Algotezza skrev:"116 sekunder (Ranelidandets 12 Apostlar)": [www.ubetoo.com]
Björn Ranelid är en person som jag på en gång finner värd att ta på allvar och oerhört patetisk (i betydelsen både lite löjlig och något känslig/känslosam). Mitt andliga syskon, med andra ord.
/Algotezza
I somras hade jag för ett annat forums räkning roat mig med en ranelidinspelning och en samplingssynth, gjort en mp3-fil av det. Häromdagen tänkte jag jag skulle göra en Ranelidlåt av det (den som finns i inlägget ovan). Jag har tidigare skrivit en parodi på hans sätt att skriva som jag kallade Ranelidande.
Jag hade även gjort ett litet tolvtonsstycke i våras, en liten kromatisk trudelutt som använde skalans alla tolv toner, inte bara de gängse sju. Jag tänkte kombinera ihop ranelidssamplingen med denna lilla trudelutt som jag redan hade som fil.
Vad skulle jag kalla det? Något med tolv då låten var gjord med tolv toner. Tolv=> Tolv apostlar hade ju Jesus. Så jag kallade den Ranelidandets tolv apostlar.
Denna idé hade jag kläckt en kväll ( i söndagskväll) och jag tänkte göra låten dagen efter på förmiddagen (måndagen) när jag hade tid. På kvällen satte vi igång TV:n och där fanns Ranelid och just som vi startat TV:n började han prata om Jesus tolv apostlar. Synkronicitet! Gud gillade min idé och blinkade åt mig? Eller var det omvänd kausalitet, orsak efter verkan i kronologin?
Slumpen finns ju inte, bara det oförutsägbara - tills vi kan förutsäga det.
"Där oförutsägbarheten avlägsnas (genom intuitionen), upphör den så kallade 'slumpen' att existera", för att travestera Martinus.
/Algotezza