Sida 1 av 1

Prosalyrik

Postat: 05 dec 2007 18:38
av Algotezza
VÄRLDENS TYSTNAD EFTER SKRIBENTEN

I begynnelsen var ordet: "Varde ord!" och det vart ord. Och skribenten såg att ordet var gott och han kallade ordet sitt eget ord. Och skribenten sade: "Låten orden uppfylla först allt tillgängligt papper, därefter alla tillgängliga databaser och digitala strukturer på det att intet må förbliva overbaliserat!" Så kom det sig att ordet spred sig som "en sten på vattnet" och sjönk allt djupare ned i världsstrukturen. Orden trängde ut allt annat och sög all kraft ur skribenten som då slutligen talade och sade: "Låt där bli en stor tystnad!"

Och: "..."

MVH

Algotezza

Mer prosalyrik

Postat: 06 dec 2007 15:04
av Algotezza
SOMMARNATT – SOMMARDAG
Nattens mörker faller som bilan på en giljotin, hugger huvudet av den ljusa dagen, så att dess blod stänker ned himlavalvet med stjärnor. Långt bortifrån hörs nattågen fara norrut, och mörka, flygande gestalter avtecknar sig mot himlen, vars färg ter sig obestämbar eller skiftar med betraktarens sinnesstämning. Så blir natten vad vi gör den till: ett löfte om nya insikter i drömmens värld eller ett hot om det mörker och den tystnad som kanske väntar efter den fysiska döden. Fönstret står öppet på glänt för att ge de sovande svalka denna heta sommarnatt, het som en älskande kvinnas omfamning, antingen uppfattad som en förutsättningslös gåva eller som ett krav på ett minst lika hett gensvar. Men hur omfamnar man natten? Sov djupt, dröm djupt, och du kommer att få reda på ett sätt att möta sommarnatten som en kvinna. I den gestalten är natten ingen giljotin utan en kvinnas sköte, vilket dock ibland kan uppfattas som ett exekutionsinstrument, och stjärnorna på himlen är dagens säd som stänkt ned himlen med sina livsfrön, vilka strävar efter att befrukta nattens ägg, månen. Långt bortifrån närmar sig morgontågen, det knakar i morgonens gångjärn, och solen går upp med en gäspning, en blinkning. Rullgardinen dras upp och vädringsfönstret öppnas helt. Dagen lovar strandliv och bad, glada, luftiga tankar, barnens lek och stoj. Åskan kan dock ibland ligga som ett hot strax bortom horisonten men blir förvisso inte manifesterad denna dag heller. Sommardagen har en ljus gestalt: morgonen är ny, nästan som en ljuv tonårsflicka i sina tidiga tonår. Borta är Nattens drottning, Morgonens prinsessa är här.

MVH

Algotezza