Poesi/dikter
Moderator: Moderatorgruppen
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Jag tänker alltid på dig när rapsen blommar
Jag har aldrig gillat dina bilder
av gula rapsfält mot en blå himmel
och det är där du riktar ditt fokus.
Minns hur vi plåtade samtidigt
samma vy i Alnarpsparken
för något år sedan.
Inget har förändrats.
Ditt kort var ett myller av vitt
när jag i mitt fångade upp
närbild på pistiller och ståndare
vitt mellanrum
trolska grenar
som bildade en grotta
i bakgrunden.
Men du,
trots allt är jag glad
att vi har olika perspektiv
Någon gång kanske vi ser helheten.
Jag har aldrig gillat dina bilder
av gula rapsfält mot en blå himmel
och det är där du riktar ditt fokus.
Minns hur vi plåtade samtidigt
samma vy i Alnarpsparken
för något år sedan.
Inget har förändrats.
Ditt kort var ett myller av vitt
när jag i mitt fångade upp
närbild på pistiller och ståndare
vitt mellanrum
trolska grenar
som bildade en grotta
i bakgrunden.
Men du,
trots allt är jag glad
att vi har olika perspektiv
Någon gång kanske vi ser helheten.
ingen titel.
jag bara skriker ut ord,
för jag känner, känner så mycket.
snurrar runt i rummet o har ingen aning om
vad som kommer att ske
så jag sitter ner o andas försiktigt en minut
för att sedan flyga upp o banka på dörren
tills knogarna blöder
jag andas en minut
sen kokar jag lite kaffe,
dansar genom vardagsrummet,
o magen kurrar lite, men vem tänker på mat nu?
nu när allt händer, när allt lever, andas o
känns.
sedan, exploderar jag i soffan, en stund.
sen vaknar jag upp, o något mjukt,
letar sig fram över min axel,
sakta upp mot min nacke.
så allt fjun, reser sig, och ler fånigt.
sen reser vi oss,
och jag är glad nu.
jag snurrar ut i köket, o ställer kaffekoppen
på diskbänken. och då kramar du mig,
o vi kramas så himla länge.
sen kittlas solstålarna, o gräset viskar mjukt.
o där ligger vi, o bara finns, o bara känner,
o ler fånigt.
it's just my mind
crashing my head in a weeping pillow
while the curtains slowly burnin,
its just my mind, its just my mind
when i try to find
and the world is blue
and the cat is on fire,
and this is where the nicotine should
calm me down, but the caffeine is pumpin
its just my mind, its just my mind
when i try to find
[/b]
jag bara skriker ut ord,
för jag känner, känner så mycket.
snurrar runt i rummet o har ingen aning om
vad som kommer att ske
så jag sitter ner o andas försiktigt en minut
för att sedan flyga upp o banka på dörren
tills knogarna blöder
jag andas en minut
sen kokar jag lite kaffe,
dansar genom vardagsrummet,
o magen kurrar lite, men vem tänker på mat nu?
nu när allt händer, när allt lever, andas o
känns.
sedan, exploderar jag i soffan, en stund.
sen vaknar jag upp, o något mjukt,
letar sig fram över min axel,
sakta upp mot min nacke.
så allt fjun, reser sig, och ler fånigt.
sen reser vi oss,
och jag är glad nu.
jag snurrar ut i köket, o ställer kaffekoppen
på diskbänken. och då kramar du mig,
o vi kramas så himla länge.
sen kittlas solstålarna, o gräset viskar mjukt.
o där ligger vi, o bara finns, o bara känner,
o ler fånigt.
it's just my mind
crashing my head in a weeping pillow
while the curtains slowly burnin,
its just my mind, its just my mind
when i try to find
and the world is blue
and the cat is on fire,
and this is where the nicotine should
calm me down, but the caffeine is pumpin
its just my mind, its just my mind
when i try to find
[/b]
Det magiska lilla landet Libertad
I det magiska lilla landet Libertad fungeradeekonomin felfritt. Marknaden tillgodosåg vartenda upptänkligt behov. Så hade sakernas tillstånd fortgått ända sedan landets intelligentia hade insett det som alltid hade varit dolt men som ändock vid sitt upptäckande föreföll så självklart: Det är inte behovet som avgör produktionen utan produktionen som avgör behovet.
Således omstrukturerades det magiska lilla landet för att passa in i tidernas melodi. Och sällan har ett miljardbitars pussel lösts så snabbt, ty det visade sig snart att varenda vara som producerades och varenda tjänst som tillhandahölls faktiskt svarade mot någons behov någonstans. Knappt hade äpplet skördats i de soliga dalarna i öster förrän ett behov hade uppstått i någon av kuststäderna, och resten var ju bara en fråga om logistik.
Intelligentian förutspådde en ljus framtid med en evig tillväxt rakt ut i oändligheten. Ty då man ju har medlet för att tillfredsställa varje behov så måste det väl vara människans gudagivna plikt att uppfylla dessa? Och produktionen ökade, men i takt med den även behoven och som en given konsekvens även de uppfyllda behoven. Som i en vacker saga tillfredsställdes människornas önskningar i samma sekund som de fick möjligheten att inse dessa.
Men, tänkte någon, om varje ny produkt, varje nytt koncept ger ett nytt behov så måste det väl även vara vår plikt att kunna stå till tjänst med ett maximerat utbud? Måste då inte varje produkt, varje text, varje idé ständigt omvandlas till något som liknar sin föregångare men antar en annan form och därmed svarar mot ett nytt skapat behov? Givetvis sågs även detta som en samhällsplikt och en samhällelig förändringsprocess satte igång. Knappt hade en stol satts ihop förrän det var dags för den att genom att få en mindre detalj, som till exempel färgen på det vänstra benet, ändrad svara mot ett nytt, i samma sekund uppkommet, behov.
Det lilla landet upplevde en aktivitet av aldrig förr skådat slag. Hela samhällslivet påminde om en enda stor rörelse, och någon liknade det hela vid en strömlinjeformad gasell, i evigheten jagandes ett hungrigt lejon, ett påstående som även det genast fick formuleras om för att svara mot ett i nästa sekund stipulerat behov någon annanstans i ekonomin.
I ett försök att hänga med i detta virrvarr av tvära kast började en del av befolkningen att rannsaka sig själva och inse att de kanske behövde lära sig att bättre formulera sina behov, att sätta upp mål som de önskade uppfylla och att revidera sin attityd till den produktion som nu tycktes ta all deras tid i anspråk.
Men då dessa prioriteringar, mål och attityder ständigt måste ändras och anpassas, så att säga ”böjas efter vinden”, så blev deras anspråk endast futila försök att följa med ett status quo som aldrig hade existerat. Givetvis skapade detta ångest, men då ångest var en produkt av produktionen så ansågs det rimligt att anta att även denna svarade mot ett behov.
I slutändan kunde givetvis inte en sådan enorm samling kreativ energi som voro samlad i det lilla landet Libertad hållas inom angivna gränser, och inför hotet om evig stagnation eller evigt kaos(vari skillnaden nu ligger) tog det lilla folkets ledare ett drastiskt beslut och genomförde en reform: folket skulle numera identifiera sig med sin existens som en ren idé, något som accepterades av det jublande folket.
En parad hölls, med elefanter i ständigt skiftande neonfärger och clowner som högg huvudet av sig själva i blodiga spektakel för att helt sonika återuppstå. En stor bankett hölls, och tacktal följde, efter vilka ett skynke avtäcktes varunder det avslöjades en spak, ämnad för landets konung att dra i. Hans majestät gick med en bestämd men ändå uppsluppen min fram till spaken som han fattade med ett resolut tag i spaken och drog bakåt, varpå det lilla landet helt sonika bröt sina bojor och seglade iväg, bort från jorden och ut i universum för att förenas med de kosmiska krafternas drottning Maya.
I det magiska lilla landet Libertad fungeradeekonomin felfritt. Marknaden tillgodosåg vartenda upptänkligt behov. Så hade sakernas tillstånd fortgått ända sedan landets intelligentia hade insett det som alltid hade varit dolt men som ändock vid sitt upptäckande föreföll så självklart: Det är inte behovet som avgör produktionen utan produktionen som avgör behovet.
Således omstrukturerades det magiska lilla landet för att passa in i tidernas melodi. Och sällan har ett miljardbitars pussel lösts så snabbt, ty det visade sig snart att varenda vara som producerades och varenda tjänst som tillhandahölls faktiskt svarade mot någons behov någonstans. Knappt hade äpplet skördats i de soliga dalarna i öster förrän ett behov hade uppstått i någon av kuststäderna, och resten var ju bara en fråga om logistik.
Intelligentian förutspådde en ljus framtid med en evig tillväxt rakt ut i oändligheten. Ty då man ju har medlet för att tillfredsställa varje behov så måste det väl vara människans gudagivna plikt att uppfylla dessa? Och produktionen ökade, men i takt med den även behoven och som en given konsekvens även de uppfyllda behoven. Som i en vacker saga tillfredsställdes människornas önskningar i samma sekund som de fick möjligheten att inse dessa.
Men, tänkte någon, om varje ny produkt, varje nytt koncept ger ett nytt behov så måste det väl även vara vår plikt att kunna stå till tjänst med ett maximerat utbud? Måste då inte varje produkt, varje text, varje idé ständigt omvandlas till något som liknar sin föregångare men antar en annan form och därmed svarar mot ett nytt skapat behov? Givetvis sågs även detta som en samhällsplikt och en samhällelig förändringsprocess satte igång. Knappt hade en stol satts ihop förrän det var dags för den att genom att få en mindre detalj, som till exempel färgen på det vänstra benet, ändrad svara mot ett nytt, i samma sekund uppkommet, behov.
Det lilla landet upplevde en aktivitet av aldrig förr skådat slag. Hela samhällslivet påminde om en enda stor rörelse, och någon liknade det hela vid en strömlinjeformad gasell, i evigheten jagandes ett hungrigt lejon, ett påstående som även det genast fick formuleras om för att svara mot ett i nästa sekund stipulerat behov någon annanstans i ekonomin.
I ett försök att hänga med i detta virrvarr av tvära kast började en del av befolkningen att rannsaka sig själva och inse att de kanske behövde lära sig att bättre formulera sina behov, att sätta upp mål som de önskade uppfylla och att revidera sin attityd till den produktion som nu tycktes ta all deras tid i anspråk.
Men då dessa prioriteringar, mål och attityder ständigt måste ändras och anpassas, så att säga ”böjas efter vinden”, så blev deras anspråk endast futila försök att följa med ett status quo som aldrig hade existerat. Givetvis skapade detta ångest, men då ångest var en produkt av produktionen så ansågs det rimligt att anta att även denna svarade mot ett behov.
I slutändan kunde givetvis inte en sådan enorm samling kreativ energi som voro samlad i det lilla landet Libertad hållas inom angivna gränser, och inför hotet om evig stagnation eller evigt kaos(vari skillnaden nu ligger) tog det lilla folkets ledare ett drastiskt beslut och genomförde en reform: folket skulle numera identifiera sig med sin existens som en ren idé, något som accepterades av det jublande folket.
En parad hölls, med elefanter i ständigt skiftande neonfärger och clowner som högg huvudet av sig själva i blodiga spektakel för att helt sonika återuppstå. En stor bankett hölls, och tacktal följde, efter vilka ett skynke avtäcktes varunder det avslöjades en spak, ämnad för landets konung att dra i. Hans majestät gick med en bestämd men ändå uppsluppen min fram till spaken som han fattade med ett resolut tag i spaken och drog bakåt, varpå det lilla landet helt sonika bröt sina bojor och seglade iväg, bort från jorden och ut i universum för att förenas med de kosmiska krafternas drottning Maya.
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
-
honey is cool
- Inlägg: 128
- Blev medlem: 18 dec 2009 16:33
I gränden strax bakom T-Centralen,
Rudolf med röda mulen bröt benen,
stort lass stjälptes av en liten tuva,
strandsatt tomte nu helt förtvivlad,
gänget av pojkar med dunkar i rad,
han suckar åt deras kolla mannen!
bensin i kaskader de pytsar på´n,
nytt recept men ej på mormor vis,
nykokta skinkor som på en gris,
vita snön ack glimmar gnistra,
det brinner i skägg och luva,
glada paket som pyr va kul,
vackert blot från oss alla,
även dem som firar Allah,
ha en riktigt vidrig jul!
Rudolf med röda mulen bröt benen,
stort lass stjälptes av en liten tuva,
strandsatt tomte nu helt förtvivlad,
gänget av pojkar med dunkar i rad,
han suckar åt deras kolla mannen!
bensin i kaskader de pytsar på´n,
nytt recept men ej på mormor vis,
nykokta skinkor som på en gris,
vita snön ack glimmar gnistra,
det brinner i skägg och luva,
glada paket som pyr va kul,
vackert blot från oss alla,
även dem som firar Allah,
ha en riktigt vidrig jul!
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Poesi/dikter.
Richard Huelsenbeck
Ur En avant Dada
Dadaisten anser det nödvändigt att vända sig mot konsten, eftersom han har genomskådat dess bedrägliga funktion som moralisk säkerhetsventil. Kanske är denna kampvilja en sista akt av itutad ärlighet, kanske är det något dadaisten gör för skojs skull, kanske saknar det hela varje rim och reson. Hursomhelst ges det goda grunder för att betrakta konsten (inklusive kultur, andlighet och gymnastikförbund) som ett enda stort bedrägeri. Och detta i synnerhet - som jag tidigare har antytt - i Tyskland, där man alltifrån banrsben proppas full med den mest skrattretande dyrkan av allsköns gudomligheter, på det att man som vuxen och god skattebetalare omedelbart likt en narr må falla på knä närhelst staten eller något annat smärre rövarband beordrar underkastelse inför en eller annan "högre ande". Ja, jag säger det igen: hela denna andecirkus är ett stort utilitaristiskt bedrägeri. Under hela detta krig (och i synnerhet då i Sachsen där de mest infama hycklarna håller hus) har tyskarna försökt rättfärdiga sina in- och utrikesaffärer med Goethe och Schiller. Man kan i all högtidlighet (stackars sate!) proklamera kulturen som en form för nationell andlighet, men den kan också betecknas som en kompensationsföreteelse, som underkastelse inför en osynlig domstol, som veronal för samvetet. Tyskarna är mästare i att förställa sig, de är de mest utpräglade illusionisterna (i ordets varitébemärkelse) av alla folk. I varje ögonblick av sitt liv trollar de fram en sköld av kultur, ande, överhet, bakom vilken de kan dölja sina skräckslagna magar. Det är denna skenhelighet som alltid har tyckts fransmännen så främmande och obegriplig, likt ett tecken på djävulsk ondska. Tysken tycks inte kunna vara barnslig, han har två personligheter och dubbla utgångspunkter för sitt handlande.
Det är här inte fråga om att gå i bräschen för någon nation. Fransmännen, som själva har bragt tidens chauvinism till fulländning, kan minst av alla göra anspråk på att andra folk ska betrakta dem som grande nation. Tysken äger alla en idealists fel och förtjänster. Det är bara att välja. Antingen kan man betrakta denna idealism som förvränger tingen och förvandlar dem till (kadaverlydiga!) funktioner av någonting absolut - det må sedan vara vegetarianism, mänskliga rättigheter eller monarki - som ett sjukligt missfoster, eller också kan man lovsjunga den som en "bro till evigheten", "livets mening" eller vad för slags plattityder man nu har på lager. Det där har expressionisterna gjort så det räcker. Det är sådant som en dadaist vänder sig emot av ren instinkt. Dadaisten står med fötterna på jorden och tycker om vin, kvinnor och annonser, hans kultur är framför allt en kroppskultur. Instinktivt ser han som sin uppgift att slå tyskarnas kulturideologi sönder och samman. Det är här över huvud taget inte fråga om att försvara dadaisten. Han handlar av instinkt, precis som när någon påstår sig vara tjuv av ren lidelse eller frimärkssamlare av rent intresse. "Idealet" växlar: den abstrakte konstnären har förvandlats till en stygg materialist (om du så vill, bäste läsare) med den svårbegripliga egenskapen att betrakta skötseln av sin mage och sina aktieaffärer som en ärligare sysselsättning än filosofi. "Men det är väl inget nytt", här jag genast dem skrika som aldrig kommer att kunna frigöra sig från "det gamla". Jo, så till vida är det något oerhört nytt som att man för första gången har dragit konsekvenserna av frågan "Vad är tysk kultur?" (svar: skit) och går till angrepp mot den med satirens, bluffens och ironins alla vapen - ja, i sista hand också med skjutvapen. Och det i en stor gemensam aktion.
Ur En avant Dada
Dadaisten anser det nödvändigt att vända sig mot konsten, eftersom han har genomskådat dess bedrägliga funktion som moralisk säkerhetsventil. Kanske är denna kampvilja en sista akt av itutad ärlighet, kanske är det något dadaisten gör för skojs skull, kanske saknar det hela varje rim och reson. Hursomhelst ges det goda grunder för att betrakta konsten (inklusive kultur, andlighet och gymnastikförbund) som ett enda stort bedrägeri. Och detta i synnerhet - som jag tidigare har antytt - i Tyskland, där man alltifrån banrsben proppas full med den mest skrattretande dyrkan av allsköns gudomligheter, på det att man som vuxen och god skattebetalare omedelbart likt en narr må falla på knä närhelst staten eller något annat smärre rövarband beordrar underkastelse inför en eller annan "högre ande". Ja, jag säger det igen: hela denna andecirkus är ett stort utilitaristiskt bedrägeri. Under hela detta krig (och i synnerhet då i Sachsen där de mest infama hycklarna håller hus) har tyskarna försökt rättfärdiga sina in- och utrikesaffärer med Goethe och Schiller. Man kan i all högtidlighet (stackars sate!) proklamera kulturen som en form för nationell andlighet, men den kan också betecknas som en kompensationsföreteelse, som underkastelse inför en osynlig domstol, som veronal för samvetet. Tyskarna är mästare i att förställa sig, de är de mest utpräglade illusionisterna (i ordets varitébemärkelse) av alla folk. I varje ögonblick av sitt liv trollar de fram en sköld av kultur, ande, överhet, bakom vilken de kan dölja sina skräckslagna magar. Det är denna skenhelighet som alltid har tyckts fransmännen så främmande och obegriplig, likt ett tecken på djävulsk ondska. Tysken tycks inte kunna vara barnslig, han har två personligheter och dubbla utgångspunkter för sitt handlande.
Det är här inte fråga om att gå i bräschen för någon nation. Fransmännen, som själva har bragt tidens chauvinism till fulländning, kan minst av alla göra anspråk på att andra folk ska betrakta dem som grande nation. Tysken äger alla en idealists fel och förtjänster. Det är bara att välja. Antingen kan man betrakta denna idealism som förvränger tingen och förvandlar dem till (kadaverlydiga!) funktioner av någonting absolut - det må sedan vara vegetarianism, mänskliga rättigheter eller monarki - som ett sjukligt missfoster, eller också kan man lovsjunga den som en "bro till evigheten", "livets mening" eller vad för slags plattityder man nu har på lager. Det där har expressionisterna gjort så det räcker. Det är sådant som en dadaist vänder sig emot av ren instinkt. Dadaisten står med fötterna på jorden och tycker om vin, kvinnor och annonser, hans kultur är framför allt en kroppskultur. Instinktivt ser han som sin uppgift att slå tyskarnas kulturideologi sönder och samman. Det är här över huvud taget inte fråga om att försvara dadaisten. Han handlar av instinkt, precis som när någon påstår sig vara tjuv av ren lidelse eller frimärkssamlare av rent intresse. "Idealet" växlar: den abstrakte konstnären har förvandlats till en stygg materialist (om du så vill, bäste läsare) med den svårbegripliga egenskapen att betrakta skötseln av sin mage och sina aktieaffärer som en ärligare sysselsättning än filosofi. "Men det är väl inget nytt", här jag genast dem skrika som aldrig kommer att kunna frigöra sig från "det gamla". Jo, så till vida är det något oerhört nytt som att man för första gången har dragit konsekvenserna av frågan "Vad är tysk kultur?" (svar: skit) och går till angrepp mot den med satirens, bluffens och ironins alla vapen - ja, i sista hand också med skjutvapen. Och det i en stor gemensam aktion.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
honey is cool
- Inlägg: 128
- Blev medlem: 18 dec 2009 16:33
CFH
CFH
He who thinks he's got one soul lives in the Medieval times and has given it away.
He who thinks he's got three lives a hundred years ago and battles with himself.
Only he who realizes he has got infinitely many lives here and now and truly has but one soul.
He who thinks he's got one soul lives in the Medieval times and has given it away.
He who thinks he's got three lives a hundred years ago and battles with himself.
Only he who realizes he has got infinitely many lives here and now and truly has but one soul.
En till synes harmlös förfrågan till landets främsta lyriker kickstartade vinterns mest känsloladdade debatt. Är poeter mer principfasta än andra, eller lider kulturlivet av beröringsskräck inför kungahuset?
Så vadå, jag antar utmaningen.
Kaka söker maka,
ej med liten haka,
gigantisk äro den,
nått i stil med ven,
efter år av vänsel,
säkert utan känsel,
kom en prinskorv ut,
med en dubbel ände,
fejan budskap sände!
http://www.youtube.com/watch?v=g7vPfoEalmU
stackars lilla ungen,
sa Silvia och kungen!
Oj, nu gick jag visst händelserna i förväg!
Så vadå, jag antar utmaningen.
Kaka söker maka,
ej med liten haka,
gigantisk äro den,
nått i stil med ven,
efter år av vänsel,
säkert utan känsel,
kom en prinskorv ut,
med en dubbel ände,
fejan budskap sände!
http://www.youtube.com/watch?v=g7vPfoEalmU
stackars lilla ungen,
sa Silvia och kungen!
Oj, nu gick jag visst händelserna i förväg!
Zokrates skrev:En till synes harmlös förfrågan till landets främsta lyriker kickstartade vinterns mest känsloladdade debatt. Är poeter mer principfasta än andra, eller lider kulturlivet av beröringsskräck inför kungahuset?
Så vadå, jag antar utmaningen.
Kaka söker maka,
ej med liten haka,
gigantisk äro den,
nått i stil med ven,
efter år av vänsel,
säkert utan känsel,
kom en prinskorv ut,
med en dubbel ände,
fejan budskap sände!
http://www.youtube.com/watch?v=g7vPfoEalmU
stackars lilla ungen,
sa Silvia och kungen!
Oj, nu gick jag visst händelserna i förväg!
Genialt! Jag hälsar dig, ädlaste hovpoet!
What's the ugliest
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Part of your body?
Some say your nose
Some say your toes
But I think it's YOUR MIND
Nej
Ska gå och sova
Det jag mig själv lova
Aldrig mer skall jag någon såra
Det svider i min rövskåra
Jag bad om nåd
Sanden tapped sina korn
Jag tappade den röda tråden
Jag fann istället den svarta
som spann, satans horn
Det är inte lätt
Det är inte lätt
Det har jag förstått
Det krävs förändring
Njutning säger dom
Eller var det. De?
Jag börjar njuta
Men förstå måste jag sluta
Lämna buren. Klättra över muren
De kan aldrig ta mig
Jag gömmer mig hos dig
min älskade
min älskade, säg
Ja
--------------------------------------------------
Börja göra som du vill
Börja göra som du vill
Börja göra det du vill
Börja göra det du vill
Kan inte sitta still
Kan inte sitta still
Jag vill äta Sill
Jag vill äta Sill
Jag vill hacka Dill
Jag vill hacka Dill
Jag läser om J.S Mill
Jag läser om J.S Mill
Vad ska jag ta mig Till?
Vad ska jag ta mig Till?
Mamma, Pappa, bror
Mamma, Pappa. bror
Jag finner ta mig fan
Ingen, jag menar ingen
Jag Finner ta mig fan
Ingen, jag menar ingen
- ro, ro, ro, ro, ro -
Jag
Jag
Jag
Ror, ror, ror, ror
Båten upp och ner
Båten upp och ner
Blå himmel trycker mig ner
Blå Himmel Trycker mig ner
Döden för mig upp
Döden för mig upp
Jag säger bara till dig
Jag säger bara till dig
Min älskade
Min älskade
Ge upp
Ge
Ge
Ge upp
Aldrig kommer det ordna sig
Aldrig kommer det ordna sig
Det tjänar ingenting Till
Det tjänar ingenting Till
Börja inte göra som du Vill
Börja inte göra som du Vill
Börja inte göra det du Vill
Börja inte göra det du Vill
-------------------------------------------------------
Ska gå och sova
Det jag mig själv lova
Aldrig mer skall jag någon såra
Det svider i min rövskåra
Jag bad om nåd
Sanden tapped sina korn
Jag tappade den röda tråden
Jag fann istället den svarta
som spann, satans horn
Det är inte lätt
Det är inte lätt
Det har jag förstått
Det krävs förändring
Njutning säger dom
Eller var det. De?
Jag börjar njuta
Men förstå måste jag sluta
Lämna buren. Klättra över muren
De kan aldrig ta mig
Jag gömmer mig hos dig
min älskade
min älskade, säg
Ja
--------------------------------------------------
Börja göra som du vill
Börja göra som du vill
Börja göra det du vill
Börja göra det du vill
Kan inte sitta still
Kan inte sitta still
Jag vill äta Sill
Jag vill äta Sill
Jag vill hacka Dill
Jag vill hacka Dill
Jag läser om J.S Mill
Jag läser om J.S Mill
Vad ska jag ta mig Till?
Vad ska jag ta mig Till?
Mamma, Pappa, bror
Mamma, Pappa. bror
Jag finner ta mig fan
Ingen, jag menar ingen
Jag Finner ta mig fan
Ingen, jag menar ingen
- ro, ro, ro, ro, ro -
Jag
Jag
Jag
Ror, ror, ror, ror
Båten upp och ner
Båten upp och ner
Blå himmel trycker mig ner
Blå Himmel Trycker mig ner
Döden för mig upp
Döden för mig upp
Jag säger bara till dig
Jag säger bara till dig
Min älskade
Min älskade
Ge upp
Ge
Ge
Ge upp
Aldrig kommer det ordna sig
Aldrig kommer det ordna sig
Det tjänar ingenting Till
Det tjänar ingenting Till
Börja inte göra som du Vill
Börja inte göra som du Vill
Börja inte göra det du Vill
Börja inte göra det du Vill
-------------------------------------------------------
I do not come to you as Reality, I come to you as a Myth
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst