berättar för THE GUARDIAN att hon vid sin karriärs början INTE VISSTE OM DET VAR KONST HON HÖLL PÅ MED./


Jag citerar nu Holzer:

"Till en början var jag inte säker på om jag var en konstnär. Jag tänkte att jag kanske bara var en galning...."


c´EST LA VIE/ KADMOZ

[* KYREUS *]

Det är en evighetsmaskin; konsten; alla sanningar och lögner om konsten. Låt oss se vad HOLBEIN gör i konstens namn:

/Citerar här SvD, kultur., 29/4, anno 2 006:/

"Hans Holbein är framförallt en människoskildrare. I hans verk erövrar konsten ansiktet intill dess finaste drag. Gång på gång häpnar man över livligheten, trovärdigheten, äktheten(!) som han förmår att avbilda i människors ansikten........

.....Samhället finns i kläderna. Yrket ligger i händerna, i form av en penna eller några mynt. Men ansiktet har den enstaka människan bara för sig själv.

.... Att ingenting förutom konsten kan gestalta en individualitet - också om detta är utställningen (Kunstmuseeum i Basel, om just Hollbein) en stark påminnelse.

Artikelns rubrik: HOLBEIN målar fram människan. "


/Så långt Svd, kultur/


Till artikelrubriken skulle jag själv nu vilja foga -

KONSTEN SKAPAR FRAM SANNINGEN



Nestor * KADMOZ

[* KYREUS *]

Vilken konst är sann? Vilken ljuger och vilken är äkta? Kan inte undanhålla kollegor på sajten denna verbala godbit, detta svar på frågorna nyss. Klurigheten är skriven av den svenske konstnären och kulturpersonligheten OSCAR REUTERSWÄRD:

" Den som har haft ORGASM, vet vad det innebär.

Så är det också med konst."



*KADMOZ

[Lola]

Haha! Bra citerat där, Kadmos!

Åsikter om vad som är konst går isär med den individuella smaken hos betraktarna. Ändå tycker jag inte att det är så enkelt att nöja sig med att konstatera endast det. Det är klart; blir du berörd så är det konst för dig... Men är det verkligen bara så?
Jag anser att det går att bedöma konst enligt olika kriterier. Dels ens personliga smak, men även kvalitet samt syfte.
Om vi tar Salvador Dalí som exempel, så kan vi konstatera att han var en utmärkt konstnär rent tekniskt. Det kan ingen motargumentera. Om man uppskattar hans motiv är emellertid en fråga om personlig smak. Man kanske inte förstår sig på surrealism, eller så tycker man att det är fantastiskt med alla referenser och associationer som uppstår Jag fascineras oerhört av Edvard Munch - vilken fantastisk konstnär! - men är tveksam till om jag verkligen skulle vilja ha ett av hans verk på min vägg... det är så ångestfyllt... Att jag blir Berörd, är odiskutabelt, likaså att han är en tekniskt skicklig konstnär.
Sedan har vi s.k installationer som oftast fungerar som en tankeväckare angående aktuella företeelser i världen. Dessa kan man knappast köpa och ta med sig hem, men fungerar i ett annat syfte - det politiska, kritiska, det utpekande och påpekande. Kommer ni ihåg den där installationen med guldfiskarna i mixrarna (heter det så? En mixer, flera mixrar...?) där besökare fick trycka på on-knappen och bevittna liv bli till fisksoppa - om de ville. Märkvärdigt många tryckte på knappar... Får en att tänka, visst, men hur står det till med moralen? Ska man acceptera vad som helst i konstens namn? Var drar man gränsen? Moralribban höjs ju ofta i takt med tiden, har det visat sig - åtminstone förändras synen på vad som går an och inte.
Jag försöker skriva poesi och är medlem i en sajt som heter poeter.se. Det är jag och ungefär 6500 personer till som skriver där, således kan ni tänka er det breda utbudet av olika typer av texter. De absolut flesta behandlar temat kärlek, och det är svårt att skriva om det på sätt som inte gjorts förut. Jag anser att det är viktigt att undvika klichéer för att det ska vara en intressant läsning, men många vill gärna ha rim på hjärta och smärta och dikter som handlar om älgar i motljus på dimmiga hedar - typ. Kanske just för att man känner igen det man läser och då känns det tryggt? Till saken hör att man på den här sajten kan betygsätta varandras dikter och komma med konstruktiv kritik. Ett system som inte riktigt fungerar optimalt då det oftast resulterar i ryggdunkarklubbar och superlativ mellan varandra, alternativt tystnad om det man läser inte faller en i smaken.
Kan man bedöma poesi?
Ja, jag tycker det - på exakt samma kriterier som man bedömer övrig konst.
Konstnärers uppgift genom tiderna har ju varit att dels dokumentera sin samtid, men också att kritisera den.

Frågan var alltså; Vilken konst är sann, alternativt ljuger? Tidigare nämndes att konsten inte vet vem den tjänar... Ja, det är ju det där med 70/30, ni vet. 70% av det vi bedömer bottnar i våra egna referensramar och är således tolkningar av och från oss själva. Max 30% är vad det ser ut att vara... sägs det, och det låter sannerligen rimligt.
Vill man att Hamlet ska förebåda Hitlers ankomst, så blir det en av tolkningarna, likaså om man anser att det endast var en karaktär skapad av någon som förstod sig på dramatik och fick en kick av att underhålla människor.

Sjuttitretti, liksom. Det förklarar det mesta.

[Stefan]

Frågan var alltså; Vilken konst är sann, alternativt ljuger? Tidigare nämndes att konsten inte vet vem den tjänar... Ja, det är ju det där med 70/30, ni vet. 70% av det vi bedömer bottnar i våra egna referensramar och är således tolkningar av och från oss själva. Max 30% är vad det ser ut att vara... sägs det, och det låter sannerligen rimligt.

Vad betyder "x % av det vi bedömer bottnar i våra egna referensramar"? Givetvis är vår uppfattning av ett konstverk en produkt av konstverket OCH oss själva. Men innan man kan sätta en procentsats på konstverkets inverkan och vår egen inverkan på denna uppfattning vill jag veta vad det innebär att sätta en sådan procentsats. Det är inte alls klart.

[* KYREUS *]

Tack för intressanta reflektioner. Skall återkomma till några av dem senare. Inte som spam men som en komplettering till din info kan jag nämna att även jag skriver på www.poeter.se (med nicket absurd.design) och det berättar jag här för att jag försöker skapa med sk syntes:
dvs både poesi +filosofisk reflektion i en och samma text, vilket är svårt.

Inom musiken ser vi mycket av det med ´genre-termen ´= FUSION.

Nestor *KADMOZ

[* KYREUS *]

Från Svenska Dagbladets Kulturbilaga idag (13/5) saxar vi följande godbit om konstens gränslösa möjligheter:

" För även om måleriet utifrån sin tjusiga yta är förtrollande,
finns där också något annat.

Och trots att konstvärlden alltför sällan
bjuder på häpnadsväckande visuell skicklighet,
utan istället förmedlar lågmälda kommentarer gällande:

- orättvisor - personliga problem - eller det enkelt vardagliga

...så existerar verk som bjuder in betraktaren att se
inte bara konstnärens intention om tex sin barndom,
utan också till det som inte syns."


KADMOZ slutsats: ånyo understryks hur konsten kan förmedla
och berätta - BORTOM DET "TILL SYNES".

Konst - larger than life.

[Das_Wydler]

Frågan är ju inte om konsten är "sann" eller "falsk", det är en helt ointressant diskussion eftersom den förutsätter att man enas om definitioner på ovanstånde kriterier (och det kan man ju aldrig göra bortom de eviga plattityderna "det finns enSanning"/det sanna är det som är sant för mig").

Det i mitt tycke väsentliga är konstens funktion; varför behöver vi konst, vilka syften har den spelat genom historien och framför allt: hur har dessa förändrats?

Den amerikanske anarkisten och primitivisten John Zerzan har kritiserat konsten på främst följande grunder:

Konsten utgör en abstraktionsyta på vilken vi applicerar mening; den är således ett substitut för den levda upplevelsen (också känd som "verkligheten") och leder oss bort från direkt interaktion med omvärlden.

Konsten fyller en disciplinerande funktion i samhället; den är dels ett isolerat rum där våra irrationella, potentiellt subversiva krafter kan spelas ut under kontrollerade former, dels något som utövas och formuleras (legitimieras, definieras, etc) av "experter".

Dessutom har konsten, liksom all "kultur" reducerats till en vara och lyder således under samma produktionsbetingelser som alla andra varor i det kapitalistiska samhället. Att den är föremål för idealisering och antas behandla något "heligt" eller "sublimt" är endast bevis på samhällets ideologiska karaktär.

Jag vill poängtera att jag inte instämmer i allt Zerzan påstår, allra minst i hans slutsatser (mannen är som sagt primitivist i den politiska bemärkelsen och menar att civilisationens undergång är den enda hållbara lösningen), men ändå finner hans kritik vara föredömligt hård. Konsten måste ses för vad den är i samhället, inte vad den är på ett förment transcendent plan av "sanning" och "skönhet". Det råder ingen tvekan om att konsten i vår tid både är en industri och en separat sfär. Det är just denna gränsdragning, detta separerande av "konst" från övriga sfärer, man borde kunna invända mot även om man inte håller med om de mer långtgående anklagelserna. Att de känslor, tankar och erfarenheter som konsten förmår representera reduceras till ett väl omgärdat utrymme och oskadliggörs genom att tilldelas en förproducerad roll där "experter" bestämmer vad som är värdefullt eller ej (tänk bara på de eviga diskussionerna kring graffittins vara eller icke-vara som legitimt konstnärligt uttryck).

[* KYREUS *]

Vad är konst - vad är inte KONST? Debattens vågor fortsätter att bölja i vårvindarna. Hört talas om METZGER? Mannen bakom den AUTODESTRUKTIVA KONSTEN-den konst som förintar sig själv.

Svenska Dagbladet Kultur sammanfattar idag (23/5, anno 2 006) dennes teser:

1. AUTOKREATIV KONST, ett slags konst som skapar sig själv

2. AUTODESTRUKTIV KONST, konst som förstör sig själv
som en (Kadmos=själv-spelande)
kommentar till världens
miljöförstöring och ondska.


Frågan för dagen: är Metzger en galning, eller:
kan konst både skapa
och förstöra sig själv??


Kurator *KADMOZ

[Stefan]

" Den som har haft ORGASM, vet vad det innebär.

Så är det också med konst."

Haha.

Har inte konsten, precis som stora delar av den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningen, använts explicit för att reformera samhället sen säg 60-talet? Om man ser på konsten under 1800-talet och början av 1900-talet, och likaså humanioran och samhällsvetenskapen, så var dessa nog i stor utsträckning "samhällsbärande" institutioner (även omdet naturligtvis redan då fanns motståndare), men iom 68-generationen så politiserades samhällsvetenskaperna och humanioran, och även delar av konstvärlden: dessa verksamheter skulle syfta till att skapa en bättre människa och en bättre värld. Det är iaf det intryck jag fått.

Till viss del beklagar jag denna utveckling, eftersom den fått många människor som inte står till vänster att vända sig emot konst, samhällsvetenskap och humaniora som "vänsterflum". Den borgerlige intellektuelle är om inte död så åtminstone inte särskilt vanlig nuförtiden. Högern har i stor utsträckning identifierat sig som nån slags ekonomistiska teknokrater.

[* KYREUS *]

Fråga till Stefan:

- inkluderar du den sk GRAFFITI- konsten i din samhällsanalys??


pOp*KADMOZ

[* KYREUS *]

Du har hört talas om (??) filosofen och tänkaren Pierre Bourdieus sk fältteori. Men har du hört hur den relateras till sk konst? Hör här!

/citerar Svenska Dagbladet - till mångas förfäran - idag:/

Artikelförfattaren doktoranden i konstvetenskap,
Fred Anderssom, skriver som följer:


"Det andra missförståndet utgår från en rakt motsatt premiss, nämligen att Bourdieu i likhet med Frankfurterskolans marxister skulle ha tagit avstånd från populärkulturen. Utifrån denna andra premiss,
ses alltså hans teorier inte som utjämnande, utan tvärtom som - elitistiska.

>>>>> /Så följer den ´kreativt revolutionära ´ (min uppfattning) utsagan om Bourdieu och konsten/<<<<<<<<<<<<

Lösningen av denna motsägelse ligger i Bourdieus begrepp
- AUTONOMI
(eller)
- SJÄLVSTÄNDIGHET.
Varje ´fält ´ tex konstens är autonomt, det vill säga centrerat kring dessa färdigheter - och värden.
Men det är också heteronomt, det vill säga avhängigt av andra fält."

KADMOZ tes: hur man än vrider och vänder på frågan
kan konsten (alltså) varken
vara isolerad som en öde ö,
inte heller (endast) vara en spegel av samhället.

KONSTEN ÄR ETT FENOMEN - I SIG!

[miles davis]

Ja det är väl det som kallas konstens fetischering.
Istället för att vara en del av samhället, en del av kulturen - så har konsten nu, precis som allt annat, blivit en separerad del, en produkt.
Det är ett borgerligt påhitt alltså.