Stefan skrev:Här tycker jag att du är lite naiv. Konstnärer säker minst lika ofta som andra social status och makt, och det gör vänstermänniskor också. Se t ex på alla maktstrider inom extremvänstern i Sverige - hur hade de varit möjliga om det inte där funnits mänskor som inte sökt social status och makt? Eller missförstår jag dig?
Jo, jag är nog lite förhastad. Jag är väldigt otydlig också. Jag har en slags idealiserad begränsad grupp av konstnärer jag tänker på vars egenskaper jag förmodligen generaliserar över när jag förhastat pratar generellt om konstnärer. Egentligen är det väll svårt att säga vad konstnärer egentligen vill. De är ju som sagt ofta gränsöverskridande och brukar ju inte sällan ogilla folk som ska klasera dem och deras konst i kategorier. Det där med makt antar jag stämmer också. Jag har en dänga slavmoral blandat med andra vanföreställningar som får mig att resonera på konstiga sätt.
Man kan dela upp konst aristoteliskt i form och innehåll. Formen är hantverket, medan innehållet är idéerna. För att kunna framföra en idé, måste du kunna ett hantverk, t ex ett instrument, ett språk, måla, el dyl. Denna aspekt bör inte underskattas, tror jag. Jag tror att det finns människor som i och för sig har en massa konstnärliga saker att säga, men som inte har någon hantverksfärdighet för att uttrycka dem med.
Jag brukar inte använda begreppen form och innehåll, men min modell är annars snarlik. Jag tänker mer i medel/modalitet (form) och mening/budskap (innehåll) utifrån kommunikationsteori. Jag har lyft fram detta tidigare men: jag ser formen som knuten till materia/utsida/objekt och innehållet knutet till ande-intention/insida/subjekt. Annars håller jag med om att form och innehåll båda är viktiga. Det är vanligt att konstnärer fyller upp en av dessa kriterer bra, men det är mer sällan nån fyller upp båda. Själv tenderar jag på att underfokusera formen/tekniken vilket ofta slutar med att jag är frustrerad.
Du framstår själv för mig som en "syntetisk", kreativ tänkare, snarare än en "analytisk", kritisk tänkare: dvs. en som snarare skapar egna intressanta teorier än undersöker andras i detalj och kritiserar dem minutiöst (en sport som den analytiska filosofin utvecklat närmast löjligt mycket).
Jag tror att det grundar sig i min uppfostran (som jag iofs jämt tjatar om), i mitt sociala arv, lågklass familj, inga konventioner/regler vilket skapar stort spelrum för kreativiteten, men samtidigt inget tekniskt stöd, vilket gjort att jag aldrig kännt ett behov av att utveckla min teknik, inte heller fått så mycket kritik eller riktning, vilket gjort att jag mest förvirrat och nyfiket lekt mig fram.
