TAPPA INTE GREPPET! (en monolog)
(En gråklädd man kommer in på scenen, i tillknäppt grå kostym och grå skjorta knäppt ända upp i halsen. Kläderna ett nummer för små.)
Man får bara inte tappa greppet! Sugen kan man väl få tappa ibland – men aldrig greppet! Man måste helt enkelt ha kontroll över sitt liv, vara oberoende!
Att gå upp i vikt innebär att man tappat greppet om kroppen. Man har mist kontrollen och sitt oberoende, för man har blivit beroende av mat. En vuxen, m-o-o-o-gen människa gör inte så, blir varken överviktig, anorektiker eller bulimiker, eller inkontinent för den delen, för då har man tappat greppet. Sen jag var liten har jag haft perfekt kontroll över tarm och blåsa. Hellre förstoppning än diarré, det är mitt framgångsrecept! Inte minsta väder har jag släppt i onödan. Det är löjligt att läsa på kvällstidningarnas hälsosidor hur de kallar inkontinens för det lite tjusigare ”överaktiv blåsa” när det bara handlar om ren förslappning. Som om det var nåt att eftersträva, den här ”överaktiviteten”! Kroppskontroll har jag alltid haft, aldrig smakat en droppe sprit, rökt eller använt svordomar. Mental och kroppslig kontroll är vad livet kräver. Då blir man nöjd och glad, lycklig rentav – men på ett kontrollerat sätt!
Det gäller att ha sån kontroll att de kan välja vilken cell som helst när det blir dags att klona en. För man måste se till att ha kontroll över existensen också. Den får inte upphöra hursomhelst, för då har man tappat greppet, mist kontrollen. Då måste man se till att vara klonad för att inte tappa greppet över tiden och den fortsatta existensen. Tidskontroll genom kloning är dagens lösen. Kontroll över evigheten. Det du! Det har inte ens Gud, så som han skött världen de senaste hundra åren!
Min agenda är fulltecknad de närmaste fem åren. Möjligtvis kan det finnas en lucka på en kvart den 15 januari 2010. Man måste ha tidskontroll. Tidsfördriv är inget för mej, det är ett ord jag hatar. Tiden skall icke fördrivas, den ska användas – på ett kontrollerat sätt, oberoende, så man inte tappar greppet. Sugen kan jag tappa ibland men eftersom jag hela tiden behåller greppet gör det inte så mycket, jag är snart i balans igen. Tappad sug kan lätt återställas bara man håller greppet, det har jag lärt mej.
Kaos och slump finns bara inte i min tillvaro. De är ett passerat stadium, de hörde tonåren till, om ens då. Ordning och reda ska råda! Hur skulle världen annars se ut?! Ja, just det, den ser ut som den gör därför att världens ledare tappat ett grepp och mist en kontroll de aldrig haft!!! Det har faktiskt aldrig rått ordning och reda här i världen, det är därför den ser ut som den gör idag! Ingen politiker i världen står för kontroll, ordning och reda på det sätt jag menar med de orden. De bara fjantar runt i underhållningsprogram i TV och har en massa löjliga skandaler och affärer för sej. Ska det kallas kontroll, oberoende, ordning och reda? En är överviktig och en rakar sej på fel ställen. Och så finns det partiledare som inte finns…Ska det vara så? Måste det vara så? Är det dagens politik? Vem behöver egentligen underhållas? Underhåll ni vägar och järnvägar, flygplatser och annat, men inte behöver svenska folket underhållas av politiker! Är det meningen politik ska vara rolig? Då mister man ju helt kontrollen när folk skrattar på fel ställen! Nej, fram med politiker som vågar vara humorbefriade och utan underhållningsvärde, som inte är överviktiga eller felrakade, inte pratar skånska eller super, inte låter som en pastor från Bibelbabbelbältet och inte är något slags ”taltratt”. ”Taltratt”, ja, de kallar det själva för ”språkrör”. Låter inte det som ”verbalt avlopp”, eller…? Allt det här visar bara att man mist kontrollen, tappat greppet, mist sansen. Varför mista sansen när det redan finns så många galningar på den här planeten?! Världen är galen och enda sättet att överleva är att hålla huvudet kallt, ovanför vattenytan, genom kontroll, behålla greppet, ordning och reda.
Det är därför jag mår så himla bra själv. Det är därför jag är så lycklig. Ja, jag skäms inte för att säga det, för lycka är att vara chef över sitt liv, att ha det i sin hand, styra tankar och känslor på ett kontrollerat sätt. Det finns ingenting som stör ordningen. Ingenting!!! (Avbryter sej plötsligt och ser sej oroligt omkring.) Förresten, vad har klockan hunnit bli? (Plockar upp en tändsticksask, skakar den så att stickorna rasslar, lyssnar intensivt och konstaterar belåtet): Nitton och trettiotre, prick. Bra, då är det dags för kvällens elchock. Skötarna hämtar mej om en liten stund, men jag hinner nog ta ett bloss och en pilleknarkare innan dess! (Plockar fram en cigarett ur ett tummat cigarettpaket och en fickplunta. Släpper sej ljudligt.) Där satt den. Det var djävligt skönt! (Innan han hinner tända cigaretten och ta sej en klunk kommer två vitklädda skötare med bister uppsyn in och tar honom under armarna. Han bara ler lyckligt när han förs bort.)
/ Algotezza
Monolog
Moderator: Moderatorgruppen
Monolog
Algotezza aka Algotezza
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Underbart. Älskar "greppet" med scenanvisningar, det skenbart objektiva perspektivet, blir mer visuellt när det tillgrips. Formfulländning. Det ska du ha beröm för. Och fin avvägning av innehåll till formen också. Eller i ren svenska: det var djävligt bra!
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Underbart. Älskar "greppet" med scenanvisningar, det skenbart objektiva perspektivet, blir mer visuellt när det tillgrips. Formfulländning. Det ska du ha beröm för. Och fin avvägning av innehåll till formen också. Eller i ren svenska: det var djävligt bra!
Tack skall du ha! Den skrevs 2000 för en tävling som Riksteatern anordnade (Replik 2000). Vann naturligtvis inte. Tyckte den kunde passa här för att "roa" mina medfilosofer i vintermörkret...
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Mitt enda "tips" då, men det bygger ju på min personliga ideologi, är att strunta i att skriva för tävlingar (de skall inte ens finnas i bakhuvudet när man skriver) och skriv för, ja, till exempel vi som är här. Konst och liv är samma.
Jag var bara ute efter pengarna. Skriver gör jag alltid ändå.
MVH
Alögotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Ny monolog
SYSTER YSTER HAR ORDET (en monolog)
(Dam i vita sjukhuskläder träder in på scenen, ser sej självsäkert omkring.)
Det svänger om vårdsvängen, tycker jag! Tycker inte ni det också? Har själv jobbat där rätt många år nu. Man kan det nu. Ja, ni vet hur det är, eller…? Visst har det varit jobbigt ,och visst är det jobbigt, och jobbigare ska det bli, vad jag har förstått. Vården ska kosta mindre och mindre. Privatiseras, så att de gamla och sjuka ska gå med vinst. Allt ska man kunna tjäna pengar på i vår vackra värld, annars är det bara att lägga ner hela skiten. Sverige har ju gått med förlust länge så varför har vi inte redan lagt ner alltihopa och gjort en tjusig parkering av vårt avlånga land?
Jag får väl skryta lite med att jag nuförtiden nästan har ett datajobb! Terminalvård – eller näst intill. Märkte ni vitsen? Terminalvård, dataterminal…Men det här handlar om vård i livets slutskede, som det så vackert heter. Jobbigt det där, tycker många. Har jobbat här några år nu. Man kan det. Man har lärt sej. Eller som jag brukar säja till paschenterna eller som vi kallar dem, ”gästerna”: Man ska inte ropa ”Hej!” förrän man är över ett bäcken! När jag ropar ”Hej, lilla gumman!” då blir det för det mesta resultat. Bimmelibim eller bummelibum som vi proffs kallar det.
Visst är det väldigt jobbigt här ibland. Har ju jobbat här i ett antal år, om man säjer så, så jag vet ju. Det är som jag brukar säja för att knyta an till det här med bäcken: Många bäcken små gör ett helt avlopp! Fast egentligen brukar det mesta hamna i blöjan – eller utanför. Det är ju ett kiss- och bajsjobb, det här! Kul, om man har den läggningen. Annars ett jobb som alla andra. Man vänjer sig. Men på ett vis gör man nog aldrig det. Det är det som är det jobbiga. Man inser att det har sina toppar och dalar, ibland rejäla dalar. Men allt är min sju inte ens eget fel! Det finns ju en del politiker som borde kunna ta sitt ansvar. Fast hela ansvaret togs väl för femton, tjugo år sen minst – så nu finns det inget ansvar kvar att ta. Nu finns det bara makten kvar att missbruka, alltså att försöka hålla sej kvar vid köttgrytorna som man kallar det. Jag tror de där köttgrytorna mest innehåller slarvsylta nuförtiden – eller galna kor. Inte ens statsministern skulle väl må bra av att sätta i sej för mycket av den smörjan.
Man måste ju försöka vara proffs. Har själv varit med i branschen i många år nu. Har stannat här, trivts rätt bra. Man lär sej ju en del, om livet och döden, om att bli gammal, om kiss och bajs, om att torka ändor. Visst kan det vara lätt ibland att lära gamla hundar sitta, fast det är mycket värre att få dem att stå på två ben. Tigga är de rätt bra på däremot. Lilla mackan hit och lilla mackan dit. Ett glas mjölk för lilla maggen. Bara man är proffs hela tiden, det är viktigt. Det finns inte så många proffs kvar nuförtiden, nu när alla ska kvacka runt och vara konsulter. Skrattkonsulter, optimistkonsulter, kaoskonsulter…Konsulter som skär ner på personalen och ”slimmar organisationen” och maler sönder det som fungerar bra. Snart är vi så slimmade att vi kan snacka om anorexi.
Sen har vi det här med utbrändhet. För många tror jag det gäller att hitta en balanspunkt mellan utbrändhet och inkontinens. Den finns, tro mej, den ena tar ut den andra. Släck branden med inkontinensen innan utbrändheten är där. Torka ut inkontinensen med lite av den där elden som ligger och pyr nånstans. Många brann ju för det här jobbet en gång i tiden. Synd det ska sluta som det gör för många. Förtidspension, värk, utsliten – och trött, bara trött. Den här tröttheten, man kan bli trött på så mycket. Jobbet ibland – men oftare alla besserwissrar som tror de vet hur saker och ting ska skötas. Klåfingriga politiker som ska fixa och trixa utan att veta vad de egentligen håller på med. Då blir jag väldigt trött. När de inte begriper vad det handlar om, att vården handlar om människor, inte marknadsandelar.
Det tjatas också en del om hur viktigt det är med social kompetens. Vad är det för nåt? Går det att äta, går det att mäta, går det att lära sej? Det är inget man behöver här, inte. Vi hinner ändå inte snacka med gamlingarna. Kanske behövs det när man råkar hinna med en fika eller rökpaus – och det händer ju inte så ofta. Annars är det mest banal och anal inkontinens som gäller här och inte så mycket social kompetens. Jo, förstås, när de unga och nya snackar till sej högre lön, då gäller den verbala inkontinensen fullt ut. Och när vi ”går på kurs” någon enstaka gång, då handlar de mycket om orddiarré. Allt låter så himla bra tills man är tillbaka på jobbet och allt som ändå måste skötas och fixas och donas. Men så har man fått den kompetensutvecklingen eller ”kompetensuppgraderingen” som det ska heta nuförtiden.
Det snackas så mycket bland politiker och i tidningar och TV om vården, men ingen gör nåt. Vård, skola, omsorg, lät det för inte så länge sen när det gällde att fiska röster. Men vad blev det? En fis i kosmos, om ens det! Allt ska köras i botten. Vi vet vi nått botten när det vänt. Men inte innan dess. Det kan ju alltid bli sämre, det är nåt jag lärt mej. Snart får gamlingarna vårda sej själva! Det blir ättestupan för oss femtitalister sen fyrtitalisterna ätit upp alla pensionspengar! Det är ju den där ålderspuckeln det handlar om. Vi bär oss ibland åt som ilskna kameler när alla pucklar på varandra. Vi lyssnar inte på varandra, knappast ens på oss själva. Det snackas mycket men sägs lite. Ja, det är som jag sa till en av gamlingarna häromdan: Mycket ska man höra innan hörapparaten stängs av!
Det är inte alltid så lätt att hålla distansen på avstånd. Man ska vara där, engagera sej, men inte för mycket, då går man i väggen, och väggen får man inte gå i, för då stör man grannarna. På nåt sätt kan det ibland kännas som en dokusåpa, en konstig tvärtom-dokusåpa – utan tittarsiffror, fast betydligt mer verklig än Robinson och allt vad de heter! Här blir folk utröstade en gång för alla! På riktigt! Det finns ingen väg tillbaka. Ingen blir kändis i kvällstidningarna, inga romanser eller skandaler i spåren. Det blir bara en annons på familjesidan: ”Har stilla insomnat – sörjd och saknad.”
Det kan vara hårt och jobbigt, som sagt. Har hållit på med det här jobbet i en del år nu, om man säjer så. Men, för allt i världen, det svänger om vårdsvängen – men inte länge till! Skärs inte personalen ned längs knäna blir det ändå ofta slarvsylta av dem. Då gäller det att vara proffs och hålla distansen –och skitlukten – på avstånd.
(Den vitklädda damen tar upp en cigarett, ser sej uppfordrande omkring, tänder cigaretten och går ut.)
MVH
Algotezza
(Dam i vita sjukhuskläder träder in på scenen, ser sej självsäkert omkring.)
Det svänger om vårdsvängen, tycker jag! Tycker inte ni det också? Har själv jobbat där rätt många år nu. Man kan det nu. Ja, ni vet hur det är, eller…? Visst har det varit jobbigt ,och visst är det jobbigt, och jobbigare ska det bli, vad jag har förstått. Vården ska kosta mindre och mindre. Privatiseras, så att de gamla och sjuka ska gå med vinst. Allt ska man kunna tjäna pengar på i vår vackra värld, annars är det bara att lägga ner hela skiten. Sverige har ju gått med förlust länge så varför har vi inte redan lagt ner alltihopa och gjort en tjusig parkering av vårt avlånga land?
Jag får väl skryta lite med att jag nuförtiden nästan har ett datajobb! Terminalvård – eller näst intill. Märkte ni vitsen? Terminalvård, dataterminal…Men det här handlar om vård i livets slutskede, som det så vackert heter. Jobbigt det där, tycker många. Har jobbat här några år nu. Man kan det. Man har lärt sej. Eller som jag brukar säja till paschenterna eller som vi kallar dem, ”gästerna”: Man ska inte ropa ”Hej!” förrän man är över ett bäcken! När jag ropar ”Hej, lilla gumman!” då blir det för det mesta resultat. Bimmelibim eller bummelibum som vi proffs kallar det.
Visst är det väldigt jobbigt här ibland. Har ju jobbat här i ett antal år, om man säjer så, så jag vet ju. Det är som jag brukar säja för att knyta an till det här med bäcken: Många bäcken små gör ett helt avlopp! Fast egentligen brukar det mesta hamna i blöjan – eller utanför. Det är ju ett kiss- och bajsjobb, det här! Kul, om man har den läggningen. Annars ett jobb som alla andra. Man vänjer sig. Men på ett vis gör man nog aldrig det. Det är det som är det jobbiga. Man inser att det har sina toppar och dalar, ibland rejäla dalar. Men allt är min sju inte ens eget fel! Det finns ju en del politiker som borde kunna ta sitt ansvar. Fast hela ansvaret togs väl för femton, tjugo år sen minst – så nu finns det inget ansvar kvar att ta. Nu finns det bara makten kvar att missbruka, alltså att försöka hålla sej kvar vid köttgrytorna som man kallar det. Jag tror de där köttgrytorna mest innehåller slarvsylta nuförtiden – eller galna kor. Inte ens statsministern skulle väl må bra av att sätta i sej för mycket av den smörjan.
Man måste ju försöka vara proffs. Har själv varit med i branschen i många år nu. Har stannat här, trivts rätt bra. Man lär sej ju en del, om livet och döden, om att bli gammal, om kiss och bajs, om att torka ändor. Visst kan det vara lätt ibland att lära gamla hundar sitta, fast det är mycket värre att få dem att stå på två ben. Tigga är de rätt bra på däremot. Lilla mackan hit och lilla mackan dit. Ett glas mjölk för lilla maggen. Bara man är proffs hela tiden, det är viktigt. Det finns inte så många proffs kvar nuförtiden, nu när alla ska kvacka runt och vara konsulter. Skrattkonsulter, optimistkonsulter, kaoskonsulter…Konsulter som skär ner på personalen och ”slimmar organisationen” och maler sönder det som fungerar bra. Snart är vi så slimmade att vi kan snacka om anorexi.
Sen har vi det här med utbrändhet. För många tror jag det gäller att hitta en balanspunkt mellan utbrändhet och inkontinens. Den finns, tro mej, den ena tar ut den andra. Släck branden med inkontinensen innan utbrändheten är där. Torka ut inkontinensen med lite av den där elden som ligger och pyr nånstans. Många brann ju för det här jobbet en gång i tiden. Synd det ska sluta som det gör för många. Förtidspension, värk, utsliten – och trött, bara trött. Den här tröttheten, man kan bli trött på så mycket. Jobbet ibland – men oftare alla besserwissrar som tror de vet hur saker och ting ska skötas. Klåfingriga politiker som ska fixa och trixa utan att veta vad de egentligen håller på med. Då blir jag väldigt trött. När de inte begriper vad det handlar om, att vården handlar om människor, inte marknadsandelar.
Det tjatas också en del om hur viktigt det är med social kompetens. Vad är det för nåt? Går det att äta, går det att mäta, går det att lära sej? Det är inget man behöver här, inte. Vi hinner ändå inte snacka med gamlingarna. Kanske behövs det när man råkar hinna med en fika eller rökpaus – och det händer ju inte så ofta. Annars är det mest banal och anal inkontinens som gäller här och inte så mycket social kompetens. Jo, förstås, när de unga och nya snackar till sej högre lön, då gäller den verbala inkontinensen fullt ut. Och när vi ”går på kurs” någon enstaka gång, då handlar de mycket om orddiarré. Allt låter så himla bra tills man är tillbaka på jobbet och allt som ändå måste skötas och fixas och donas. Men så har man fått den kompetensutvecklingen eller ”kompetensuppgraderingen” som det ska heta nuförtiden.
Det snackas så mycket bland politiker och i tidningar och TV om vården, men ingen gör nåt. Vård, skola, omsorg, lät det för inte så länge sen när det gällde att fiska röster. Men vad blev det? En fis i kosmos, om ens det! Allt ska köras i botten. Vi vet vi nått botten när det vänt. Men inte innan dess. Det kan ju alltid bli sämre, det är nåt jag lärt mej. Snart får gamlingarna vårda sej själva! Det blir ättestupan för oss femtitalister sen fyrtitalisterna ätit upp alla pensionspengar! Det är ju den där ålderspuckeln det handlar om. Vi bär oss ibland åt som ilskna kameler när alla pucklar på varandra. Vi lyssnar inte på varandra, knappast ens på oss själva. Det snackas mycket men sägs lite. Ja, det är som jag sa till en av gamlingarna häromdan: Mycket ska man höra innan hörapparaten stängs av!
Det är inte alltid så lätt att hålla distansen på avstånd. Man ska vara där, engagera sej, men inte för mycket, då går man i väggen, och väggen får man inte gå i, för då stör man grannarna. På nåt sätt kan det ibland kännas som en dokusåpa, en konstig tvärtom-dokusåpa – utan tittarsiffror, fast betydligt mer verklig än Robinson och allt vad de heter! Här blir folk utröstade en gång för alla! På riktigt! Det finns ingen väg tillbaka. Ingen blir kändis i kvällstidningarna, inga romanser eller skandaler i spåren. Det blir bara en annons på familjesidan: ”Har stilla insomnat – sörjd och saknad.”
Det kan vara hårt och jobbigt, som sagt. Har hållit på med det här jobbet i en del år nu, om man säjer så. Men, för allt i världen, det svänger om vårdsvängen – men inte länge till! Skärs inte personalen ned längs knäna blir det ändå ofta slarvsylta av dem. Då gäller det att vara proffs och hålla distansen –och skitlukten – på avstånd.
(Den vitklädda damen tar upp en cigarett, ser sej uppfordrande omkring, tänder cigaretten och går ut.)
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Tack! Julklappar, så ska de se ut!
Fast det känns mer som Lucia på skyltsöndag som du ställer ut de strålande mästerverken på rad. Ska du strukturera stjärnhimlen? Underground for life! Gatan svänger också.
Lucifer saknas i alla luciatåg. Varför? Han är ju Lucias kusin...
Ha ett hedniskt blot!
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
För att man inbillar sig att Jesus klarar sig utan Judas? 12 silvermynt för 2000 år av gnäll och moraliserande, det var ingen bra affär.
Jodå, jag har bunkrat upp med mat, skall satsa på att äta upp mig och inte helt överanstränga mig på det här stressmomentet som jag skjuter framför mig konstant. Detsamma förresten.
Jodå, jag har bunkrat upp med mat, skall satsa på att äta upp mig och inte helt överanstränga mig på det här stressmomentet som jag skjuter framför mig konstant. Detsamma förresten.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:För att man inbillar sig att Jesus klarar sig utan Judas? 12 silvermynt för 2000 år av gnäll och moraliserande, det var ingen bra affär.
Jodå, jag har bunkrat upp med mat, skall satsa på att äta upp mig och inte helt överanstränga mig på det här stressmomentet som jag skjuter framför mig konstant. Detsamma förresten.
Vem tog de 18 mynt som saknas?
Jesus och nattvarden är den kristna varianten av Särimner-myten. Grissläktet heter SUS på latin.
undrar
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster