Den oomkullrunkeliga sanningen
Postat: 10 feb 2009 20:46
Det finns ett forum på Internet som är avsett för filosofidiskussioner. En policy där är att man inte får starta diskussionstrådar om betydelsen av redan etablerade begrepp. Vill någon till exempel diskutera vad filosofi (detta exemplet har jag lånat från deras sida om förhållningsregler) är och vad det går ut på så är det inte önskvärt. Istället hänvisas då till andra källor där den kompletta och under alla omständigheter oomkullrunkeliga sanningen om sådana spörsmål redan finns besvarad. Och då syftas det inte till Bibeln med stort B, som man kanske kunde gissa, utan uppslagsverk och Wikipedia (!).
Men ibland hetsar jag upp mig över "etablerade begrepp" som filosofi, rationalitet, godhet och fördom, och trots att jag läser om det i både uppslagsverk och på Wikipedia kan jag inte lugna ner mig, jag känner ingen tillfredsställelse! Hurukom? Det är vad jag tänkt diskutera här.
Människan är ju som bekant en hybrid. Vi har en aphjärna och en fågelhjärna. När det kommer till att skriva ett uppslagsverk är det alltid fågeln som startar processen. Den lämnar in ett första utkast som en kommitté med apor får ta ställning till. Detta utkast är på fågelspråk, vilket vållar problem för aporna eftersom de inte har förmågan att fullt ut förstå sig på det (även om de kan öva och bli bättre). Aporna måste göra en del gissningar och fria tolkningar, och framför allt ta bort och korta ner en hel del eftersom fågelhjärnan har en tendens att formulera sig väldigt långrandigt, upprepande och osammanhängande. Sen när aporna är klar med sin bearbetning av fågelns utkast, skickar de det ibland tillbaka till fågeln, som i sin tur svarar med flax flax och kvitter kvitter, vilket aporna inte förstår särskilt mycket av. Slutligen skickar aporna en slutrapport till publiceringsavdelningen där det kanske står något i stil med ”Hej! Vi vill ha ett tusen bananer att äta och lianer i träden som man kan svinga runt i. Med vänlig hälsning från Apan och Fågeln”
Luktar du på sidorna i ett uppslagsverk går det inte undvika att känna den omisskänneliga lukten av apa. Tro nu inte att jag vill protestera mot detta. Nej då, överlag tycker jag att de gör ett gott arbete. Jag ser upp till uppslagsverksskrivarna, beundrar och förundras över deras förnuftighet, bildning och förträffliga stilrenhet. Aporna som skött bearbetningen är förskräckligt smarta, och har tänkt på nästan allt. En fågel kan möjligen besegra en apa med charm och underfundig retorik, men knappast med sakliga argument. Det är en av anledningarna till varför de inte vill ge fågeln större utrymme i uppslagsverken. Fågeln är vacker och spektakulär, men har aldrig varit något vidare på att föra sin talan.
Är det fågelsång man ber om, kan man ju ägna sig åt konst istället. I konsten är samarbetet mellan apan och fågeln annorlunda. Där är apan ofta så att säga mer liberal och osjälvisk i sitt tolkande av fågelns utkast. Resultatet av apans tolkningsarbete kan då bli ett skript som skickas till konstnärens medvetande och säger att hon är en fågel, och att hon kan flyga.
Men tidigare skrev jag att jag inte kände någon riktig tillfredsställelse av att läsa i uppslagsverken, och jag ställde frågan varför. Jag kan inte förklara varför. Men låt mig göra ett försök.
Ett ords betydelse kan ses från olika perspektiv. När vi läser om det i uppslagsverk kan vi notera:
(1) (ap-prat) Ordets bokstavliga betydelse, där man söker förklaring i ordets ursprung, till exempel ”filosofi” kommer från grekiskans ”philosophia” där philia = kärlek och sophos = vishet, alltså är filosofi kärlek till vishet.
(2) (ap-prat) Ordets avsedda, önskvärda och mest förnuftiga betydelse. Detta handlar om vad ordet borde betyda, när man så att säga har förstått det rätt.
(3) (fågel-sång) Vilken betydelse ordet har då det faktiskt används. Det kan stämma överens med (2) den ”korrekta betydelsen”, men behöver inte göra det. Personer kan ha missförstått ordets avsedda betydelse, avsiktligt valt att använda ordet på ett annat sätt eller så är det en oskriven omedveten enighet om att använda ordet i denna inofficiella betydelse.
Uppslagsverken tar inte någon större hänsyn till att:
Användningen av orden grundar sig på faktorer som ligger långt utanför vad som ”officiellt” definierar dem.
Ordens plats i medvetandet varierar kraftigt beroende på person, kontext m.m.
Använder jag ordet ”profit” släpar jag med en association om girighet. Skriver jag ordet ”kommitté”, väcker det associationer om något allvarligt och seriöst. Skriver jag med konstig meningsbyggnad, driver vimsiga teorier och för ologiska resonemang, börjar ni kanske associera om att jag är dum i huvet och att jag inte vet vad jag pratar om. Vissa känner sympatier för detta medan andra tycker instinktivt illa om mig (fågeluttryck).
Varje person associerar olika. Vissa associationer väcks av bara ett fåtal personer, medan andra associationer infinner sig hos nästan alla. Om en viss association till ett begrepp är mycket utbredd och allmänt känd, kan den till och med få chans att omnämnas i ett uppslagsverk. Personer inom en social grupp utvecklar ofta ett liknande sätt att associera, till exempel Timbuktu-fans, eller medlemmar på ett filosofiforum på Internet, eller araber. Associationer bär ofta med förväntningar om vad som komma skall, och hur man borde förhålla sig till det. Oavsett hur irrationella dessa associationer är, kan de ha en kraftig inverkan på olika begrepps betydelser i vårt medvetande. -Men i uppslagsverkens värld ligger de alltsomoftast och sover.
Anledningen till att jag hetsar upp mig över tidigare nämnda begrepp är för att jag tycker mig känna igen irrationella associationer som de väcker. Då vill jag skriva något som både lockar fram och utmanar dessa associationer. Men detta är inte hela sanningen. När jag skriver om dessa begrepp vill jag ofta också argumentera för vad orden borde betyda – argumentera för dess mest rimliga och förnuftiga betydelse. Jag accepterar inte det som står i uppslagsverk och på Wikipedia som någon fullständigt komplett och oomkullrunkelig sanning. Och så är det bara.
Men ibland hetsar jag upp mig över "etablerade begrepp" som filosofi, rationalitet, godhet och fördom, och trots att jag läser om det i både uppslagsverk och på Wikipedia kan jag inte lugna ner mig, jag känner ingen tillfredsställelse! Hurukom? Det är vad jag tänkt diskutera här.
Människan är ju som bekant en hybrid. Vi har en aphjärna och en fågelhjärna. När det kommer till att skriva ett uppslagsverk är det alltid fågeln som startar processen. Den lämnar in ett första utkast som en kommitté med apor får ta ställning till. Detta utkast är på fågelspråk, vilket vållar problem för aporna eftersom de inte har förmågan att fullt ut förstå sig på det (även om de kan öva och bli bättre). Aporna måste göra en del gissningar och fria tolkningar, och framför allt ta bort och korta ner en hel del eftersom fågelhjärnan har en tendens att formulera sig väldigt långrandigt, upprepande och osammanhängande. Sen när aporna är klar med sin bearbetning av fågelns utkast, skickar de det ibland tillbaka till fågeln, som i sin tur svarar med flax flax och kvitter kvitter, vilket aporna inte förstår särskilt mycket av. Slutligen skickar aporna en slutrapport till publiceringsavdelningen där det kanske står något i stil med ”Hej! Vi vill ha ett tusen bananer att äta och lianer i träden som man kan svinga runt i. Med vänlig hälsning från Apan och Fågeln”
Luktar du på sidorna i ett uppslagsverk går det inte undvika att känna den omisskänneliga lukten av apa. Tro nu inte att jag vill protestera mot detta. Nej då, överlag tycker jag att de gör ett gott arbete. Jag ser upp till uppslagsverksskrivarna, beundrar och förundras över deras förnuftighet, bildning och förträffliga stilrenhet. Aporna som skött bearbetningen är förskräckligt smarta, och har tänkt på nästan allt. En fågel kan möjligen besegra en apa med charm och underfundig retorik, men knappast med sakliga argument. Det är en av anledningarna till varför de inte vill ge fågeln större utrymme i uppslagsverken. Fågeln är vacker och spektakulär, men har aldrig varit något vidare på att föra sin talan.
Är det fågelsång man ber om, kan man ju ägna sig åt konst istället. I konsten är samarbetet mellan apan och fågeln annorlunda. Där är apan ofta så att säga mer liberal och osjälvisk i sitt tolkande av fågelns utkast. Resultatet av apans tolkningsarbete kan då bli ett skript som skickas till konstnärens medvetande och säger att hon är en fågel, och att hon kan flyga.
Men tidigare skrev jag att jag inte kände någon riktig tillfredsställelse av att läsa i uppslagsverken, och jag ställde frågan varför. Jag kan inte förklara varför. Men låt mig göra ett försök.
Ett ords betydelse kan ses från olika perspektiv. När vi läser om det i uppslagsverk kan vi notera:
(1) (ap-prat) Ordets bokstavliga betydelse, där man söker förklaring i ordets ursprung, till exempel ”filosofi” kommer från grekiskans ”philosophia” där philia = kärlek och sophos = vishet, alltså är filosofi kärlek till vishet.
(2) (ap-prat) Ordets avsedda, önskvärda och mest förnuftiga betydelse. Detta handlar om vad ordet borde betyda, när man så att säga har förstått det rätt.
(3) (fågel-sång) Vilken betydelse ordet har då det faktiskt används. Det kan stämma överens med (2) den ”korrekta betydelsen”, men behöver inte göra det. Personer kan ha missförstått ordets avsedda betydelse, avsiktligt valt att använda ordet på ett annat sätt eller så är det en oskriven omedveten enighet om att använda ordet i denna inofficiella betydelse.
Uppslagsverken tar inte någon större hänsyn till att:
Användningen av orden grundar sig på faktorer som ligger långt utanför vad som ”officiellt” definierar dem.
Ordens plats i medvetandet varierar kraftigt beroende på person, kontext m.m.
Använder jag ordet ”profit” släpar jag med en association om girighet. Skriver jag ordet ”kommitté”, väcker det associationer om något allvarligt och seriöst. Skriver jag med konstig meningsbyggnad, driver vimsiga teorier och för ologiska resonemang, börjar ni kanske associera om att jag är dum i huvet och att jag inte vet vad jag pratar om. Vissa känner sympatier för detta medan andra tycker instinktivt illa om mig (fågeluttryck).
Varje person associerar olika. Vissa associationer väcks av bara ett fåtal personer, medan andra associationer infinner sig hos nästan alla. Om en viss association till ett begrepp är mycket utbredd och allmänt känd, kan den till och med få chans att omnämnas i ett uppslagsverk. Personer inom en social grupp utvecklar ofta ett liknande sätt att associera, till exempel Timbuktu-fans, eller medlemmar på ett filosofiforum på Internet, eller araber. Associationer bär ofta med förväntningar om vad som komma skall, och hur man borde förhålla sig till det. Oavsett hur irrationella dessa associationer är, kan de ha en kraftig inverkan på olika begrepps betydelser i vårt medvetande. -Men i uppslagsverkens värld ligger de alltsomoftast och sover.
Anledningen till att jag hetsar upp mig över tidigare nämnda begrepp är för att jag tycker mig känna igen irrationella associationer som de väcker. Då vill jag skriva något som både lockar fram och utmanar dessa associationer. Men detta är inte hela sanningen. När jag skriver om dessa begrepp vill jag ofta också argumentera för vad orden borde betyda – argumentera för dess mest rimliga och förnuftiga betydelse. Jag accepterar inte det som står i uppslagsverk och på Wikipedia som någon fullständigt komplett och oomkullrunkelig sanning. Och så är det bara.
Så oerhört nördigt.
? Hur är en hybrid, rekoj?
Det där med fåglar och apor, och nördar och kufar, det var ju två helt olika diskussioner.