Var tvungen att lyssna efter denna ordväxling.
Lite kort för att göra en bedömning (och inte för att jag är någon expert osv osv). Men...
Gillar stäm-arrangemanget med de två rösterna, med mycket kvartar och kvinter. Det låter fylligt och sympatiskt, tillsammans med pianot. Och det låter som något som kan kallas ett unikt sound.
Melodi och harmonier är ju inga konstigheter, men det tycker inte jag heller att det alltid måste vara. Enkelhet kan vara originellt och bra.
Texten är väl nog lite slätstruken för min smak, men det beror kanske på att jag själv är kass på att skriva texter (är kass på att skriva melodier också btw). Måste hålla med Avantgardet där. När det gäller texter tycker jag att man måste komma på något nytt, eller åtminstone hitta något nytt sätt att beskriva något tidlöst. Fast detta kanske bara är refrängen.
Vilket kom först? Texten eller melodin?
Tack för smakprovet.