Estetik - vad är vackert?

[Mats Larsson]

Svar till Pilatus (Estetik - vad är vackert?):

Hej, hoppas du har det bra.
Det är svårt att säga soluppgången är vacker eller inte. Detta är beroende på saker. Men sedan om vi antar "soluppgången är vacker" är sann då blir det annat sak som måste talas om i ett annat sammanhang. Att tar både två i ett enda sammanhang och tala om detta på något sätt att den ena "soluppgången är vacker" bekräftar den andra "sanningen om att soluppgången är vacker" gör så vi vilseledas. Vad är sant är en sak. Men att vi förklarar våra känslor genom att säga "soluppgången är vacker" stämmer med allmänheten. Om vi antar många olika språk och kulturer i olika länder så ser vi att de använder samma påståendet för förklara denna känslan för soluppgång det vill säga "soluppgången är vacker". Men om någon annan har onda minne om soluppgången säger han eller hon inte att "soluppgången är vacker". En katt säger inte att "soluppgången är vacker". En katt kan inte de två motsatta orden vacker och ful. Enligt den relativa förståelsen förstår vi saker och ting i jämförelse med varandra. Till exempel 2 meter är längre än 1 meter. Man kan jämföra en vacker soluppgång med en solnedgång och säga "En solnedgång är ful. Men vi vill inte vilseledas med ord och filosofi och liknande. "En solnedgång kan vara vacker också". Enligt den absoluta förståelsen är allting en enda enhet och egentligen är det vi som separerar dem med ord.

Vi (människor), separerar saker och ting från varandra för att kunna ta nytta av dem. Men sedan måste vi akta oss för att inte vilseledas i de ord.

[xion]

Det är inte säkert att alla alltid uppskattar soluppgången.
Jag minns ett citat från en person som hade ett mycket tungt och mödosamt arbete;
"Om det vore kväller, och aldrig bleve "mörn" (morgon) igen."

[Algotezza]

Värdeomdömen, såväl etiska som estetiska, bygger på både känsla och intelligens, och de brukar kallas ateoretiska då de saknar sanningsvärde av detvslag som deskriptiva teoretiska utsagor/ sakpåståenden/ faktasatser har. Jag föredrar att använda begreppen sant och falskt om denna typ av utsagor medan rimligt/orimligt kan användas för värdeomdömen betingat av om man håller med om värderingen eller ej.

Ofta kan vi ändå uppleva en värdering som sann när vi håller med, men i så fall en sanning av något annorlunda slag än en faktasats' sanning.

[Anders]

Värdeomdömen, såväl etiska som estetiska, bygger på både känsla och intelligens, och de brukar kallas ateoretiska då de saknar sanningsvärde av detvslag som deskriptiva teoretiska utsagor/ sakpåståenden/ faktasatser har. Jag föredrar att använda begreppen sant och falskt om denna typ av utsagor medan rimligt/orimligt kan användas för värdeomdömen betingat av om man håller med om värderingen eller ej.

Ofta kan vi ändå uppleva en värdering som sann när vi håller med, men i så fall en sanning av något annorlunda slag än en faktasats' sanning.

Men ett värdeomdöme som delas av många, att en soluppgång eller solnedgång är vacker är ett värdeomdöme som delas av många. Det är något intersubjektivt, och har mycket gemensamt med en naturvetenskaplig sanning psykologiskt. Den är bara mycket svårare att bevisa. Eftersom det händer i våra hjärnor. Att säga att de ”saknar sanningsvärde” är ungefär lika intersubjektivt. Kan betyda att det är totalt intersubjektivt okorrolerat eller att det är intersubjektivt riktigt men är svårt att visa med logik.

Om alla tycker att en solnedgång är vacker, är det då en helt subjektiv företeelse?

[xion]

Värdeomdömen, såväl etiska som estetiska, bygger på både känsla och intelligens, och de brukar kallas ateoretiska då de saknar sanningsvärde av detvslag som deskriptiva teoretiska utsagor/ sakpåståenden/ faktasatser har. Jag föredrar att använda begreppen sant och falskt om denna typ av utsagor medan rimligt/orimligt kan användas för värdeomdömen betingat av om man håller med om värderingen eller ej.

Ofta kan vi ändå uppleva en värdering som sann när vi håller med, men i så fall en sanning av något annorlunda slag än en faktasats' sanning.

Men ett värdeomdöme som delas av många, att en soluppgång eller solnedgång är vacker är ett värdeomdöme som delas av många. Det är något intersubjektivt, och har mycket gemensamt med en naturvetenskaplig sanning psykologiskt. Den är bara mycket svårare att bevisa. Eftersom det händer i våra hjärnor. Att säga att de ”saknar sanningsvärde” är ungefär lika intersubjektivt. Kan betyda att det är totalt intersubjektivt okorrolerat eller att det är intersubjektivt riktigt men är svårt att visa med logik.

Om alla tycker att en solnedgång är vacker, är det då en helt subjektiv företeelse?

Jag har ett köksfönster åt öster. Därigenom har jag ofta lagt märke till vackra soluppgångar med fantastiska färger och molnformationer.
Det jag då ser är inte något konstigt egentligen. Det finns fysiska förklaringar till det jag ser.
Att jag reagerar beror på att det är något utöver det vanliga. Det som är vanligt och förväntat skapar ingen reaktion. Konst och det som upplevs som vackert slår an strängar i ens inre och ger, får man förmoda, något slags emotionell reaktion. Denna är emellertid subjektiv och jag skulle lika gärna ha kunnat missa den om mitt fokus hade varit upptaget av något annat. För att uppleva konst måste man uppmärksamma den.

[Anders]

Värdeomdömen, såväl etiska som estetiska, bygger på både känsla och intelligens, och de brukar kallas ateoretiska då de saknar sanningsvärde av detvslag som deskriptiva teoretiska utsagor/ sakpåståenden/ faktasatser har. Jag föredrar att använda begreppen sant och falskt om denna typ av utsagor medan rimligt/orimligt kan användas för värdeomdömen betingat av om man håller med om värderingen eller ej.

Ofta kan vi ändå uppleva en värdering som sann när vi håller med, men i så fall en sanning av något annorlunda slag än en faktasats' sanning.

Men ett värdeomdöme som delas av många, att en soluppgång eller solnedgång är vacker är ett värdeomdöme som delas av många. Det är något intersubjektivt, och har mycket gemensamt med en naturvetenskaplig sanning psykologiskt. Den är bara mycket svårare att bevisa. Eftersom det händer i våra hjärnor. Att säga att de ”saknar sanningsvärde” är ungefär lika intersubjektivt. Kan betyda att det är totalt intersubjektivt okorrolerat eller att det är intersubjektivt riktigt men är svårt att visa med logik.

Om alla tycker att en solnedgång är vacker, är det då en helt subjektiv företeelse?

Jag har ett köksfönster åt öster. Därigenom har jag ofta lagt märke till vackra soluppgångar med fantastiska färger och molnformationer.
Det jag då ser är inte något konstigt egentligen. Det finns fysiska förklaringar till det jag ser.
Att jag reagerar beror på att det är något utöver det vanliga. Det som är vanligt och förväntat skapar ingen reaktion. Konst och det som upplevs som vackert slår an strängar i ens inre och ger, får man förmoda, något slags emotionell reaktion. Denna är emellertid subjektiv och jag skulle lika gärna ha kunnat missa den om mitt fokus hade varit upptaget av något annat. För att uppleva konst måste man uppmärksamma den.

Min normala reaktion då jag hamnar på en konstutställning eller i ett galleri är att titta ut igenom fönstret (om det finns nåt) och tänka att IRL är bättre. Skulle nog säga att jag uppmärksammar en solnedgång mycket mer aktivt än en tavla hemma hos nån - om det är lite moln med som gör solnedgången intressant. Musik är lite liknande. Nåt skval i bakgrunden i en poppig butik hör jag inte, mer än som en irritation, men då man lyssnade på poporama på 70-talet(hann med ett par tio i topp). Då var uppmärksamheten på topp. Skulle det komma nån lyssningsvärt efter "seasons in the sun"?

[Mats Larsson]

Som alla studerande av Filosofi hamnade jag i den situationen att min lärare gav oss uppgiften att diskutera kring ett problem. Att göra en rapport och en redovisning är mitt minsta problem i det här fallet, det största är mer uppenbart.

Att bara använda mina egna tankar och idéer går inte, så därför ber jag alla som läser det här att fundera lite och om möjligt komma med egna tankar om ämnet.

Estetik (läran om det sköna) var det ämne jag valde, och nu frågar jag alla här: Vad är vackert? Är det en idé som alla andra, en mening som skiftar med alla de faktorer som utgör vårt jag, en individualism som gör den omöjlig att svara på, eller finns det en klar definition som gäller alla? Att generalisera inom filosofi bör undvikas, som många påpekar, men betyder det då att det inte finns en allmän mening om vad som är vackert? Att de alla flesta tycker att en soluppgång är vacker att se på, är det en sanning eller ett påstående?

Tacksam för minsta lilla...

// Zander

Hej Zander, hoppas att du har det bra. Detta är mitt tredje svar efter jag tog hänsyn till att du studerar Filosofi. För att det blir lättare att svara tar jag hänsyn till din mening om att "en soluppgång är vacker" och sedan vill du veta om det är en sanning ett ett påstående. Sådana meningar kallas för påståenden inom Filosofi. Ett påstående kan vara någonting som du tror på. Ett lättare exempel kan vara att "alla kråkor är svarta" så man tror på detta
tills man ser minst några kråkor som är vita. Då blir man förvirrade tills man förändrar påståendet till att "de flesta kråkor är svarta, men det finns vita kråkor också". Så ett påstående kan fortsätta vara samma sak , hela tiden tills man ser någonting som inte stämmer med det. Att det är en sanning eller inte, helt enkelt beror på hur du ser på sanningen. Men kanske menade du om detta stämmer eller inte. Nu för tiden bryr man inte om soluppgången är vacker eller inte. Ingen vill vakna så tidigt för att se soluppgången eftersom den är vacker.Men för dig som studerar filosofi och vill förklara någonting om "läran om det sköna" kan detta vara viktig. Jag tror att påståendet bör ändras till "De flesta tycker att en soluppgång är vacker, men ingen vill vakna heller tidigt på morognen, för att se en soluppgång på grund av den är vacker". Vad menas med vacker också är någonting beroende på andra faktorer. En kvinnor tror att män är vackra och män tror att kvinnor är vackra. Den faktor som bestämmer här är sexualitet. Så kan vi tänka på att om "soluppgången är vacker" beror på vad?!

[Pilatus]

Nu för tiden bryr man inte om soluppgången är vacker eller inte. Ingen vill vakna så tidigt för att se soluppgången eftersom den är vacker. Men för dig som studerar filosofi och vill förklara någonting om "läran om det sköna" kan detta vara viktig. Jag tror att påståendet bör ändras till "De flesta tycker att en soluppgång är vacker, men ingen vill vakna heller tidigt på morgonen, för att se en soluppgång på grund av den är vacker". Vad menas med vacker också är någonting beroende på andra faktorer. En kvinnor tror att män är vackra och män tror att kvinnor är vackra. Den faktor som bestämmer här är sexualitet. Så kan vi tänka på att om "soluppgången är vacker" beror på vad?!

Vi kan ju börja med Platon som menade att soluppgången är vacker för att den har del i det skönas idé. Och det skönas idé är allt som är gott. Det kan säkert stämma, men det är en idealistisk ståndpunkt. Det finns många andra definitioner på vad som är vackert. Det finns något i en tavla som gör att vi alls kan tala om att den har estetiska värden. Mycket har genom historien handlat om konstverkets motiv. Kyrkan var länge en stor beställare av utsmyckningar, god arkitektur, musik och bildkonst. Det kan vara en utgångspunkt.

Hendrick Goltzius.jpg (63.73 KiB) Visad 3285 gånger

[Mats Larsson]

Nu för tiden bryr man inte om soluppgången är vacker eller inte. Ingen vill vakna så tidigt för att se soluppgången eftersom den är vacker. Men för dig som studerar filosofi och vill förklara någonting om "läran om det sköna" kan detta vara viktig. Jag tror att påståendet bör ändras till "De flesta tycker att en soluppgång är vacker, men ingen vill vakna heller tidigt på morgonen, för att se en soluppgång på grund av den är vacker". Vad menas med vacker också är någonting beroende på andra faktorer. En kvinnor tror att män är vackra och män tror att kvinnor är vackra. Den faktor som bestämmer här är sexualitet. Så kan vi tänka på att om "soluppgången är vacker" beror på vad?!

Vi kan ju börja med Platon som menade att soluppgången är vacker för att den har del i det skönas idé. Och det skönas idé är allt som är gott. Det kan säkert stämma, men det är en idealistisk ståndpunkt. Det finns många andra definitioner på vad som är vackert. Det finns något i en tavla som gör att vi alls kan tala om att den har estetiska värden. Mycket har genom historien handlat om konstverkets motiv. Kyrkan var länge en stor beställare av utsmyckningar, god arkitektur, musik och bildkonst. Det kan vara en utgångspunkt.

Hendrick Goltzius.jpg

Hej Pilatus. hopas att du har det bra.
Jag har ingen ide om Platon och vad han menade med att "soluppgången är vacker", men jag antar att detta kallas för ett påstående inom filosofi. Som jag skrev kan man tro på ett påstående tills man ser någonting helt emot påståendet och så blir man förvirrade tills man ändrar påståendet till någonting annat som stämmer med den nya upplevelsen.

Jag skrev också ett exempel där förklaras att ett påstående som vi tror på kan ha sina andra anledningar, på det följande:
"Kvinnor tror att män är vackra och män tror att kvinnor är vackra. Den faktor som bestämmer här är sexualitet".

Så att om man tror att "soluppgången är vacker" har också sin anledning.

En tavla är kanske vacker, men för mig en foto med en kamera är ännu vackrare. så detta påståendet att "en tavla är vacker" stämmer inte i sin helhet.

De som tycker om att måla och tror på att tavlor ät vackra finns och detta har att göra med deras natur.
Vad det menas med "natur" här är inte helt och hållet bestämd. Men man kan se att vissa är intresserade på konst i tavlor och vissa på konst i en bild i fotografi.

"Vi känner saker genom våra känslor och om vårt syn könner något behagligt så säger vi om att "den är vacker""

[Algotezza]

Värdeomdömen, såväl etiska som estetiska, bygger på både känsla och intelligens, och de brukar kallas ateoretiska då de saknar sanningsvärde av detvslag som deskriptiva teoretiska utsagor/ sakpåståenden/ faktasatser har. Jag föredrar att använda begreppen sant och falskt om denna typ av utsagor medan rimligt/orimligt kan användas för värdeomdömen betingat av om man håller med om värderingen eller ej.

Ofta kan vi ändå uppleva en värdering som sann när vi håller med, men i så fall en sanning av något annorlunda slag än en faktasats' sanning.

Men ett värdeomdöme som delas av många, att en soluppgång eller solnedgång är vacker är ett värdeomdöme som delas av många. Det är något intersubjektivt, och har mycket gemensamt med en naturvetenskaplig sanning psykologiskt. Den är bara mycket svårare att bevisa. Eftersom det händer i våra hjärnor. Att säga att de ”saknar sanningsvärde” är ungefär lika intersubjektivt. Kan betyda att det är totalt intersubjektivt okorrolerat eller att det är intersubjektivt riktigt men är svårt att visa med logik.

Om alla tycker att en solnedgång är vacker, är det då en helt subjektiv företeelse?

Att göra denna uppdelning kan man ha nytta av när man i en utsaga vill försöka analysera fram vad som är faktadelen i utsagan och vad som är åsiktsdelen.

Om vi börjar laborera med att interaubjektivitet gör värderingar sanna då de delas av många hamnar vi där vi är idag, när det svårt att skilja på åsikter och fakta. Vem bryr sig om fakta om vi intersubjektivt ser fejkfakta som sanna.
.
Men är man värdeobjektivist och menar att värdesatser har samma sanningsvärden som faktasatser gäller det som sant på värdeområdet som omfattas av flertalet. Det innebär att man kan rösta om vad som är sant eller kanske vinner den som skriker högst. Och då gäller väl detta alla sanningar och fakta.

En solnedgång är vacker för dem som upplever det så. Det räcker väl?

[Pilatus]

Vi kan ju börja med Platon som menade att soluppgången är vacker för att den har del i det skönas idé. Och det skönas idé är allt som är gott. Det kan säkert stämma, men det är en idealistisk ståndpunkt. Det finns många andra definitioner på vad som är vackert. Det finns något i en tavla som gör att vi alls kan tala om att den har estetiska värden. Mycket har genom historien handlat om konstverkets motiv. Kyrkan var länge en stor beställare av utsmyckningar, god arkitektur, musik och bildkonst. Det kan vara en utgångspunkt.

Jag har ingen ide om Platon och vad han menade med att "soluppgången är vacker", men jag antar att detta kallas för ett påstående inom filosofi.

Om konstverket som föreställer en solnedgång, eller något helt annat har viss betydelse för Platon. Det skall bejaka vad som är gott, alltså ha del i det. I det goda ingår det sanna, rättvisa och sköna. Det finns antagligen långa texter om vad detta innebär, men jag antar att Platons idéer och filosofi varit väl kända av bildade konstsamlare och kyrkan. Det vill säga de som hade makt att styra konstriktningar och dess estetik. Och ser vi på bildkonsten så har den följt sådana ideala värden länge. Senare blir renässanskonst friare, motivkretsen ökar då kyrkans makt avtar. Dagens postmoderna konst följer inte längre estetiska normer. Ett exempel på detta är Piero Manzonis verk Merda d'artista (1961), som består av 90 burkar med hans egen avföring. Vad vi kan säga är att de skiljer sig från allt som verkar meningsfullt. Naturligtvis en provokation som skapade en mängd debatterande om konstbegreppet och vad som avses med konceptuell konst.

[Pilatus]

En solnedgång är vacker för dem som upplever det så. Det räcker väl?

Men någonting mer än så borde ingå i begreppet estetik? Jag går givetvis med på att miljoner människor kan finna de mest vardagliga motiv tilltalande och vackra; solnedgångar, fiskebåtar, en fiskargubbe med snugga, en Jesus-figur i fotsid klädnad, gråtande barn och givetvis katter och hundar. Man finner dem i flertal på loppmarknaden. Säkert har de betytt en hel del där de hängt på sin spik. De har ingått i ett ombonat och väl möblerat hem.

Älg i solnedgång.jpg (40.5 KiB) Visad 3266 gånger

[Algotezza]

En solnedgång är vacker för dem som upplever det så. Det räcker väl?

Men någonting mer än så borde ingå i begreppet estetik? Jag går givetvis med på att miljoner människor kan finna de mest vardagliga motiv tilltalande och vackra; solnedgångar, fiskebåtar, en fiskargubbe med snugga, en Jesus-figur i fotsid klädnad, gråtande barn och givetvis katter och hundar. Man finner dem i flertal på loppmarknaden. Säkert har de betytt en hel del där de hängt på sin spik. De har ingått i ett ombonat och väl möblerat hem.

Älg i solnedgång.jpg

Ja, det finns symbolvärden hos konst, musik och litteratur, som är betingade av våra erfarenheter och våra förmågor. Är det värden som vi lägger till eller som vi finner?

Värden är betingade av både förnuft och känsla och det vi menar hat värde för oss ger resonans både i förnuft och känsla.

Upplevelsen av att något har värde för oss är subjektiv och personlig i grunden, även flera kan dela den upplevelsen. Då blir upplevelsen av att något har värde intersubjektiv. Vi talar om värdegenskaper och värdegrunder.

Även om upplevelsen av att något hat ett värde är subjektiv bör vi väl kunna finna ett sakligt, värderingsfritt svar på frågan varför vi finner något vackert.

Det vi upplever som vackert ger behaglig resonans inom oss, det tilltalar oss eller talar till oss, pga. tidigare erfarenheter och minnen.

Skönhetsvärden är i hög grad betingade av vad vi är vana vid, vilket gäller t.ex. inom musiken vilka skalor och rytmer vi är vana vid. Men samtidigt paradoxalt nog kan vi finna värde hos det som bryter mot det vi är vana vid, det som känns exotiskt.

Sedan antiken har filosofi handlat om att försöka förstå vad som är det sanna, det sköna och de rätta i vår tillvaro. Språkligt sett handlar det om sakpåståenden och värdesatser. Alla tre aspekterna på livet som denna treenighet utgör är nödvändiga för att livet skall upplevas som meningsfullt och värt att leva. Utan värden blir livet bokstavligt talat värdelöst. Livet har både en subjektiv och en objektiv sida och det är som subjekt vi kan komma fram till detta.

Estetiska värden har en objektiv grund även om själva skönhetsupplevelsen är subjektiv.

[Mats Larsson]

Vi kan ju börja med Platon som menade att soluppgången är vacker för att den har del i det skönas idé. Och det skönas idé är allt som är gott. Det kan säkert stämma, men det är en idealistisk ståndpunkt. Det finns många andra definitioner på vad som är vackert. Det finns något i en tavla som gör att vi alls kan tala om att den har estetiska värden. Mycket har genom historien handlat om konstverkets motiv. Kyrkan var länge en stor beställare av utsmyckningar, god arkitektur, musik och bildkonst. Det kan vara en utgångspunkt.

Jag har ingen ide om Platon och vad han menade med att "soluppgången är vacker", men jag antar att detta kallas för ett påstående inom filosofi.

Om konstverket som föreställer en solnedgång, eller något helt annat har viss betydelse för Platon. Det skall bejaka vad som är gott, alltså ha del i det. I det goda ingår det sanna, rättvisa och sköna. Det finns antagligen långa texter om vad detta innebär, men jag antar att Platons idéer och filosofi varit väl kända av bildade konstsamlare och kyrkan. Det vill säga de som hade makt att styra konstriktningar och dess estetik. Och ser vi på bildkonsten så har den följt sådana ideala värden länge. Senare blir renässanskonst friare, motivkretsen ökar då kyrkans makt avtar. Dagens postmoderna konst följer inte längre estetiska normer. Ett exempel på detta är Piero Manzonis verk Merda d'artista (1961), som består av 90 burkar med hans egen avföring. Vad vi kan säga är att de skiljer sig från allt som verkar meningsfullt. Naturligtvis en provokation som skapade en mängd debatterande om konstbegreppet och vad som avses med konceptuell konst.

Hej Pilatus
Tack för din förklaring om Platon. Det gjorde mig nyfiken så jag läste en del om honom. Jag tror själv att ett svar till en fråga inte bör vara så komplicerade så den som ställde frågan kan inte alls förstå det. så svarade jag den fråga som "Zander" ställde, på det lättaste sätt som möjligt på det följande:

Att "soluppgången är vacker" är ett påstående inom filosofi. Man kan tror på ett påstående så att man säger att det är sanningen. ett påstående kan förändras till ett annat påstående som stämmer med den nya upplevelsen.
Vi känner saker genom våra känslor och om vårt syn känner något behagligt så säger man om att "den är vacker".

Angående "Platons" Fick jag hitta den följande:
"Ett centralt inslag i Platons filosofi går under det något missvisande namnet idéläran. Enligt idé-, eller bättre formläran, är det som vi med våra sinnen kan uppfatta som verkligheten inte den äkta verkligheten utan endast en skenbild, spegelbild eller skuggbild av denna; detta på grund av att vår själ är fastlåst under vår levnad i en kropp med de ofullkomliga kunskapsorgan som sinnena är. Tillvaron, eller den äkta verkligheten, är oföränderlig och sann, och kallas av Platon för idévärlden. Det är en värld som icke existerar i tid och rum (ty då skulle den vara föränderlig). När vi således ser till exempel en häst får de sinnliga intrycken oss att erinra oss om den ursprungliga kunskapen – hästens idé. I ett slutgiltigt led menade Platon därtill att alla idéer leder tillbaka till en samlad uridé;(det godas idé) som rymmer alla andra idéer och därmed ses som allra godast och allra mest sann. Den rörelse vi ser i sinnevärlden betraktades därmed som illusioner; eftersom idévärlden, det egentligt sanna, ligger bortom tid och rum, och undgår att underkastas temporaliteten. Idéläran omfattar inte bara fysiska fenomen, utan även moraliska och etiska. "

Jag tror själv att ingenting är fast och allt förändras och på det bästa sättet, utvecklas ( förvandlas till någonting bättre) och sammtidigt skrev jag tidigare om två separata vekligheter (den relativa vekligheten och den absoluta verkligheten) på det sätt att både två är gällande. Men "Platons" vill inte godkänna den relativa vekligheten och samtidigt talar om någonting som kallas för "själ". På något sätt är det sant att vi är fångade i vår kropp och livet betyder då att vi följer det som vår kropp behöver till exempel sexulatiet . Men vi behöver samtidigt inte att se på saken på det sättet. Jag tror inte alls att livet är en illusion. Antigen vi lever eller inte. Om vi antar deta liv som en illution är vi en förlorare. Eftersom finns det inte någonting annat än livet. Men om vi tror att livet är jätte fin då kan vi sympatisera med saker som inte lever, annars kan de saker som inte lever sympatisera med oss . Detta kallas för "Stor sympati" i den absoluta verkligheten.

[Anders]

Skrev Platon (som röst för Sokrates) så himla mycket om estetik? Har läst de flesta dialogerna och skrev han nåt om det så gjorde det inget större intryck, eller kändes självklart. Symmetri och var sak på sin plats, ordning och reda, sånt gillade han men skulle inte kunna säga vad Sokrates hade att säga om solnedgångar. Skulle tippa han lät det vara nåt subjektivt.

Ang "Formerna", grottliknelsen och allt det så tycker jag de flesta nuförtiden drar för stora växlar på det. De undrade varför en häst föder en häst, varför objekt kan delas in i klasser, och det funderar vi på fortfarande. 2500 år har gett bättre svar men i häraden formerna kan jag inte se annat än att de ställde förbannat relevanta frågor, men den kunskap som fanns. Varje gång jag läser grottliknelsen i Staten, man bara nickar instämmande. Jorden är inte platt och stjärnorna far inte omkring på himlen nåt hundratal kilomenter upp. Fast det ser ut så.