Filmer som måste ses!

[Logos]

Tips: Bunuels "Trivala" på TV2 ikväll 22.30!

[Advocate]

kolje, La luna är riktigt bra. Såg den med en kompis, han klarade inte av den utan var tvungen att gå därifrån, jag njöt mest av den. Men så är jag kanske lite sjuk. Inte så att jag tände på det hela, men tyckte det var lite småkul, och kan hantera såna tankar utan att känna mig sjuk. Provocerande är den i alla fall.

Diggar också denna, och trodde att jag var ensam! Säkert en av Bertoluccis lite löjligare filmer, men jag kände igen mig något i vilsenheten, och det där tragiska i bortskämdheten, kompenserandet och sökandet; samt förhållandet till föräldrarna. Så mycket tomhet. De sexuella spänningarna mellan mamman och pojken är kanske inte något som man vill "uppslukas i" direkt, och kanske inte ens öppna sig för i reflektion. Men jag tycker att filmen här kan bidra med intressanta frågeställningar, låt vara om obekväma ting.

Själv har jag snöat lite på modern fransk skräckfilm på senaste, varav den absolut bästa i mitt tycke är Martyrs. De tre första fjärdedelarna är det vanliga blodbadet i linje med Hostel och liknande, men den sista fjärdedelen är något som transcenderar filmmediet helt och hållet. Helt sanslöst vilken upplevelse det är, och något liknande har jag faktiskt aldrig upplevt i film. Svårt att finna paralleller överhuvudtaget. Det är så etiskt tungt att det inte hör hemma i filmvärlden - kameralinsen ger för mycket distans i vanliga fall, till och med dokumentärformatet har aldrig lyckats hysa något sådant som Martyrs -, så stoffet skulle i regel finna sin plats i en Dostojevskij-tegelsten, men den hade inte varit lika visuellt effektfull. Riktigt märklig film. Gillar den riktigt mycket, utan att för den skull vilja plåga mig igenom den en gång till, det är mer en upplevelse som man är glad att ha gjort och har med sig, men inget man njuter av att ta del av direkt. Requiem for a Dream har några sådana laddade "stunder", men Martyrs drar ut en sån och verkligen mjölkar den på allt den har.

Tack! Jag hade nog tänkt se den ett tag, den verkar lovande.

Jo jag var på väg igenom den här nya franska skräckvågen, men så såg jag Frontiers (som blivit så jävla hypad av någon konstig anledning), och jag tappade på något vis lusten. Det bästa jag sätt hittils är nog Ills.

[Avantgardet]

Helt sanslöst vad bra smak du har på film!  :wink:

Håller med, "Frontiers" är enbart hypad, och alls ingen märkvärdig film. "Switchblade Romance" är lite rolig dock, och har en småkul lesbisk kärleksintrig (du kanske har sett den?), men är nog den utav de franska skräckfilmerna som påminner mest om "Frontiers" (har inte sett "Ills" än). Som jag tolkar det franska skräckfilmsidiomet så är bättre representanter just "Martyrs" men också "Inside" (som var sjukt blodig men rätt intressant). Tycker det finns två traditioner här, en som är mer allmäneuropeisk skräckfilm ("Frontiers" och "Switchblade Romance", varav den senare anspelar dock en del på den andra traditionen också), och en som är genuint ny och "fransk", och som betonar nåt slags djuppsykologisk upplevelse, vilket, som jag ser det, är nytt för skräckfilmsgenren. Om man jämför med till exempel "Saw" som till det yttre kanske skulle kunna förväxlas med denna nya typ av skräckfilm, så märker man att "skräcken" i den är psykologiskt helt platt i jämförelse. Vet inte riktigt hur jag skall formulera det här fenomenet, och vet inte riktigt hur det skall analysera heller, det är som sagt ganska nytt för mig. Men jag är övertygad om att vi har nåt genuint nytt här i skräckfilmsgenren. Vad tror du?

[Advocate]

Helt sanslöst vad bra smak du har på film!  :wink:

Håller med, "Frontiers" är enbart hypad, och alls ingen märkvärdig film. "Switchblade Romance" är lite rolig dock, och har en småkul lesbisk kärleksintrig (du kanske har sett den?), men är nog den utav de franska skräckfilmerna som påminner mest om "Frontiers" (har inte sett "Ills" än). Som jag tolkar det franska skräckfilmsidiomet så är bättre representanter just "Martyrs" men också "Inside" (som var sjukt blodig men rätt intressant). Tycker det finns två traditioner här, en som är mer allmäneuropeisk skräckfilm ("Frontiers" och "Switchblade Romance", varav den senare anspelar dock en del på den andra traditionen också), och en som är genuint ny och "fransk", och som betonar nåt slags djuppsykologisk upplevelse, vilket, som jag ser det, är nytt för skräckfilmsgenren. Om man jämför med till exempel "Saw" som till det yttre kanske skulle kunna förväxlas med denna nya typ av skräckfilm, så märker man att "skräcken" i den är psykologiskt helt platt i jämförelse. Vet inte riktigt hur jag skall formulera det här fenomenet, och vet inte riktigt hur det skall analysera heller, det är som sagt ganska nytt för mig. Men jag är övertygad om att vi har nåt genuint nytt här i skräckfilmsgenren. Vad tror du?

Bra funderingar! Om det här är något nytt... jag vet inte, det verkar väl nog så. Öppnar man portarna till Asien kanske man där finner något liknande, men där verkar filmerna ändå inte strikt taget ha denna psykologiska sida hos filmer som Switchblade Romance och Inside som du nämnde. I den mån de har den så är det ändå annorlunda.

Annars måste väl vissa giallos sägas likna några av de här nya franska. Jag tänker på Bird with the Crystal Plummage. Men i dessa finner man väl nog mer artistiskt lekande eller vad man skall kalla det. De franska visar det "ohyggliga" och verkliga ännu starkare.

Sedan är jag inte säker men jag tycker mig urskilja en tredje tradition också, en slags morbidare, "perversare" variant av skräck - jag tänker främst på Calvaire och Malefique men också vissa ljusskygga filmer som är mer åt dramahållet, som Criminal Lovers. Jag är inte så stor fan av dem men Calvaire var inte alls dum.

I övrigt, jo Inside räknas nog till de bättre, helt klart. Switchblade Romance når kanske inte upp till den nivån men är minst lika skön att titta på!

[Logos]

Ken Loach´s filmskapande tål att nämnas här. Fantastiskt gripande socialrealistiska skildringar. Jag gillar både hans historiska skildringar såsom "Land och Frihet" och "The wind that shakes the barley", men även filmer som "Riff raff", "Ladybird" och "Sweet sixteen". Den sista är ett måste!

[Advocate]

Ken Loach´s filmskapande tål att nämnas här. Fantastiskt gripande socialrealistiska skildringar. Jag gillar både hans historiska skildringar såsom "Land och Frihet" och "The wind that shakes the barley", men även filmer som "Riff raff", "Ladybird" och "Sweet sixteen". Den sista är ett måste!

Jag måste nog hålla med dig där. Såg "Land och Frihet" här om dagen och tyckte den var helt underbar. Det är fascinerande hur filmen är så enkel på något vis, men ändå så djup och allvarlig. Tror dock inte att jag riktigt förstod den här filmen helt och hållet, kanske för att jag inte helt har koll på de historiska sammanhangen som handlingen kretsar kring. Men fortfarande var den bra, så jävla "high-minded"

Just nu är jag annars mitt uppe i första säsongen av "Oz" faktiskt. Mycket bra hittils (tack för tipset). Tänk så mycket man kan göra med storyn utifrån en sådan där utgångspunkt. Serien blir aldrig deppig eller för tung heller trots att det finns så mycke tvivelaktigheter. Klassigt gjort på nått sätt, och många tankeställare får man.

En annan bra spinn på fängelsetemat är annars "Ghosts... of the Civil Dead" av John Hillcoat. Riktigt galen och provocerande film. Jag tyckte att den hamnade i ett bottenlöst hål av depravitet när jag såg den, men i efterhand ångrar jag inte upplevelsen. Kanske det mått av konfronterande socialrealism de lyckats få med i den kan falla dig i smaken också.

[Plecto]

För er med lite animation i bagaget.

Mary and Max


Lättsmält film med en behagande resa. Inget påtvingat. Ingen sensmoral eller diverse budskap. En film om en gammal gubbe och en liten flicka som brevväxlar, och allt som kan komma däri.

[Logos]

Ken Loach´s filmskapande tål att nämnas här. Fantastiskt gripande socialrealistiska skildringar. Jag gillar både hans historiska skildringar såsom "Land och Frihet" och "The wind that shakes the barley", men även filmer som "Riff raff", "Ladybird" och "Sweet sixteen". Den sista är ett måste!

Jag måste nog hålla med dig där. Såg "Land och Frihet" här om dagen och tyckte den var helt underbar. Det är fascinerande hur filmen är så enkel på något vis, men ändå så djup och allvarlig. Tror dock inte att jag riktigt förstod den här filmen helt och hållet, kanske för att jag inte helt har koll på de historiska sammanhangen som handlingen kretsar kring. Men fortfarande var den bra, så jävla "high-minded"

Just nu är jag annars mitt uppe i första säsongen av "Oz" faktiskt. Mycket bra hittils (tack för tipset). Tänk så mycket man kan göra med storyn utifrån en sådan där utgångspunkt. Serien blir aldrig deppig eller för tung heller trots att det finns så mycke tvivelaktigheter. Klassigt gjort på nått sätt, och många tankeställare får man.

En annan bra spinn på fängelsetemat är annars "Ghosts... of the Civil Dead" av John Hillcoat. Riktigt galen och provocerande film. Jag tyckte att den hamnade i ett bottenlöst hål av depravitet när jag såg den, men i efterhand ångrar jag inte upplevelsen. Kanske det mått av konfronterande socialrealism de lyckats få med i den kan falla dig i smaken också.

Tack för tipset! Jag ska kolla in den!

Land och frihet baserar sig till stor del (men inte helt) på George Orwells självbiografiska "Hyllning till Katalonien" och mycket av handlingen kretsar kring bråket mellan Sovjettrogna och andra falanger inom den antifascistiska sidan under spanska inbördeskriget. Inte helt lätt att hänga med i för den ointierade. Jag brukar visa filmen för mina elever i historia, men då läser vi på lite innan.

Och visst är Oz bra? Serien skiftar karaktär lite under de senare säsongerna och fokuserar mer på någon form av "andligt sökande" hos de olika karaktärerna. Några blir frälsta (på sina egna sätt), andra blir det inte. Fäst dig inte vid någon speciell karaktär för mycket bara!

[Logos]

Jag såg precis "Switchblade Romance". Helt okej, lite smårolig film. Ska definitivt kolla in fler av de filmer som ni nämnde, det är grymt att ha någon som tipsar när man själv inte riktigt orkar hålla koll längre. Och skräckfilmer är ju en tacksam genre för folk med lite kreativitet att skapa inom, se bara på Polanski eller Hitchkock! Tyvärr finns det dock mycket skräp, även om de där japanska rullarna som var så populära för några år sedan faktiskt var helt okej. Gillade speciellt "Dark water".

[Advocate]

Dark Water. Den är fin, på många sätt! Är lite sentimentalt förtjust i den (och det kan hända att jag projicerar saker på den, då den på ett sätt blir lite personlig för mig).

Den obehagliga lägenheten, modern och barnet, isolationen, allt dystert som händer dem - det är så fint fångat. Och förutom att den fungerar på det känslomässiga planet så har den ett slående konceptuellt djup. Tänk vilket tragiskt öde, att skiljas från människor man behöver och älskar, och som behöver en själv, för att man är på speciella sätt moraliskt bunden till andra och andras olycka. Och att också avskärmas från lycka och tid, ja från livet. Finns det ingen bot, och ingen sådan garanteras ju i filmen, så är relationen som helvetet självt (för att ta tillfället i akt och alludera lite på Chabrols L'Enfer). Men kanske finns det något vackert där också till slut, i självförglömmelsen och allt som modern offrar. Det är ju inte bara övernaturlig ondska som utgör fördärvet, utan på sätt och vis offras hon för en vilsen själ.

"Cure" tycker jag annars är bra, apropå japanska filmer. "Suicide Club" var inte illa heller. Lite dystra och kusliga sådär. För något mer galet kan man ju pröva "Visitor Q". Den innehåller nekrofili och en del annat otrevligt, och den släpptes visst för att sändas på tv i Japan. Så jävla konstig kultur...

[Logos]

Jo jag slogs också av det där. Vardagligheten i tragedin ör den så mycket mer djup och fängslande, på så många sätt.

[Avantgardet]

Skräckfilmen är verkligen ett kul format, men jag är rätt förtjust i tecknat också.

Vad sägs om en dos Wagner i Bugs Bunny-format? En annan skön en är Tin Pan Alley Cats, man måste förstås ha överseende med alla racial-stereotypes. "Beat me daddy with a baseball-bat!"

[Logos]

"Waltz with Bashir" har jag precis laddat ner och ska kolla på så fort jag får tid. Ska bli spännande, vet inte riktigt vad jag har att vänta.

[Logos]

Någon som gillar Kieslowski förresten? Jag och tjejen håller på att kolla igenom hans "Tricolor", har bara en röda filmen kvar. Bitvis fantastiskt bra, framförallt hans förmåga att skapa och använda sig av stämningar. "La double vie de Veronique" är sevärd den med, om så bara för att bli hänförd av hur snyggt han knyter ihop allt på slutet.

[Advocate]

Har inte varit så förtjust i Kieslowski själv. Filmerna är fint gjorda, men jag tycker inte de berör mig så mycket. Ibland känns det så överdrivet franskt och utsökt, och det där finkulturs-beundrandet står mig upp i halsen litet (trots att jag annars inte brukar ha så mycket emot det, t ex i franska filmer). Men jag skall ge honom en ny chans snart med "Three colors: White".

Såg annars att Slavoj Zizek tycker om Three colors Blue, och läste in en hel del djup i den.