Filosofiforum

Deceit

Moment of truth
Escape from the lion den.
Shadows guide me home.
Must not wake the beast.

Must escape this labyrinth
Traps everywhere must be careful.
Must find help.
Cant do this all by myself.

Don’t slow down now
Get yourself together, don’t fail.
Must see her one last time
She trusts you, don’t fail her.

Wherever I turn there’s creatures.
Fowl creatures of the dark.
Must trick them, make them leave.
My only chance, they r to strong.

I’m close now, can taste the air.
The big escape, so close.
I’m coming home my love.
Just like I told u, trust me.

At least I see the light.
This beautiful light fills my heart.
I’m free again, my love.
I wake from my dream, its dark.


Feedback hade vart nice:) Ge mig bara.....

I ärlighetens namn så ser jag en helt trivial situation (typ: snubbe sticker till jobbet, våndas bland pappersarbetet, och kommer slutligen hem) klädd i en massa klyschor, och till råga på allt på engelska. Förstår inte den där hyperbolismen liksom, den poetiska överdriften. För mig ska poesi ha substans, poesin är inte svammel och lek utan lika allvarligt som allt annat. Känslan har du där bakom, det är synd att du stöper den i en sån form. Blir lite som att du gömmer dig, och det ligger dig till last, som jag ser det. Prova svenskan, den är närmre och därför ärligare och mer intim, och lättare att finns precis rätt ord till rätt känsla om man säger så. Som parodi kan nästan din text fungera, om du bara hade överdrivit lite till. Fast nu är jag hård mot dig, och mitt omdöme är inte guds lag, men det är vad jag anser likväl.

Gör en låt av den... kan nog bli lyssnansvärd... Texten bör nog läsas högt eller sjungas till passande melodi och arr för att bäst komma till sin rätt...

Känns annars lite som kreativ språkövning i Engelska C-kursen.

MVH

Algotezza

Ligger nog nåt i det, med musik kan den få den dimension som ger den dess fulla mening, på egna ben är den dock lite ostadig.

Den e menad som text till musik. En vän jobbar med det just nu.

Avantgardet: Du va inte alls hård, jag istämmer i det mesta du skrev:)

Jag skrev den i tvåan på gymnasiet. De var en av de första texterna jag skrev som jag lät fok ta del av, Så jag gillar den ändå:) Men de har med andra saker än kvalite och djup att göra...