Dikter

[aLojdkvist]

Har inte mycket att säga. Haft ett konto på det här forumet länge men aldrig skrivit. Beklagar mig konstant över den substanslösa tillvaro jag befinner mig i men gör inget för att förändra min position... De här dikterna får bli mitt första trevande och lite försiktiga steg mot något annorlunda.


Allt är mörkt och himlen brinner

När allt är mörkt och himlen brinner,
När alla världens ljus försvinner...
När allting rasar och inget finns kvar,
Så står jag vid mörkrets avgrund och söker efter svar.

Människor krigar medan världen dör ut,
Kommer vårt lidande någonsin ta slut?
En ond spiral, ett mörkrets makt,
Är det vad vi människor vill ha sagt?

Systrar och Bröder!
Låt mig öppna era ögon,
Låt mig hjälpa er att se.
Tror ni på allvar att det här är allt vi har att ge?
Tror ni att det här är mänsklighetens fulla potential?
En värld full av kaos signerad med dödens initial.

Systrar och Bröder!
Slut era ögon och knäpp era händer,
Be med mig en bön för jordens alla länder!
Be med mig för mänsklighetens styrka och kraft,
Låt oss tillsammans hoppas på det vi aldrig haft.
En värld i frihet, lycka och harmoni!

När allt är mörkt och himlen brinner,
När alla världens ljus försvinner.
När allting rasar och inget finns kvar,
Så står jag vid mörkrets avgrund och har nu mitt svar...

Människor krigar medan världen dör ut,
Vårt lidande kommer nog aldrig ta slut.
Trots det så står jag med  hoppets fackla,
Och lyser upp livets väg utan att vackla!

Systar och Bröder!
Jag kan för det förflutna inte er klandra,
Vi lever här, vi lever nu...
Men jag vill att ni på rättfärdighetens väg skall vandra.
Mot en enad värld, en bättre plats!


Tänk om

Tankar, känslor – mäktiga under,
Inom mig skriker de likt åskans dunder.
Mina känslor är mitt fängelse,
Mina tankar är mitt straff.
Ty det är drömmen om något som jag aldrig haft.

Att alltid vilja ha mer och bättre utan att få,
Det gör så hemskt ont att veta att det är något man aldrig kan nå.
En ständig påminnelse om bättre tider,
Allting som är min historia svider.

Tänk om saker varit annorlunda,
Jag önskar samtidigt som jag börjar blunda.
Jag hoppas på att när jag åter igen ska se,
Kan finna ett liv som får mig att le.
Ingenting händer , är det ett straff?
Varför  drömmer jag om något som jag aldrig haft?

Folk tror att dem vet och förstår,
Men ingen av dem har vandrat den väg jag går.
Låt oss låtsas som att inget hänt,
Ty det är inte hyn som livet mig har bränt.
Skadan är osynlig och finns enbart för mig.
Ett djupt sår som aldrig kommer att läka.

Eftersom ni inget ser,
Låt oss låtsas att jag ler.
Låt oss låtsas att allt är bra,
Att jag inte lider och att jag har det jag vill ha.

Mina känslor är mitt fängelse,
Mina tankar är mitt straff.
Ty det är drömmen om något som jag aldrig haft.

Tänk om allt var bra... Tänk om allt var annorlunda!
Tänk om...

____