Vad läser Du just nu?

[David H]

Kom på att Storytel hade lite Nietzsche och faktiskt i en samlingsvolym även bortom gott och ont. Bläddrade lite. Det är galda vetenskapen snuttifierat. Kanske skall ta och läsa den som den jobbiga. Brukar läsa en populär och en jobbig. Hade lite allmän boktorka, tar andra Jordan Peterson som den populärfilosofiska. Skulle vilja ha nåt riktigt bra lättläst skönlitterärt också. Nåt Sagan om Ringen, Harry Potter, Vindens Skugga, nåt riktigt episkt, en värld att slukas upp av. Tips på något nyutgivet?

Jag har Audible, där går Beyond good and evil att ladda ner gratis. Av de du nämner bland det skönlitterära tycker jag Harry Potter är helt klart bäst,i af i jämförelse med Sagan om Ringen. Fenixordern är min favorit, och sen Halvblodsprinsen. Annars, har du läst nåt av Jostein Gaarder? Inte nyutgivet men bra..en personlig favorit är Spelkortsmysteriet, annars är Maya en bok som nog mer riktar sig till äldre, så har vi ju Sofies värld som är den mest kända, och bra bok tycker jag, men kanske lite "stel".

(tar bort bumpning)

[xion]

Eftersom jag inte har nån TV och vädret inte inbjuder till utomhussysslor så läser jag om "Grottbjörnens folk". Ingen nobelpriskandidat kanske men fullt i klass med vad som brukar visas på TV.
Intressant att hon gissade sig till vårt släktskap med neanderthalarna.(Jag tror inte det var fastställt då).
Beträffande detta släktskap så tror jag inte vi ska romantisera för mycket om det.
Betänk dom vitas behandling av negerslavarna.

[xion]

Hjärnan måste få åka på semester ibland.
Vissa böcker går att läsa om efter ett tag.
Läser nu om Ikon av Forsyth.
Ganska aktuell i alla fall om man betänker det politiska läget.
Det är så envist kallt så jag kanske skulle titta på "Day after tomorrow " också.

[David H]

Nu är jag ganska snart klar med Beyond Good and Evil. Börjar att ledsna lite på Nietzsche. Varför måste han vara så negativ och stöddig gentemot alla? Hans kritik kan stundvis vara träffande och tänkvärd. Men ibland kan det också bli tjatigt och väl generaliserande. Varför inte pröva vara mer tillmötesgående? Mer rak och personlig kommunikation?
Han generaliserar en hel del om olika grupper och folkslag, och nog må det finnas viss grund för det han skriver, men jag uppfattar det också som det blir ganska mycket förenklingar, klyschor och förutfattade meningar.

Något jag tycker kan vara värt att ta med sig av annars är hans inställning om att inte klaga på livets lott som det ges till en själv. Han led nog en hel del själv, både fysiskt och psykiskt, men han beklagade sig inte över det, som jag uppfattat det. Får intryck av att han blickade framåt. Åberopade Dionysos som sin beskyddare.

Som filosof håller jag också Nietzsche ganska högt. Uppfattar han som klarsynt i abstrakta spörsmål. Är väl delvis därför jag gillar bäst förordet och första kapitlet mest, där han tar sig an filosofin och filosoferna, kritiken gentemot Kant etc. Finns nog mer där att hämta också än vad jag hittills greppat.

[David H]

Nu har jag lyssnat igenom hela Till Moralens Genealogi och därefter också påbörjat Glada Vetenskapen på nytt (båda Nietzsche). Inget som engagerar mig jättemycket, men jag tycker i alla fall att jag kan få ut en del av det. Det är annars ganska få "tänkare" som tilltalar mig, och i övrigt desto svårare att hitta dessa som ljudböcker.
Annars har jag också laddat ner Carl Jungs "The Red Book" och lyssnat lite grand...men det tar emot än del, då jag kan uppleva att Jung är mer mentalt utmanande, och skakar ibland om mitt psyke. I lagom dos och vid rätt tillfällen gillar jag ändå Jung.

[Anders]

Nu är jag ganska snart klar med Beyond Good and Evil. Börjar att ledsna lite på Nietzsche. Varför måste han vara så negativ och stöddig gentemot alla? Hans kritik kan stundvis vara träffande och tänkvärd. Men ibland kan det också bli tjatigt och väl generaliserande. Varför inte pröva vara mer tillmötesgående? Mer rak och personlig kommunikation?
Han generaliserar en hel del om olika grupper och folkslag, och nog må det finnas viss grund för det han skriver, men jag uppfattar det också som det blir ganska mycket förenklingar, klyschor och förutfattade meningar.

Något jag tycker kan vara värt att ta med sig av annars är hans inställning om att inte klaga på livets lott som det ges till en själv. Han led nog en hel del själv, både fysiskt och psykiskt, men han beklagade sig inte över det, som jag uppfattat det. Får intryck av att han blickade framåt. Åberopade Dionysos som sin beskyddare.

Som filosof håller jag också Nietzsche ganska högt. Uppfattar han som klarsynt i abstrakta spörsmål. Är väl delvis därför jag gillar bäst förordet och första kapitlet mest, där han tar sig an filosofin och filosoferna, kritiken gentemot Kant etc. Finns nog mer där att hämta också än vad jag hittills greppat.

Han är inte direkt kristallklar i beyond. Finns svensk översättning? Fruktansvärt uppstyltat i den engelska översättningen

[xion]

Just nu läser jag inte "Aggression, det så kallade onda" av Konrad Lorenz. men jag skulle vilja göra det om jag hade haft den.
Jag läste den för väldigt länge sen och jag minns att den gjorde stort intryck.
Istället bläddrar jag i "Varandets Tao" av Ray Grigg (som grundar sig på "Tao te ching".)

[Anders]

Jag läser en helt underbar bok som får mig att både skratta och gråta, häpna och gäspa.
Malin Birch-Jensen: Manlig fåfänga - en skön historia "för män som inte tar sig själva på för stort allvar"
Bra Böcker 1991
Hittade den på antikvariat. Ett analogt.

Introduktion: Ett försök till definition
Del 1 har samma titel som boken
Del 2: Liten hjälpreda i skönhetsvård för den moderne mannen

Jag har kommit till rokoko, halvvägs ungefär in i boken.
Rokokons manliga kind var slätrakad och rosig; rosigheten var ofta artificiell.
Revolten mot rokokons förkonstling minns vi särskilt som Rousseaus Tillbaka till naturen och senare Goethes Den unge Werthers lidande som gjorde det "modernt att fly ut på landet, bli olyckligt förälskad och ta livet av sig. Massor av unga män gick detta tragiska öde till mötes. Landsbygden överfylldes av överklasspojkar som utklädda till herdar satt och snyftade i kinesiska paviljonger och skrev poesi.
Bellmans svårmodiga, fuktiga diktning fångade tidens pastorala strömningar. Att vila vid en källa, att äta picknick med rött vin och pinpinella och en nyss skjuten beckasin, ackompanjerad av valthorn, var très, très chic i hela Europa."
Författarens ton gör läsningen extra njutbar.
Slutklämmen är skön: "Det hela slutade i kaos och franska revolutionen."

Finns på bokborsen.se - just nu 52 träffar på sökningen Manlig fåfänga.

Min son är ytterligare en i en oändlig rad, far till son, av ytterst begränsad manlig ofåfänga på alla visuella sätt.
förutom jag 1986-1989, men där fanns det skäl…

[David H]

Han är inte direkt kristallklar i beyond. Finns svensk översättning? Fruktansvärt uppstyltat i den engelska översättningen

Nog allt finns den på svenska. Har för mig att jag har ett ex, men hittade inte i bokhyllan när jag tittade nu. Jag brukar inte märka direkt skillnad mellan olika översättningar, är kanske inte tillräckligt uppmärksam av mig.
Anledningen till att jag gillar början av Beyond är nog för att Nietzsche där skriver om ett ämne jag kan relatera till, om filosofin och filosofins historia. Innan hade jag mest bara upplevt Nietzsche som gapig. Men så kan jag fortfarande tycka han är lite för gapig och självupptagen också.

[Anders]

Han är inte direkt kristallklar i beyond. Finns svensk översättning? Fruktansvärt uppstyltat i den engelska översättningen

Nog allt finns den på svenska. Har för mig att jag har ett ex, men hittade inte i bokhyllan när jag tittade nu. Jag brukar inte märka direkt skillnad mellan olika översättningar, är kanske inte tillräckligt uppmärksam av mig.
Anledningen till att jag gillar början av Beyond är nog för att Nietzsche där skriver om ett ämne jag kan relatera till, om filosofin och filosofins historia. Innan hade jag mest bara upplevt Nietzsche som gapig. Men så kan jag fortfarande tycka han är lite för gapig och självupptagen också.

Det är lite som att läsa Guillou, fast vagare och filosofiskt. Tror Nietzsche skulle skrivit bra deckare om han haft lust.

[David H]

Prövat ta mig an ett par nutida akademiska filosofer, dels Jonna Bornemark Horisonten finns alltid kvar: om det bortglömda omdömet och Åsa Wikforss Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender. Det är med tvekan jag tar mig an dessa böcker, men jag tänker att jag ska försöka ge dem en ärlig chans. En anledning till att jag annars brukar undvika böcker inom akademisk filosofi, är att det är väldigt lätt att bli associerad till viss doxa, och sen närmast omöjligt att få den doxan borttvättad.

Gällande Bornemarks bok är det en del som jag kan sympatisera med. Det finns ett budskap som jag kan sympatisera med. Men tar hon sig an de verkliga svårigheterna kring detta? Åsa Wikforss har jag bara lyssnat till början av förordet än, så för tidigt att uttala mig egentligen, men jag märker att jag får kämpa för att inte bli upprörd. Ämnet kan jag i alla fall tycka är viktigt och relevant. Men jag undrar hur hon ska kunna knyta ihop säcken med denna inledningen.

Det finns en massa komplicerade frågor kring kunskap, kunskapsproduktion och gott omdöme. Bourdieu tycker jag skriver mycket intressant om detta, och lyfter problem med den akademiska filosofins sätt att ta sig an dessa frågor... Man kan undra, går inte dessa akademiska filosofer i precis de fällor som Bourideu varnar för? Eller finns det något annat perspektiv som legitimerar deras förhållningssätt?

Jag tänker att viktig egenskap hos en filosof, borde vara att kunna ha en förmåga till flexibilitet i tanken. Wikforss position får jag i början intryck vara närmast motsatt, att inte visa någon tolerans för alternativa perspektiv.

[David H]

Har kommit några kapitel in i "Alternativa fakta" av Wikforss nu. Visst kan jag tycka att hon har några bra poänger. Det hon skriver om tangerar i mångt och mycket diskussioner som förts på detta forum... frågan om vad är kunskap, skillnad mellan begreppen tro, uppfattning, övertygelse etc. Hon håller en linje om att det är viktigt att göra skillnad mellan begreppen "bevis" och "evidens", vilket jag kan sympatisera med, och hon lyfter också fram det problematiska med att använda argumentet "brist på bevis" som invändning mot särskilda vetenskapliga teorier. Sen kommer det andra passager som inte alls övertygar mig...och det är väl också vad jag känner igen från här på forumet om hur andra argumenterar.

Lite anmärkningsvärt kan jag tycka att hon skriver att de så kallade "skeptikerna" har ett "massförstörelsevapen" med sitt tvivel. Om hon verkligen upplever skeptikernas tvivel som ett massförstörelsevapen, är det kanske inte så märkligt att hon själv använder sig av vad som kan uppfattas som tjuvknep för att ogiltigförklara deras positionering. Jag tror det är möjligt att ha andra sätt att se på världen där skeptikernas tvivel inte behöver upplevas så problematisk.

[David H]

Jag kände ett behov av att ta en paus från Åsa Wikforss bok. Lyssna till den boken gav mig lite vibbar från tiden då jag pluggade filosofi i Uppsala, och det kan kännas lite som att komma åter till Hogwarts med Dolores Umbridge som rektor.
Att först skriva att jag ska ge Wikforss en ärlig chans och sen direkt jämföra henne med Dolores Umbridge innan jag läst halva boken är dock kanske inte så schysst. Jag tycker att det är viktiga ämnen som tas upp i boken, och flera påpekanden tycker jag är vettiga. Men jag upplever också att det blir en del förenklingar och problem som sopas under mattan,, och så ägnas det en hel del energi åt att kritisera de som inte vill att problemen ska sopas under mattan, till exempel så kallade "postmodernister", relativister osv.

Kunskapsresistens är ett problem, och "alternativa fakta" utgör problem. När personer anser sig berättigade att vara domare åt sig själva och åt andra kan det bli problematiskt. Hur vore det till exempel om Högskoleprovet förlorade sin legitimitet? Där bygger de på att man kan svara antingen rätt eller fel, och det är inte man själv som får avgöra om man har rätt eller fel. Till exempel gällande läsförståelse, gällande logiska problem osv. Förlorar den typen av tester sin legitimitet och relevans i samhället kommer det knappast gagna mänskligheten. Så långt delar jag nog också i mångt och mycket uppfattning med Wikforss.

Annars skulle jag ofta gärna sluta mig till Wikforss perspektiv där det finns tydliga rätt och fel, objektiva sanningar osv. Men verkligheten är komplex. Jag upplever att det finns andra personer som tar sig an dessa frågor på mer förtroendeingivande och övertygande sätt. Till exempel Pierre Bourdieu som jag tycker framför en träffande kritik mot mainstream akademisk filosofi, och den typ av resonemang som Wikforss driver. Eller även Richard Rorty, som är en av få filosofer jag känner till som frivilligt kallade sig postmodernist. Det finns en del verkligt svåra utmaningar att ta sig an...men alla verkar inte direkt vilja erkänna den typen av utmaningar uppfattar jag det som. Lite som på Hogwarts när eleverna inte erbjöds någon ordentlig undervisning i Försvar mot svartkonster.

Nu lyssnar jag till Max Weber "The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism" istället

[David H]

Senaste ljudböcker jag lyssnat igenom är bland annat Björn Natthikos "Jag kan ha fel..." och Thomas Kuhn "The Structure of Scientific Revolutions", gillar båda men på olika sätt. Vore intressant om det är nån annan som läst eller lyssnat på dessa böcker och som vill diskutera.

[davido]

Senaste ljudböcker jag lyssnat igenom är bland annat Björn Natthikos "Jag kan ha fel..." och Thomas Kuhn "The Structure of Scientific Revolutions", gillar båda men på olika sätt. Vore intressant om det är nån annan som läst eller lyssnat på dessa böcker och som vill diskutera.

Vad tyckte du om Björns bok? Läst typ 40 sidor, gillade den men av någon anledning kom jag av mig. Inte läst på säkert ett halvår. Förstås svårt att inte gilla Björn, mer sympatisk och ödmjuk människa fanns väl knappt. Läser nu "Fyra tusen veckor, tidshantering för ett ändligt liv" av Oliver Burkeman. Låter kanske som gammal vanligt tidsoptimeringslitteratur men känns hittils som en betydligt mer filosofiskt intriktad bok, som handlar om hur man disponerar ALL sin tid, dvs livet. Mkt filosof/psykolog referenser så känns inte helt OT att ta upp i detta forum. Läst typ 35 sidor bara så kan inte säga allt för mkt men känns lovande. Har sen Martin Hägglund bok This Life och Max Tegmarks vårt matematiska universum på lut. Om någon vill diskutera ngn av dessa böcker kommande veckor/månader skulle det va kul.