Filosofiforum

Kajflocken skränar,
rör sig som en individ
med kollektiv själ.

Den gamla eken
står avklädd sin lövklädnad.
Gåsflockar i skyn.

Den skånska myllan.
Nyplöjd ligger höståkern
och fläker ut sig.

Gyllene bokskog.
En ensam ungkatt rör sig
utmed vägkanten.

Havets lockelser.
Saltmättad doft blandas med
hoppet om bärnsten.

Första november.
Himlen är täckt av grå
tyngande skyar.

Självklarheterna
dansar ystert fandango
i själens avgrund.

Genom livets väv
löper dess varp och inslag:
rörelsens stillhet.

Morgonens blida
ljus, gråtonat och kravlöst,
besitter nejden.

Mörkret har fallit.
Höstkvällens bruna dunster
ett tystat löfte.

Höstens dekadens
lockar känslan med ljuvligt
tragiskt döende.

Höstgrynings timma.
Solen dröjer ännu med
trevande strålar.

Sommarens sista
skälvande ros förnekar
förgäves hösten.

Skymningen faller.
Rosens dunkla bladverk i
skugga vilande.

MVH

Algotezza

Vackert diktat Algot,
inspirerad av ditt svårslagna verk fortsätter jag på inslaget spår, om hösten.

Hösten är nu här

Tröstar den svikne,
möter verklighetens bus
skam förd bakom ljus.

Giv mig modet,
kasta  förklädnaden bort
döljandes sinnet.

Tårarna droppar,
glöm mig ej kom tillbaka,
ömt viskar din kind.

Dröjandet kvarstår
i ensamhetens skuggdal
hindras ej sorgen.

Lurad bedragen,
i mordet på kärleken
mitt hjärta blöder.

Bleknar i rummet,
slocknar för alltid ridå!
Svartnar i aska.

Avklädd är jag
ditt svek har besegrat mig,
åter är frosten.

Sitter i skogen,
vilsen väg har jag vandrat,
skälvar och fryser.

Vindpinad naken,
mest blottlagd och bedrövad,
vem älskar hösten.

Roligt att kunna inspirera andra att skriva! Tack för dina haiku - närmast en haiku-berättelse! Det finns ett japanskt namn för sammanlänkade haiku som jag tyvärr inte kan få fram i minnet just nu...

Ett glädjeämne för en skrivande person, amatör eller proffs, är att bli läst och uppskattad, ytterligare ett att kunna inspirera andra att skriva. Att möta besk kritik är på sikt nyttigt - men knappast ett spontant glädjeämne.

MVH

Algotezza