Vad läser Du just nu?

[Anders]

Den griper långsamt tag i en. Han har ett budskap, McGilchrist, men boken väcker många tankar till liv.

[hakkapeliitta]

Den griper långsamt tag i en. Han har ett budskap, McGilchrist, men boken väcker många tankar till liv.

Sådana där böcker kan störa ens redan färdiga tankar.
Läser inga böcker längre vill endast ha lugn och ro. Ja, tillståndet är så numera. En aftonbön är på sin plats.

[xion]

Läser är kanske en överdrift, men jag lånade Heideggers "Varat och tiden" när jag var till bibblan senast.
Efter att ha läst en bit så kom en tanke upp;
"Vad fan är det här för jävla snömos"?

Jag tänkte vidare på den när jag var vaken i natt.
Ordet "Varat" ligger väldigt nära "tillvaron" i grundbetydelse. I varje fall den del av tillvaron som vi upplever.
Detta är ju en mycket omfattande "munsbit". Varat är inget ord i vardagsspråket, mera inom filosofins domäner.
De flesta som är bekant med ordet förstår ungefär vad det betyder. Man får en bild av vad det innebär.
Denna bild försöker Heidegger plocka sönder i små, små bitar.
Varför? På vilket sätt skapar denna fragmentisering en större förståelse?
Tillvaron eller varat är en helhet. Att smula sönder den skapar bara kaos.
I förordet får man rådet att läsa den fragmentariskt d.v.s i första hand de stycken som verkar intressanta och någorlunda begripliga.
Låter som ett gott råd.

[Algotezza]

Läser är kanske en överdrift, men jag lånade Heideggers "Varat och tiden" när jag var till bibblan senast.
Efter att ha läst en bit så kom en tanke upp;
"Vad fan är det här för jävla snömos"?

Jag tänkte vidare på den när jag var vaken i natt.
Ordet "Varat" ligger väldigt nära "tillvaron" i grundbetydelse. I varje fall den del av tillvaron som vi upplever.
Detta är ju en mycket omfattande "munsbit". Varat är inget ord i vardagsspråket, mera inom filosofins domäner.
De flesta som är bekant med ordet förstår ungefär vad det betyder. Man får en bild av vad det innebär.
Denna bild försöker Heidegger plocka sönder i små, små bitar.
Varför? På vilket sätt skapar denna fragmentisering en större förståelse?
Tillvaron eller varat är en helhet. Att smula sönder den skapar bara kaos.
I förordet får man rådet att läsa den fragmentariskt d.v.s i första hand de stycken som verkar intressanta och någorlunda begripliga.
Låter som ett gott råd.

Han försöker väl bara bortförklara att han var medlem av Nazistpartiet. Läs boken fragment-ariskt! Jaja...

[Anders]

Läser är kanske en överdrift, men jag lånade Heideggers "Varat och tiden" när jag var till bibblan senast.
Efter att ha läst en bit så kom en tanke upp;
"Vad fan är det här för jävla snömos"?

Jag tänkte vidare på den när jag var vaken i natt.
Ordet "Varat" ligger väldigt nära "tillvaron" i grundbetydelse. I varje fall den del av tillvaron som vi upplever.
Detta är ju en mycket omfattande "munsbit". Varat är inget ord i vardagsspråket, mera inom filosofins domäner.
De flesta som är bekant med ordet förstår ungefär vad det betyder. Man får en bild av vad det innebär.
Denna bild försöker Heidegger plocka sönder i små, små bitar.
Varför? På vilket sätt skapar denna fragmentisering en större förståelse?
Tillvaron eller varat är en helhet. Att smula sönder den skapar bara kaos.
I förordet får man rådet att läsa den fragmentariskt d.v.s i första hand de stycken som verkar intressanta och någorlunda begripliga.
Låter som ett gott råd.

Han försöker väl bara bortförklara att han var medlem av Nazistpartiet. Läs boken fragment-ariskt! Jaja...

Jag läste S und Z väldigt tidigt i mitt filosofiska intresse, innan jag visste att han var nazi.
Kan nog säga att den påverkat mitt tänkande en del. Första gången jag kom i kontakt med Fenomenologi, han bygger ju vidare på sin (judiske) lärofader Husserl, och jag tycker att den "take" han tar, att studera människan i dess dagliga upplevelser är intressant.

Blev väldigt förvånad då jag fick veta att han var nazi. Bortförklaring funkar inte, han skrev boken 28. Däremot är det snart därefter han gick med i partiet. Har svårt att se något nazistiskt i S und Z, möjligen ett rätt illa dolt förakt för vad man skulle kunna säga vara "borgerliga kotterier" mot slutet i första boken. Men ingen ubermensch eller uberfolk. Inte alls.

Andra boken är klart rörig. Då han plockar med tiden. Det är lite som att städa på en gammal släktings vind eller att lästa Dostojevskij - det finns riktiga guldkorn bland alla urdiskade lättochlagomaskar och evighetslånga Karamazovtirader. Tilldödenvaron och das augenblick.

Men lättläst är den inte.

[Algotezza]

Läser är kanske en överdrift, men jag lånade Heideggers "Varat och tiden" när jag var till bibblan senast.
Efter att ha läst en bit så kom en tanke upp;
"Vad fan är det här för jävla snömos"?

Jag tänkte vidare på den när jag var vaken i natt.
Ordet "Varat" ligger väldigt nära "tillvaron" i grundbetydelse. I varje fall den del av tillvaron som vi upplever.
Detta är ju en mycket omfattande "munsbit". Varat är inget ord i vardagsspråket, mera inom filosofins domäner.
De flesta som är bekant med ordet förstår ungefär vad det betyder. Man får en bild av vad det innebär.
Denna bild försöker Heidegger plocka sönder i små, små bitar.
Varför? På vilket sätt skapar denna fragmentisering en större förståelse?
Tillvaron eller varat är en helhet. Att smula sönder den skapar bara kaos.
I förordet får man rådet att läsa den fragmentariskt d.v.s i första hand de stycken som verkar intressanta och någorlunda begripliga.
Låter som ett gott råd.

Han försöker väl bara bortförklara att han var medlem av Nazistpartiet. Läs boken fragment-ariskt! Jaja...

Jag läste S und Z väldigt tidigt i mitt filosofiska intresse, innan jag visste att han var nazi.
Kan nog säga att den påverkat mitt tänkande en del. Första gången jag kom i kontakt med Fenomenologi, han bygger ju vidare på sin (judiske) lärofader Husserl, och jag tycker att den "take" han tar, att studera människan i dess dagliga upplevelser är intressant.

Blev väldigt förvånad då jag fick veta att han var nazi. Bortförklaring funkar inte, han skrev boken 28. Däremot är det snart därefter han gick med i partiet. Har svårt att se något nazistiskt i S und Z, möjligen ett rätt illa dolt förakt för vad man skulle kunna säga vara "borgerliga kotterier" mot slutet i första boken. Men ingen ubermensch eller uberfolk. Inte alls.

Andra boken är klart rörig. Då han plockar med tiden. Det är lite som att städa på en gammal släktings vind eller att lästa Dostojevskij - det finns riktiga guldkorn bland alla urdiskade lättochlagomaskar och evighetslånga Karamazovtirader. Tilldödenvaron och das augenblick.

Men lättläst är den inte.

Jag läste Teknikens väsen som kursbok i Lund på universitet. Nog mer lättillgänglig än S och Z. Läsvärd.

[David H]

Birger Schlaug - Vad ska vi med samhället till?

På det hela taget var det en väldigt intressant läsning/lyssning (hade både bok och ljudbok). Först var jag lite tveksam. Jag hade läst Gahrtons Det Gröna Genombrottet innan, och kontrasten mellan dessa två profiler är tydlig. Gahrton ger på sätt och vis ett mer sympatiskt intryck. Han verkar vara en person som värdesätter laget framför jaget, som ser och lyfter andra, och som visar både gentlemannamässig anständighet och en känsla för trender. Schlaug, å andra sidan, är mer egensinnig och kan stundtals uppfattas som lite plump – som när han tidigt i boken går till attack mot MP:s tidigare språkrör Per Bolund och diverse andra politiker.

Men Schlaug har många intressanta och radikala idéer, något jag upplever en brist på inom MP. Jag håller inte med honom om allt, men jag håller med om mycket – och även det jag inte håller med om kan vara intressant just för att det kan öppna för diskussion. Schlaug ifrågasätter tillväxtparadigmet, arbetslinjen, vad pengar är och vad som egentligen är meningsfullt i tillvaron. Han talar om att ta politiken och livet på allvar. Jag gillar det.

Huvudproblemet med hans resonemang, menar jag dock, är att han fortfarande är fast i ett individualistiskt paradigm. Här föredrar jag tänkare som Elinor Ostrom och Bard & Söderqvist, som i stället tar det relationella som utgångspunkt – något som, enligt mig, borde utgöra en mer naturlig grund för grön ideologi.

[Anders]

Anna Kåver - Dansa mjukt med tillvaron

En av sveriges främsta KBT psykologer. Hon och hennes parhäst Åsa Nilsonne skriver wellness med substans, han flera böcker av båda. Den här har taken ”vad är psykisk hälsa” som motsats ttll psykisk ohälsa. Halvvägs. Skönt med lite handfast efter McGilchrists insiktsfulla snömos. Även om McGilchrist nog kommer påverka mitt tänkande mer.

Ang Schlaug - som jag kanske borde läsa - ” Schlaug ifrågasätter tillväxtparadigmet, arbetslinjen, vad pengar är och vad som egentligen är meningsfullt i tillvaron.” Hade första ordet varit Andersson eller Johansson hade jag blivit mindre misstänksam, inte instinktivt dragit öronen åt mig. Jag ser sänkt bensinpris i Sverige och Fracking i ND i den. Ordet individualistiskt provocerar mig också(provocerar innebär relevant).

[xion]

Jag har aldrig läst något av Kant.
Han citeras ofta så det kanske vore värt ett försök.
Annars har jag svårt för auktoriteter.
Nu har jag gett mig i kast med "Kritiken av det rena förnuftet", som visar sig vara en bok på 700 tätskrivna sidor.
Får väl se om jag orkar hela. Jag är bara på förordet än så länge men texten tilltalar mig. Behaglig att läsa.
Annars tycks det vara så att yrkesfilosofer breder ut sig onödigt mycket för att det ska verka märkvärdigare än vad det är.

[Anders]

Jag har aldrig läst något av Kant.
Han citeras ofta så det kanske vore värt ett försök.
Annars har jag svårt för auktoriteter.
Nu har jag gett mig i kast med "Kritiken av det rena förnuftet", som visar sig vara en bok på 700 tätskrivna sidor.
Får väl se om jag orkar hela. Jag är bara på förordet än så länge men texten tilltalar mig. Behaglig att läsa.
Annars tycks det vara så att yrkesfilosofer breder ut sig onödigt mycket för att det ska verka märkvärdigare än vad det är.

Ett tips brukar vara att läsa prolegomenan först. Kom bara dit.

[xion]

Jag har aldrig läst något av Kant.
Han citeras ofta så det kanske vore värt ett försök.
Annars har jag svårt för auktoriteter.
Nu har jag gett mig i kast med "Kritiken av det rena förnuftet", som visar sig vara en bok på 700 tätskrivna sidor.
Får väl se om jag orkar hela. Jag är bara på förordet än så länge men texten tilltalar mig. Behaglig att läsa.
Annars tycks det vara så att yrkesfilosofer breder ut sig onödigt mycket för att det ska verka märkvärdigare än vad det är.

Nej, det här var ingenting för mig.
Den är inte svårläst men den verkar inte innehålla något som jag inte hört förut.
Jag tror inte på att krångla till saker och ting. Bättre då att förenkla.
Det är så jag försöker göra när jag lever mitt liv. Rationalisera och försöka göra livet enklare.
Det finns en serie på play som heter "Ett enklare liv". Mycket där som faller mig i smaken.
Kant försöker inte göra livet enklare precis.

[Anders]

Jag har aldrig läst något av Kant.
Han citeras ofta så det kanske vore värt ett försök.
Annars har jag svårt för auktoriteter.
Nu har jag gett mig i kast med "Kritiken av det rena förnuftet", som visar sig vara en bok på 700 tätskrivna sidor.
Får väl se om jag orkar hela. Jag är bara på förordet än så länge men texten tilltalar mig. Behaglig att läsa.
Annars tycks det vara så att yrkesfilosofer breder ut sig onödigt mycket för att det ska verka märkvärdigare än vad det är.

Nej, det här var ingenting för mig.
Den är inte svårläst men den verkar inte innehålla något som jag inte hört förut.
Jag tror inte på att krångla till saker och ting. Bättre då att förenkla.
Det är så jag försöker göra när jag lever mitt liv. Rationalisera och försöka göra livet enklare.
Det finns en serie på play som heter "Ett enklare liv". Mycket där som faller mig i smaken.
Kant försöker inte göra livet enklare precis.

Han har skrivit enklare, mindre vidlyftiga grejer. Den Eviga Freden är skön läsning och rättså spot on. Fast han missar en viktig pusselbit i krig och fred - kultur.

[Algotezza]

Håller på med Heideggers Till tänkandets sak som jag köpte på Östhems bokhandel på Österlen.

Heideggers går inte att läsa på vanligt sätt. Man måste låta sig dras med, som om det är besvärjelser och magi, i stället för filosofi.

[Anders]

Håller på med Heideggers Till tänkandets sak som jag köpte på Östhems bokhandel på Österlen.

Heideggers går inte att läsa på vanligt sätt. Man måste låta sig dras med, som om det är besvärjelser och magi, i stället för filosofi.

Inte Sein und Zeit skulle jag säga. Den är lite tysk ordnung musst sein. Väldigt strukturerad.

[Algotezza]

Håller på med Heideggers Till tänkandets sak som jag köpte på Östhems bokhandel på Österlen.

Heideggers går inte att läsa på vanligt sätt. Man måste låta sig dras med, som om det är besvärjelser och magi, i stället för filosofi.

Inte Sein und Zeit skulle jag säga. Den är lite tysk ordnung musst sein. Väldigt strukturerad.

Nja, den här boken innehåller ett antal essäer. De är på sätt och vis strukturerade efter hans sätt att tänka. Det mesta ter sig obegripligt och svårsmält om man inte låter hans ord flöda utan hakar upp sig på enskilda formuleringar. Man får försöka ha ett holistiskt närmande till texterna. Men det är bara min reaktion.