Manual till min aldrig utgivna bok TAUTOLOGI (skapelsen)

[Algotezza]

Som specialarbete på gymnasiet skrev jag en bok som jag bearbetade när jag började läsa teoretisk filsofi i Lund på hösten 1970. Den blev klar i oktober och jag skickade den till Bonniers som inte ville ge ut den, eftersom dess innehåll var obegripligt och enligt Carl-Otto Bonnier "gled undan i mystifikationer". Det är den första i raden av böcker ingen vill ge ut. Nästa roman eller textsamling kallade jag SKIT (Frankensteins monster tappar ännet - blir moster) med en samling desperata och disprata texter som bildade ett fragmentariskt collage. Sedan skrev jag ihop en experimentell roman som jag kallade Associationsvägen och som handlade om någon som skrev en bok, skickade den till ett förlag som inte ville ge ut den. Ingen av dessa finns i digital form. Sedan har det blivit osäljbara dikt- och novellsamlingar.  :evil:

30 år senare kom jag på att jag borde skriva en manual till min första bok för att göra den mer lättbegriplig. Den finns inte i digital form så jag kan inte smälla upp den här. Men Manualen kan ni få njuta av.  :roll:  

NÖDVÄNDIG MANUAL FÖR TAUTOLOGI (SKAPELSEN)

TAUTOLOGI (SKAPELSEN) skall ses om en inbjudan till ett andligt, fantasibetonat äventyr på tämligen många plan, en andlig resa där läsaren primärt med hjälp av författarens ordkombinationer ges en möjlighet att bygga upp samma fantasiverklighet i sitt medvetande som är författarens utgångspunkt, när denna fantasikonstruktion verbaliseras i yttre, av andra upplevbara ordformer. Tanken är alltså att om man förstår de enskilda orden man då skulle kunna rekonstruera författarens egen inre bild inom sig. Då romanen består av fragment krävs dock att jag här ger en ram som kan visa vad dessa fragment är fragment av, annars blir uppgiften oöverstiglig och innehållet ”glider undan i mystifikationer”, som Carl-Otto Bonnier skrev i sitt refuseringsbrev hösten 1970.

Boken som helhet är skrivet av en ung person; jag var lite över nitton är när den var klar, med mycket ringa livserfarenhet. Den påbörjades en gång som ett specialarbete hösten 1969 och jag bearbetade den under min första studietid i Lund hösten 1970, då jag studerade teoretisk filosofi, till det skick den har än idag. Läs detta som ett dokument från mitt fantasiliv vid denna tid, alltså ingenting som visar exakt var jag står idag medvetandemässigt, även om det finns tendenser redan här till hur jag är och tänker idag. Medvetandet utvecklas som en kontinuerlig process för det mesta.

Det är alltså meningen att en fantasistruktur skall byggas upp inom den presumtive läsaren, en analog fantasivärld till den författaren själv först byggt upp i sitt eget medvetande och nu vill förmedla till läsaren.

Händelseförloppet eller den övergripande strukturen kan skisseras så här:

Bokens makrostruktur är uppdelad på tre delstrukturer, kallade avdelningar, vilka i sin tur innehåller kortare eller längre textfragment, mikrostrukturer.

Första avdelningen kallas Kalejdoskop och kallas så därför att dess textfragment skall ses som de kulörta metallbitarna i ett kalejdoskop, vilket innebär att dessa skulle kunna läsas i vilken ordning som helst och då skapa helt olika helhetsupplevelser, dock utifrån samma delar. ”Skaka kalejdoskopet”, läs fragmenten i en annan ordning och en ny helhetsbild uppkommer. Så tanken är alltså att läsaren skall vara aktiv – en tidig idé om den interaktive läsaren. Här träffar läsaren först på en författare som sitter inlåst i en grå cell. Varje dag presenterar han ett textfragment som beskriver något från hans fantasivärld (min fantasifigurs fantasivärld), varje natt sover han medvetslöst och ”någon” plockar åt sig det han skrivit under natten och så börjar han om på nytt nästa dag. Denne ”någon” är ju den osynlige skaparen av denna fantasivärld, alltså jag själv, dock i fantasivärlden representerad som en ”okänd” någon, senare benämnd som ”Imaginären”.

Andra avdelningen inleds med underavdelningen Imaginären där min egen hemliga, eller för de flesta av romankaraktärerna osynliga roll närmare beskrivs.

Den andra underavdelningen kallas Mellanting och är just detta, beskrivning av en process som gör att författaren i den grå cellen i första avdelningen ”inkarnerar” i sin egen fantasivärld, den inre värld han manifesterat i avdelning ett via sina textfragment.

Avdelning tre heter Labyrint och består av textfragment som jag i min roll av Imaginären skapat efter att ha hemligen spionerat på den privata fantasivärld författaren i den grå cellen inkarnerat iför att beskriva den värld som författaren i den grå cellen inkarnerat i. Detta innebär att läsaren har kan välja olika spår genom berättelsen som han vill. Emellertid duger det inte här att läsa dessa fragment i helt valfri eller slumpmässig ordning utan det gäller för läsaren att se vilka fragment som logiskt eller mer löst associativt kan kopplas till andra, ungefär som man kan irra omkring i en labyrint och koppla en vindlande gång till en annan, men kontinuerligt, inte så språngvis som det kan bli när man skakar ett kalejdoskop och får en ny helhet varje gång. Frågan är vad som finns i labyrintens mitt eller om det är en evig labyrint utan något egentligt centrum utan bara gångar att irra omkring i tills man inte orkar som läsare och s.a.s. diskarnerar med sitt medvetande från labyrinten och hela boken.

Avdelning tre slutar med att en liten man, här kallad Ingen, kryper in i en mörk låda för att skriva bort Det Onda. Nu vänder vi alltså åter till författaren i den grå cellen. Hans namn är alltså Ingen och hans uppgift är att skriva bort det onda. Nu börjar berättelsen om från början. Den okände författaren har nu en identitet, Ingen, och en uppgift, att skriva bort Det Onda, när vi läser boken för andra gången.

Boken måste alltså läsas åtminstone två gånger för att dess mission, att skapa en analog fantasivärld inom läsaren till det som var författarens utgångspunkt när han klädde sin fantasikonstruktion i för sina medmänniskor upplevbara ordformer.

Boken slutar med ett anagram på titeln TAUTOLOGI (SKAPELSEN): Tauskatol Pelogisen som alltså är namnet på den fantasivärld som läsaren nu förhoppningsvis byggt upp i sitt inre, om han förstått ordformerna, och slutfrågan – ”Hur kom jag hit?” – är en uppmaning till läsaren att försöka erinra sig, rekonstruera, hur han själv byggde upp sitt privata Tauskatol Pelogisen med mina ord som recept eller vägledning och därmed försöka räkna ut eller rekonstruera hur jag som författare en gång själv byggde upp det hela… Förhoppningsvis har därmed boken fungerat som ett slags reningsbad så att även läsaren ”läst bort” lite av Det Onda, vilket är bokens syfte på etisk/moralisk nivå… Det kosmiska syftet är att omvärldens ondska skall sugas in i dubbelspiralen och neutraliseras där efter en tid i karantän för att sedan när det åter tränger fram till den yttre spiralen inte vara fullt så ont och obehagligt.

Den tid boken utspelar sig i är Tau-Tolska Sen-Pelogi, ett anagram på världens namn, som ej finns med manifest i boken.

Tanken var att boken genom sin blotta konstruktion och det faktum att den finns representerad både i mitt medvetande i mitt minneskartotek och i den fysiska omvärlden inte skulle kräva någon egentlig läsare för att dess kosmiska syfte skulle uppnås. Detta tänkte jag mig skulle garanteras genom att dess struktur finns rent konkret på bokens framsida i form av dubbelspiralssymbolen och genom att denna dubbelspiral primärt finns i mitt minneskartotek som en andlig struktur, vilken på ett abstrakt sätt representerar hela boken, dess mångfaldiga struktur och syfte. Kort sagt handlar det om ett försök till kosmisk magi.

Om allt detta sedan fungerar är en annan sak, men det var så det hela var tänkt. Förmodligen blir läsaren bara förvirrad.

A

[suchanother]

Apropå "Frankensteins moster".
Minns när jag för några år sedan var uppe på vinden i vårat hus och rotade bland saker så hittade jag en låda full med böcker. Några var riktigt bra så de la jag beslag på. En bok hette just "Frankensteins moster", har glömt författarens namn men svenskt var det. Den boken lade jag åt sidan, fick vibbar att den var skriven av en studentikos bebopsnubbe.

[Algotezza]

Apropå "Frankensteins moster".
Minns när jag för några år sedan var uppe på vinden i vårat hus och rotade bland saker så hittade jag en låda full med böcker. Några var riktigt bra så de la jag beslag på. En bok hette just "Frankensteins moster", har glömt författarens namn men svenskt var det. Den boken lade jag åt sidan, fick vibbar att den var skriven av en studentikos bebopsnubbe.

Då kan det inte vara min lilla skrift, för den blev aldrig utgiven. Finns bara i min skokartong med gammalt mög. Studentikosa bebopsnubbar finns det tretton på dussinet av, åtminstone i Lund. Synd du inte tog dig tid att läsa boken.

A