Vad läser Du just nu?

[xion]

Utopia -
Kanske tillhör allmänbildningen för en filosof?

[Anders]

Utopia -
Kanske tillhör allmänbildningen för en filosof?

Vilken av dem? Mores antar jag?
Låter lite Hägglund det jag läst om den. Återkom gärna med tankar då du läst klart.

[Anders]

Dualismen hos Luther (1929) av Ragnar Bring. Om den här boken säger Gordon Rupp (The Righteousness of God, 1953) att den är av "pivotal importance" (s. 34). Jag håller med.

Ungefär vilken dualism?

[Mlw]

Dualismen hos Luther (1929) av Ragnar Bring. Om den här boken säger Gordon Rupp (The Righteousness of God, 1953) att den är av "pivotal importance" (s. 34). Jag håller med.

Ungefär vilken dualism?

Läs min recension på Goodreads, som jag publicerade igår, så förstår du: Recension av "Inte allena: varför Luthers syn på nåden, bibeln och tron inte räcker" av Hagman/Halldorf.

[Algotezza]

Den här håller jag på med nu. Av min lärare på Lunds universitet.

[xion]

Utopia -
Kanske tillhör allmänbildningen för en filosof?

Nu har jag tagit mig igenom "Utopia" två gånger.
(den var inte svårläst med "svårsmält")
Mycket av det som står i boken känns igen från Sovjetunionen, Kina och Cuba.
Den bygger (tycker jag) precis som marxismen på en felaktig bild av människans natur.
Den som inte tycker om tvång skulle nog försöka fly från en sådan stat precis som man bl.a. gjorde i Östtyskland.

[Anders]

Utopia -
Kanske tillhör allmänbildningen för en filosof?

Nu har jag tagit mig igenom "Utopia" två gånger.
(den var inte svårläst med "svårsmält")
Mycket av det som står i boken känns igen från Sovjetunionen, Kina och Cuba.
Den bygger (tycker jag) precis som marxismen på en felaktig bild av människans natur.
Den som inte tycker om tvång skulle nog försöka fly från en sådan stat precis som man bl.a. gjorde i Östtyskland.

Den heter ju Utopia, och liksom Platons Idealstat(min våta dröm) och Nozicks U i ASU så är det ju "ideal". Ideal från Idé. Liksom alla ismer i grund och botten är ideer. Och det finns många ideer som är bra. I varje verklighet är det dock smetigare än att du kan hoppa på en ide och köra den fullt ut, det brukar inte bli bra. Utan i varje härad typ politiken finns en skock bra ideer, där de oerhört seglivade Konservatism, Liberalism och socialism. De blir för den framgångsrika staten mest som fyrbåkar vilken politiken kan navigera efter. Och det lilla jag läst om Utopia så finns det en hel del bra grejer, och grejer som förebådade vad vi ser av statsbildningar nu, är det inte så?

Som parentes saknar jag lite av att partierna i Sverige ordentligt skulle förklara sig programmässigt i förhållande till de olika ismerna. Nu är ju inte ismerna, the big three, heller inte särskilt exakta, vilket Filosofiska Rummets presentationer härom månaden också visade. Konservatismen presenterades väldigt strukturkonservativt, vilken få som kallar sig konservativa i Sverige skulle ställa upp på, och liberalismen... fick de till att Miljöpartiet skulle vara det enda liberala partiet

[xion]

Och det lilla jag läst om Utopia så finns det en hel del bra grejer, och grejer som förebådade vad vi ser av statsbildningar nu, är det inte så?

Det är ingen tjock bok. Du läser igenom den på en kafferast.
Om den kan anses höra till allmänbildningen så hamnar den under fliken historia. Man känner igen mycket.

[Anders]

Och det lilla jag läst om Utopia så finns det en hel del bra grejer, och grejer som förebådade vad vi ser av statsbildningar nu, är det inte så?

Det är ingen tjock bok. Du läser igenom den på en kafferast.
Om den kan anses höra till allmänbildningen så hamnar den under fliken historia. Man känner igen mycket.

Det är Mores Utopia vi talar om? Finns den översatt till svenska?

[xion]

Och det lilla jag läst om Utopia så finns det en hel del bra grejer, och grejer som förebådade vad vi ser av statsbildningar nu, är det inte så?

Det är ingen tjock bok. Du läser igenom den på en kafferast.
Om den kan anses höra till allmänbildningen så hamnar den under fliken historia. Man känner igen mycket.

Det är Mores Utopia vi talar om? Finns den översatt till svenska?

Jag har frågat efter den många gånger utan att få napp, men antagligen var det för att jag stavade namnet (More) fel.

Den bok jag har läst nu är en översättning direkt från latinet av Anders Piltz
Carminas Tryckeri i Uppsala 1979

[xion]

Nu har jag börjat på Platons "Staten".
Den kanske också hör till allmänbildningen för en filosof.
Varje gång jag tänkt läsa den har jag ryggat inför den långa raden av svarta böcker.
Nu har jag i alla fall börjat och minsann påminner inte argumentationerna om hur vår grottexpert "Pollen" brukar skriva.
Jag börjar bli rädd att jag kommer att tröttna. Dessa ideliga invändningar och att hela tiden söka efter motargument gör att det inte leder till något.
Det saknas framåtsyftning och bli endast ett spel för gallerierna.
Nåja, Jag ska i alla fall försöka ett tag till, Det kanske blir bättre.

[Anders]

Nu har jag börjat på Platons "Staten".
Den kanske också hör till allmänbildningen för en filosof.
Varje gång jag tänkt läsa den har jag ryggat inför den långa raden av svarta böcker.
Nu har jag i alla fall börjat och minsann påminner inte argumentationerna om hur vår grottexpert "Pollen" brukar skriva.
Jag börjar bli rädd att jag kommer att tröttna. Dessa ideliga invändningar och att hela tiden söka efter motargument gör att det inte leder till något.
Det saknas framåtsyftning och bli endast ett spel för gallerierna.
Nåja, Jag ska i alla fall försöka ett tag till, Det kanske blir bättre.

Vilken översättning? Tycker Stolpes översättning är bra. Läste den på engelska där var den skittråkig...
Helt galet då han specar exakt vilken musik den och den i hans stat borde lyssna på. Det är verkligen allmänbildning. Det är den meritokratiskta världsbilden personifierad. Tror att få kvinnor tilltalas av den världsbild han (rätt mycket på kul) skissar upp, Sokrates.

[xion]

Nu har jag börjat på Platons "Staten".
Den kanske också hör till allmänbildningen för en filosof.
Varje gång jag tänkt läsa den har jag ryggat inför den långa raden av svarta böcker.

Skit i dem!
Originalen är alltid bättre än kommentarerna. Filmrecensioner är trevliga att läsa, liksom bokrecensioner, men den egna uppfattningen är guld värd - åtminstone för en själv.
Som alltid måste vi konfrontera egna läsningar med andras - eller egna upplevelser med andras - och hur går vi vidare därifrån?
Jag är övertygad om att du kommer att finna mycket stoff i Platons Staten för nya och spännande tankar.

Vad jag menade med "den långa raden av svarta böcker";
På hyllan i mitt bibliotek står Platons skrifter i en lång rad med Staten och alla andra dialoger i översättning av Jan Stolpe.

Jag upptäcker att jag har svårt för den här dialogformen. Den blir rörig omständlig och känns uppstyltad, nästan barnslig.
Framför allt tycker jag den är tråkig. Jag började med rättrådigheten men tröttnade och hoppade till den berömda grottliknelsen. inte heller den fann jag intressant

Jag anser att filosofi ska vara intressant och stimulerande.

Det här leder till frågan om olika sätt att presentera filosofi. Egentligen vore detta värt en egen tråd.

Förutom dialogformen så finns det andra sätt.

Seneca använder sig av brevformen. Han skriver brev där han för en konversation med en person (som inte behöver vara verklig) och för samtidigt fram sina tankar.

Nietzsches skrifter tycker jag har formen av poesi och kan läsas som sådan.

Russell med flera använder ofta föredrags eller föreläsningsformen.

LinYutang använder sig av kåseriformen.

Jag kommer inte på några fler just nu men..
Alla sätt är bra utom dom tråkiga, brukar man säga.

[David H]

Annars har jag också laddat ner Carl Jungs "The Red Book" och lyssnat lite grand...men det tar emot än del, då jag kan uppleva att Jung är mer mentalt utmanande, och skakar ibland om mitt psyke. I lagom dos och vid rätt tillfällen gillar jag ändå Jung.

Skrivet december 2021...var det verkligen så länge sen jag började lyssna på Jungs Röda Bok, aka Liber Novus? Nu har jag i alla fall tagit mig tid och lyssnat färdigt, om än jag inte alltid varit fokuserad i min lyssning, och boken var inte helt lättbegriplig. Kanske är det inte heller menat att man ska förstå allt vid en första genomläsning/lyssning... Har nu lyssnat till ett par föreläsningar om boken och kan tycka det börjar bli mer begripligt. Att jag bättre börjar förstå bokens sammanhang och syfte.

Jung oroade sig en del för att folk skulle tro att han var galen om de fick chansen att läsa Liber Novus...och visst må boken uppfattas något galen. Men jag upplever den ändå mer sansad i jämförelse med exempelvis Nietzsches Zarathustra. Sen har det nog aldrig varit en avgörande fråga för mig huruvida en boks författare är galen eller inte... jag går mer på vad jag får ut av att läsa boken. Ganska ofta är upplevelsen när jag läser något att det inte är intressant och inte heller begripligt, och om det är ointressant/obegripligt pga galenskap eller annan orsak må spela mindre roll. Gällande just Liber Novus skulle jag däremot varken kalla boken för ointressant eller obegriplig. En hel del tycker jag går att relatera till.

Ibland kan jag däremot fortsatt undra om inte Jung uttrycker sig lite väl spektakulärt, att det skulle vara till hans fördel om han var lite mer försiktig med att dra vissa av sina slutsatser. Det är viktigt att inte underskatta mer enkla och banala svar, om exempelvis varför vissa drömmar uppkommer. Vissa sanningar må vara verkligt spektakulära, men det skulle nog ofta ändå inte skada om det förmedlades på mer försiktigt sätt, särskilt med tanke på att många läsare är benägna att övertolka. Principen "show, don't tell" kan också vara mer effektfull. Jung förtjänar så mycket mer än att bli betraktad som en irrationell, obskyr mystiker.

[Algotezza]

Köpt här:

https://xn--sthem-iua.se/