Att märka världen, är den mest sublima av alla perceptioner,
märka och bli märkt är målen för själen att nå hos människor.
Den mänskliga medvetandet tror sig veta mer än den egentligen vet,
för det mesta ser vår medvetande fantasier och illutioner
eller skuggor av realiteter och verkligheter.
Att märka sig själv är det sublimaste av
överperceptioner en människa kan nå,
självanalysering av sin eget jag, eller
självspsykoanalys av sin själ.
Att ser sig själv från ytre världen och
från det inre världen.
Att märka att man märker, känlomäsigt, psykisk
och helhetskognitiv sin omgivning, sitt samhälle,
sitt liv, sitt realitet och sin värld och andras värld.
Att märka att vår medvetande märker vår
omedvetna och vår övermedvetande,
det surrealistiska av det hela, från ett perpektiv
universal - nanoatomika måste märkas,
för att kunna förstå själva sammanhang av det hela,
att allt hänger ihop på ett och annat sätt.
Att märka det surrealistiska metoden för
att sedan komma tillbaka till det begränsade
realitet och kunna förklara det oändliga av livets mening,
vetenskapligt, filosofisk, poetisk, musikalisk, politisk
och genom målningar och böcker.
?????????????
är det nödvändigt att filosofera?
märker vi att vi inte märker så mycket?
är vi uppgraderad inför medvetandets paradigmskift i modern tid?
Filosofisk Poem: märk världen den märker dig
Moderator: Moderatorgruppen
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster
