Filosofiforum

Cogitos senaste äventyr på ljusfronten:



Finns att beskåda utanför Lund från 8 september.
http://www.baar.se

/cogito

De var fina, speciellt den första och sista tavlan.

What Gives? skrev:De var fina, speciellt den första och sista tavlan.

Håller med, de känns "Skåne", skånskt ljus; pileallé, vallmo... Associerar till min familjs tradition från förr, att möta soluppgången vid Ales stenar ovanför Kåseberga hamn  på midsommaraftonens morgon... Vallmon, vacker där den står, vissnar nästan genast när den plockats...

A

Algotezza skrev:Vallmon, vacker där den står, vissnar nästan genast när den plockats...

A

Vallmon skall inte plockas, den skall snittas. Smaksak kanske. Oavsett om man plockar den eller snittar den så skall det göras på morgonen. Plockas de så skall de torkas. Vackra eterneller, farligt förtjusande på många sätt.

Nåväl, till sak!

Cogito,

Varför "grodperspektiv" på vallmomålningen? Blomman avtecknar sig mot himlen. Ljus, lätt. På tunna stjälkar. Bräcklighet under ytan. "Morfeus har släppt fram på dagen" sjöng Magnell, men här är vi frysta i ögonblicket. Martinin avtecknar sig i stället mot en mörk bakgrund i "röktung" atmossfär. Är det rent emotionellt, eller finns en rationell förklaring?

Martini kan uppträda både i emotionellt tunga sammanhang såväl som i ljusa omgivningar...

Här har vi ett exempel på det senare, med den smått filosofiska titeln: "Zwei Martini".



Titeln "Drei Martini" är redan occuperad såsom ett slanguttryck för mystikern Martinus' berömda x-analys. (Algotezza vet mera därom...) Morfeus känner jag bara från Matrix.

/cogito