Haikusvit

[Algotezza]

VID HAVET – en haikusvit sommaren 2008
Morgonen rodnar.
Upplöst mörkrets nattliga
osynlighetsmantel.

Vågor kluckar mot
pirens mossiga stenar.
Saltmättad havsdoft.

Utsikt över Ven.
Vågorna med mjölkvitt skum
sjunger sitt ode.

Nakna trädskelett,
ensam mås och sädesärlor.
Östersjön sjunger.

Vågorna ropar.
Havet – urmoderns röst och
svala omfamning.

Strandskatorna flyr
över strandlinjens vågsvall.
Pilvassa näbbar.

Grobladens kolvar
sticker dammiga upp ur
bladens rosetter.

Strandrågen ristar
sina tecken i sanden.
Vem kan tolka dem?

Bärnsten, så sällan
funnen, alltid lockande.
Där – bland snäckskalen!

Döende manet
uppsköljd på stranden, ett vrak
solen förångar.

Fjärilen fladdrar
över sanden i brisen.
Nyanser av vitt.

Vandrar här i ett
framtida minne. Förnim
rörelsens stillhet!




Med vänlig hälsning i den mörknande hösten - eftertankens tid,

Algotezza