Att tåla mod och att ha tålamod

[Algotezza]

Den varaktigaste visheten
är enögd – men vittseende –
och varseblir vida vyer.

Det pantsatta, utplockade ögat
suger sällsamma safter av vetande
ur brunnen bortom världen.

Hans håg och hans minne härskar
över alla hisnande avgrunder
och höga fjäll;
för dem är gränser
i varje väderstreck gagnlösa.

Han blickar barskt bort över
världens boningar
från ryggen av
sitt raska riddjur.
På bråkdelen av en blinkning
tar det honom villigt
till varje del av världen.

Du möter honom muttrande
i skogen sent om natten,
när uven ödsligt hoar.
Var det fladdret från
en fågelvinge eller
en förbifarande flik
från hans osynlighetsmantel
som kittlade din kind?

Du möter honom
vid havet en höstdag,
mystiskt osynlig,
men du ser hans mäktiga
spår i sanden,
där tungt han trampat fram.

Måhända hör du mera sällan
de vinande vingslagen
från hans båda allseende och allvetande,
befjädrade och bredblickande bundsförvanter.
Du ser dem stundom
– och då vet du med visshet.

Ja, visserligen vet han
vad som väntar
i denna världen.
Och han bidar sin tid.
Hans tid skall snart stunda,
när de som nu synes styra
i sinom tid fegt flängt förbi.
Han vet, hans vänner vet,
ty de har alla varsnat vittnesbörden.

Det gäller blott
att ha tålamod
– och att tåla mod.

Men vem tål modet
hos den armstarke andre,
han som harmfull håller
kraftens klara tecken
i sin knutna näve?
Han som härskar i himlamullret,
eldstormen, i fejden mot fienden,
de som icke kan tåla mod;
han, den väldige, våldsamme,
med sina frejdiga följeslagare,
är ändå alltid allena,
i en ensamhet som ger sällsam styrka…

Stålhård mot den svekfulle
som slugt söker sitt,
välvillig mot vänner och fränder,
snar till stark vrede och vänligt skratt…

Även han bidar sin tid,
även han har slutligen skådat
de tydliga tecknen,
om än ej lika klokt och klarsynt
som den allvise, allseende runoristaren.
Tider skall snart stunda
då hans styrka skall sättas på prov,
då den svekfulle skall straffas,
och då den fåkunniga fienden
måste lära sig att tåla mod.
Att med list låta dem lockas
till ödesdigra, mörka misstag…

Dessa fyra frejdiga fålar,
Vishet, List, Mod och Styrka,
deras är hotfulla hämnden;
allt skall grundligen granskas.
Intet skall grumligt glömmas.
Nu gäller det blott att ha tålamod.

MVH

Algotezza