Kära kritikerkår!

[Angelina]

Bingolottogitarrerna gjorde sitt för helheten.

[Avantgardet]

Bingolottogitarrer, det var då det värsta. Kanske är det ljudet du menar? Jag äger inte ens en förstärkare, kör gitarren direkt in i datorn. Om man är finsmakare så kan man känna igen lite Mark Knopfler, Kenny Burell, Pat Martino, Eddie Van Halen, och annat i de där fraserna. Vet inte riktigt varför jag la gitarrerna med det där ljudet, ströp diskanten och försökte ta det lite jazzigt men musiken styrde det i en mer fusionanda. Första frasen i outrosolot är knyckt rakt av från Kenny Burell, öppnade med den frasen för att sätta riktning och stämning och sen blev det som det blev. Outlineade de underliggande ackorden med min trademark grej. Man kan också märka tydligt hur influerad jag är av pianospel i mitt gitarrspelande - lyssnat mycket på pianomusik de sista åren, för att få nya idéer till gitarren -, i synnerhet i det sätt jag väver in mina arpeggion, men i samma avseende kan man skönja denna koppling till Pat Martino, med den skillnad att han är bra mycket mer Artikulerad i sin stil.

(Kul att analysera sig själv )

[Avantgardet]

Jag vet att humor är ett kontroversiellt ämne när det kommer till musiken, men det struntar väl jag i. Angelina tycker den saknar något, hon har säkert rätt. Dessutom så hör man min irritation när jag spelar, kastar bara ur mig nå skit, eftersom en kompis dampade på MSN och störde min arbetsro, för att en annan kompis skulle ha tag på en tredje för att höra om denne ville ha BÖCKLING?! Vad fan har Jag med det att göra? Djävla yrhuvuden!

Nåväl, en "Ajajnöveraj". På min myspace (myspace.com/avantgardet). Låter dock på Angelina som att hon har nån plan att nästla sig in i mitt mästerverk och försöka göra det bättre. Uppdaterar.

[Avantgardet]

...och den blev bättre

Lyssna då latmaskar!

[Avantgardet]

Följetånget "Avantgardets dagbok i ljud" fortsätter. Spelade in en grej som jag suttit på ett tag nu i natt. Den kom till mig i stort sett i det skick den är i, förvisso har jag här lagt till lite grejer, men inte ändrat just nånting. Text och musik kom samtidigt, och bakom dessa klyschor så döljer sig faktiskt det mest personliga jag nånsin skrivit tror jag. De summerar hela mitt förhållande till mig själv i det ögonblick då låten kom till mig. Givetvis är denna typ av musik inget som lämpar sig att fippla ihop på detta sättet utan skall göras med liveband, men man tager vad man haver.

Det kan tyckas lustigt hur jag får kämpa mig upp på de höga tonerna, mitt tonomfång räcker inte till. Det låter väl helt okej ändå, visst hade det gått att göra "bättre" men jag är inte den som är fåfäng. Mycket emotion i den här låten, kanske är det tråkigt att jag inte kan göra den rättvisa, men själv anser jag det bara mer intressant när det lämnas lite mänsklighet i musiken också (de där "bristerna"). Det är självfallet en underlig situation att reflektera över en reflektion, vilket är vad spelandet av denna låt innebar för mig. Det kan aldrig bli samma sak som när det först begav sig, likväl tycker jag att jag gör en strålande skådespelarinsats, även om jag inte är skådespelare utan improvisatör. En liten bit av mig själv, varsågoda, pussla ihop mig bara om ni kan!

[Angelina]

Wunderbaum.

[Avantgardet]

Lite synd bara att jag blev tagen lite på sängen när det där partiet kom med basgång som vandrar nedåt, men kanske märker man inte min plötsliga förvirring i den där gitarren som är ute på utflykt (jag har den i min högra högtalare). Skön låt att spela, den låter aldrig likadant två gånger, man kan ta sig stora friheter med den. Också därför jag fortfarande kommer ihåg den, eller liksom grundstommen så att säga.

Kan som musikälskare och kritiker faktiskt erkänna att den är riktigt bra. Utan att för den skulle skryta upp mig själv, svårt att imponera på mig - tro mig, jag vet! Självfallet tog jag dock ditt omdöme som en ursäkt att få prata om mig själv, men det var bra gjort av dig, synd att så få lyssnat på den ännu. Inte mitt fel om de inte vet vad de bör uppskatta.

[Avantgardet]

Annars kan man ju tycka att jag borde spelat den med ett lätt distat ljud, men jag måste spara ihop till en förstärkare då. Har inte de pengarna just nu.  :lol:

[Avantgardet]

Vill verkligen inte framstå som att jag gör reklam för mig själv, men nu har denna djävla Angelina nästlat sig in i den här låten, och det måste erkännas att det är skamligt bra musik det här, skamligt bra.  :lol:

[Avantgardet]

Ett nytt år, eller nåt sånt, varför jag tog tillfället i akt att starta det just i dag. Tänkte det var ju en rätt trevlig vårdag, åtminstone här, så behövde jag skaka av mig den där förnimmelsen, den klädde inte tillräckligt väl för att maskera mitt helt annorlunda sinnelag. Så jag kastade ihop den här låten, idén fanns sen tidigare, då jag försökt lära en kille lite sjyssta och flummiga komp, och själva leadgrejen vette fan, den kom bara, mycket enkel sak, men den lät så löjligt uppkäftig. Ja, ungefär...

[Skogsälvan]

1700-tal... vida klänningar och uppsatt hår, peruker och bal, artigt och sofistikerat, solfjädrar och skälmska blickar... ja, det är mina bilder

[Avantgardet]

Ja, du gör ju dina egna romantiska tolkningar.  :lol:

Sanningen är långt mycket mindre vacker... det var helt enkelt inte så det gick till eller vad som låg bakom, hela det där arret var inte riktigt meningen utan kastade jag liksom bara dit för att dölja något av countrysoundet, sen fick det bli som det blev. Nästa?

jo: Typ här, för den med tummen i arslet

[Ling]

Den lät ju riktigt glad vettja, inte alls som jag trodde, eller vad jag nu trodde. Lite countrystuk fanns där, lättsam och tilltalande.
Tack Avantgardet:) En bra början på en ny dag. Fast jag är djävligt trött

[Sartre]

mmm, den vill jag ha som väckarklocka... live!

[Algotezza]

mmm, den vill jag ha som väckarklocka... live!

Jag har en moské med fullständig azan (alla böneutrop) som väckarklocka. Skönt att vakna till en böneutropare!

MVH

Algotezza