Filosofiforum

Har suttit här på nattkvisten och skrivit av lite tankar, någonstans får det ta vägen. Har aldrig lämnat ut något så här innan....men det måste ju bli en första gång någon gång.

Sorgen söker med långa fingrar
finna ett kryphål att försvinna
Här har jag varit alltför länge
jag är trött på denna kvinna

Hon har bara ögon för mig
njuter av min närvaro i dag
Vill inte släppa mig
mitt ord är hennes lag

Så  länge har jag stannat här
vaggat hennes själ
Vad som är hon eller jag
vem vill henne väl?

Ingen, säger kvinnan till mig
utan att någon frågar
Tilliten till mig finns
när ingen annan vågar

Snart är min tid här över
jag orkar inte mer
Se denna sorgsna kvinna
det är dags att hon ler

Jag ler. Ling. Jättefin!  :)

Tack! Dina ord är viktiga

Vad roligt att du kommit igång med att skriva ner dina tankar i diktform! Din dikt är väldigt bildmässig och personlig även om den också har en allmänmänsklig emotionell dimension! Tack för att jag fick läsa den!

MVH

Algotezza

Vad glad jag blir av att du tyckte om den, du är ju lite av min guru i det här området.
Men nervös som bara den var jag av att göra nåt sånt här

Ling skrev:Vad glad jag blir av att du tyckte om den, du är ju lite av min guru i det här området.
Men nervös som bara den var jag av att göra nåt sånt här

Tack - inte många - vad jag vet - ser mig som guru...


Man skall alltid utmana sig själv, göra sådant man vill även om man kanske inte vågar... ta språnget ut i det elvis okända.... vingarna bär!

MVH

Algotezza