Min "konst"

[Apollinaire]

Hepp, här kommer en länk till ett nät-galleri med lite tavlor och grejer jag målat. det är inget anspråkfullt alls, utan mest sånt som jag gjort för att det är kul. min riktiga konst finns inuti mitt huvud.

hur som helst:

http://folklig.deviantart.com/gallery

[Tomas Brolins målgest]

Det är, i mitt tycke, en väldig spännande stil du har.
Riktigt snyggt på sina ställen, faktiskt.

[Nikolaj]

Nu förstår jag varför du uppskattar Bollocks...öh...Pollocks konst...

[Apollinaire]

Haha, vad uppskattar du själv?

[Nikolaj]

Jag uppskattar människor som vill måla och som faktiskt genomför det trots att de "inte kan". All kreativitet är till godo. Men allt är inte konst i mina ögon. Och om det ändå vore så - att allt som skapats som konst också är konst så är god konst för mig sådan konst som är lite mer avancerad än att vem som helst hade kunnat gjort det. För mig har ordet konst ett högt värde - det ska vara avancerat. Inga enkla streck och inget mer. Inte tre färgade fält och inget mer. Inte ett tomt brev till betraktaren. Abstrakt konst möter jag med stor skepscis - eftersom den ställer enorma krav på betraktaren och ännu större krav på konstnären, varav den sistnämnde i regel misslyckas med att nå betraktaren.
Lite luddigt kanske, men jag tror du förstår.

Jag uppskattar delvis det traditionella måleriet, där konstnären visar upp en stor skicklighet i avbildning - MEN jag vill se mer än ett rent fotografiskt verk. Det måste ju finnas utrymme för betraktarens fantasi också. En ren avbildning är lika död och trist som en rent abstrakt (läs obegriplig) målning; som en Pollock. Jag fascineras av konst som rör sig i zonen däremellan. Konst man kan förstå men ändå "missförstå"...eller tolka lite olika...

Till skillnad mot konst man enbart kan förstå (t ex realism) eller inte förstå (större delen av den moderna konsten). För mig är således en tavla av Jackson Pollock totalt stendöd. Den talar varken till eller med betraktaren. Kommunikation uteblir - alltså är konsten värdelös. För mig.

Summa summarum måste det (nästan) finnas någon "figurativ krok" i bilden att hänga upp kommunikationen på. Om inte så måste titeln vara skickligt formulerad. Om titeln är svag (t ex "Tisdag morgon") så krävs en genuint skapad atmosfär i bilden för att göra en tisdag morgon unik och intressantare än ett fotografi.

Surrealism står allra högst på min lista.

[Apollinaire]

Nu kanske det här egentligen hör hemma i den tråden vi har en pågående teoretisk diskussion i, men jag vill bara säga att jag reagerar på två saker i det du skriver.

1. Jag förstår inte hur du kan försvara det att du inte får ut något av Pollock? Jag har full förståelse för om du inte får ut något av honom idag, men varför håller du fast vid detta? Vore det inte en bättre inställning att försöka öppna sig för fler aspekter av konsten, istället för att aktivt hålla sig sluten på vissa områden? Du skriver om dig själv som om du vore oföränderlig, vilket du inte är.

2. Har du någon gång funderat närmare på varför du vill att konsten på något sätt ska ligga över din egen nivå? Varför vilja vara underlägsen?

[Nikolaj]

Jag förstår inte hur du kan försvara det att du inte får ut något av Pollock? Jag har full förståelse för om du inte får ut något av honom idag, men varför håller du fast vid detta? Vore det inte en bättre inställning att försöka öppna sig för fler aspekter av konsten, istället för att aktivt hålla sig sluten på vissa områden? Du skriver om dig själv som om du vore oföränderlig, vilket du inte är.

Jag har läst om och studerat både Pollock och andra - i mina ögon - misslyckade konstnärer. Jag är en öppen själ och fullt mottaglig för de flesta ting. Men man kan inte "köpa allt". Man är ju inte en sämre människa bara för att man inte lär sig förstå och acceptera all konst. Sluten är jag således ej. Föränderlig är jag var dag. Både i mitt arbete med konst och i mitt eget skapande - liksom i livet i övrigt. All konst är inte intressant - så är det bara. Inte bara för mig. Inte heller för dig antar jag.

Har du någon gång funderat närmare på varför du vill att konsten på något sätt ska ligga över din egen nivå? Varför vilja vara underlägsen?

Precis som med musiken, sporten och all form av artistisk verksamhet vill jag att konsten ska ha en elit, där de skickligaste omnämns med heder och beundran. I skolan kan det väl vara bra om alla får lika mycket beröm, även om några är mycket bättre och andra är mycket sämre än genomsnittet. Men i stora vida världen vill jag att ordet konst, liksom ordet konstnär, ska användas i sammanhang där någon presterar det där lilla extra som vi (nästan) alla älskar att njuta av.

Jämlikhet i all ära. Men en del artister kan sin konst bättre - så vad är felet i att erkänna sin underlägsenhet? Jag blir ju inte en sämre människa för det? Bara en sämre sångare eller sämre konstnär.

Men konsten ska för den delen inte ligga över "min nivå". Jag måste ju få en chans att förstå den - även om jag inte kan skapa den. Som det är nu så höjs ju konst till skyarna som vem som helst kan skapa - men problemet är ju att inte vem som helst får chansen! På tal om jämlikhet...

[Apollinaire]

Jo, jag tror just att man kan "köpa allt". Vissa saker är dock svårare att ta till sig än andra, relativt betraktarens egen bakgrund. En person som har vuxit upp bland mycket abstrakt konst, och som kanske fostrats in i den på andra mindre direkta sätt, kommer troligvis ha lättare att intuitivt närma sig den än någon annan målerisk inrikning. Du verkar ha väldigt svårt att ta till dig den abstrakta konsten, visst, det är inget jag säger emot, men jag tycker att du på ett onödigt vis begränsar dig själv när du påstår att du omöjligen kan närma dig den. Det finns inget statiskt i människan som föranleder en statisk smak, och den kan ändras och vidgas genom olika tillvägagångssätt. Vissa mediterar, vissa filosoferar, vissa läser om konsten, vissa testar sig fram med hjälp av droger osv. Alla metoder fungerar inte lika bra för alla.

Nej, all konst är inte intressant för mig. Men det är inget jag bejakar, utan snarare något jag aktivt kämpar mot. Jag förstår inte poängen med att förbjuda sig själv att njuta så mycket som möjligt av att leva.

Konstens syfte är alltså att inge beundran? Är det ett självändamål? I så fall tänker jag hålla mig undan från all konst från och med nu. jag har inget intresse av underkastelse och slavmoral.

[Nikolaj]

Nej, all konst är inte intressant för mig. Men det är inget jag bejakar, utan snarare något jag aktivt kämpar mot. Jag förstår inte poängen med att förbjuda sig själv att njuta så mycket som möjligt av att leva.

Man njuter väl inte mer av livet bara för att man försöker förstå det man tycker är ointressant? Absurt. Vill man njuta till fullo ska man väl ägna sig åt det man tycker om...som glass varje måltid varje dag istället för leverbiff och allt det andra äckliga. Man kan ju testa nya saker - men man kommer aldrig lära sig tycka om allt. Det är ju en orimlig och naiv tanke.

[Apollinaire]

Ja, det är möjligt att det är en naiv tanke, men vem tror du kommer att ha störst öppenhet inför tillvaron vid en uppnåd ålder av 70 år:
En person som erkänner sina perceptiva begränsningar och därmed låter bli att försöka uppskatta allt, eller en naiv person som faktiskt försöker?

Oavsett om det totala uppskattandet är möjligt eller inte, (vilket jag fortfarande vidhåller iom. att du inte ens bemöter tanken med riktiga argument) kan idén mycket väl tjäna så som ideal och riktmärke. Precis som idén om sanning. Människan må vara inkapabel att uppnå oemotsägbara sanningar, men att låta bli att försöka är att acceptera sitt eget förfall.

[Nikolaj]

Frågan är lite skev tycker jag. När jag blir 70 vill jag ha så lite aker som möjligt att tänka på - men de jag har vill jag ha desto mer av. Förhoppningsvis har jag genom min öppenhet redan samlat åp mig tillräckligt av intryck, minnen och intressen så jag klarar mig. Just nu har jag redan alldeles för mycket - det är ett som är säkert. Kanske skulle förtidspensionera mig - så jag hinner med även det jag helst vill slippa?

[Apollinaire]

Att kunna uppskatta allt är inte detsamma som att ha mycket att tänka på. Jag har svårt att föreställa mig att du inte skulle vilja uppskatta tillvaron i så stor utsträcknig som möjligt när du är 70, eller nu heller för den delen.

[Nikolaj]

Så sant. Uppskattar mig nog till döds innan jag bli 70 skulle jag uppskatta.

[kringlan]

en del häftiga målningar, helt klart ..