Träsnideri (Johan Ågren)

[Johan Ågren]

Medan de andra barnen spelade ishockey så satt jag och slipade på träbitar. Så träet och jag blev tidiga vänner i livet. Ringen och skeden är snidade ur samma träbit. Tog det som en utmaning att göra skeden så tunn som möjligt utan att den skulle gå sönder. Att jag gillar att slipa på trä hänger nog samman med att jag ännu inte slutat med "snuttefilt". Jag snuttade på sidenband som bäbis och gör det fortfarande vid 37 års ålder. Länge var det naturligtvis något som var pinsamt, men nu har jag lärt mig uppskatta att kunna framkalla exakt samma känsla jag hade när jag vara ett år gammal, det är en djupdykning rakt igenom mig hela vägen ner till essensen av trygghet.

[Johan Ågren]

Lite pyssel idag:

[Skogsälvan]

Du vet att du är väldigt begåvad, va? Visst är han, dk  :) ? Doften av trä gör mig glad.

[dk]

Du vet att du är väldigt begåvad, va? Visst är han, dk  :) ? Doften av trä gör mig glad.

Ja, multibegåvad! Skeden däruppe är faktiskt min, en fästmansgåva på traditionellt svenskt vis, men med Johans speciella formkänsla. Det är det finaste jag någonsin fått i hela mitt liv!  Fick en snutteträbit också där i början som jag gick omkring med i fickan i nåt år innan den tvättades sönder i tvättmaskinen. Det var en ljuvlig liten träbit, alldeles len och mjukt formad. Saknar den.

[Andreas]

Värmer mitt hus med gamla modellformer för gitarrer och allt möjligt annat av snickerirester som ingick i mitt husköp. Maskinerna och verktygen har hittils bara sålt lokalt. Vore trist om man behövde skrota dem. Sen har jag kanske 7 kubik vältorkat och kvistfritt slöjdvirke i de flesta svenska träslag. Måste bara beta mig igenom något loppis och förhoppningsvis få sålt någon maskin av utrymmesskäl innan jag ger mig i kast med att sälja det.

[Skogsälvan]

Vad fint, dk!!! Jag blir alltid glad när jag hör sånt. Mer romantik åt folket!  :)

[Johan Ågren]

Vad fint, dk!!! Jag blir alltid glad när jag hör sånt. Mer romantik åt folket!  :)

Nu ska vi kanske inte framställa mig i en felaktig dager. "Romantik" faller till stor del under det kulturella spektakel jag med möda får harva mig igenom. I den mån "romantiken" börjar kunna stå på egna ben och vara levande, så är jag på. Annars är jag en riktig torrboll som inte är kul att ha att göra med av samma anledning som man gärna bär stövlar i lerig terräng.

[Johan Ågren]

Johnny Mattsson tillverkade också små snutteträbitar han bar med sig och gav bort. Jag gillar Johnny Mattsson. Och av en ren tillfällighet så jobbar jag 50 meter från hans hem (ja han lever inte längre). Här ett par skålar:

[Johan Ågren]

Nu blev jag sugen att stanna kvar i verkstan och göra något idag också. Kanske en snabbis.

[Skogsälvan]

Har du svårt att ta uppriktigt genuina komplimanger  :) ? Javisst, du är säkert en odräglig torrboll ibland. Dessutom har du ett stänk av ett strukturtänk som jag inte sympatiserar med alla gånger. Men jag tycker att det var riktigt fint av dig att göra den där skeden och ge den till dk.

[Ling]

Hade länge en oval och mycket len sten i min ficka, upphittad på en strand, flyttade den mellan alla fickor som var med mig för tillfället. Närhelst jag kände mig orolig eller rastlös åkte handen i fickan och känslan av stenen lugnade mig strax. Tappade bort den nånstans på vägen i alla fickorna, en dag var den bara borta. Saknade den ett tag, numera drar jag fingrarna över mitt hänge på halsbandet istället, inte lika bra, men det duger.
En sån där len träbit hade varit en bra ersättning tror jag
Mycket fina saker Johan.

[Johan Ågren]

Värmer mitt hus med gamla modellformer för gitarrer och allt möjligt annat av snickerirester som ingick i mitt husköp. Maskinerna och verktygen har hittils bara sålt lokalt. Vore trist om man behövde skrota dem. Sen har jag kanske 7 kubik vältorkat och kvistfritt slöjdvirke i de flesta svenska träslag. Måste bara beta mig igenom något loppis och förhoppningsvis få sålt någon maskin av utrymmesskäl innan jag ger mig i kast med att sälja det.

Är intresserad! Låter som godis i mina öron.

[Johan Ågren]

Har du svårt att ta uppriktigt genuina komplimanger  :) ? Javisst, du är säkert en odräglig torrboll ibland. Dessutom har du ett stänk av ett strukturtänk som jag inte sympatiserar med alla gånger. Men jag tycker att det var riktigt fint av dig att göra den där skeden och ge den till dk.

Har svårt att se hur en handling kan vara "romantisk" utan att personen som utför handlingen beter sig romantiskt. Men jag ska erkänna att jag var lite rörig där ett tag, gjorde någon form av frieri som förhalades/avfärdades. Överlag är det alltmer viktigt för mig att säga nej till kulturell normer i den mån de inte sammanfaller med något vitalt hos mig själv. Vill inte gå på slentrian, och kräver också ganska mycket av min omgivning att se mina egna uttryck. Det kan vara påfrestande för andra då det är lättare att ta till sig kulturella symboler än individuella uttryck. Men är det inte fint att kunna göra något som har mening och betydelse för en själv och att andra också uppskattar detta, även om det inte följer mallar? Självklart måste man dela en någorlunda liknande föreställningsvärld, annar så blir det ju enbart subjektivt och knäppt. Därmed inte sagt att det helt individuella och subjektiva uttrycken måste vara knäppa bara för att ingen fattar vad man håller på med. Sen att det också kan vara ett knäppo i farten finns det också en poäng med.

Så jag kan ta komplimanger, men ska erkänna att de flesta komplimanger smärtar då jag får flest komplimanger när jag gör något allmängiltigt som jag själv inte stödjer egentligen. T.ex om någon blir jätteglad om jag köper en blomma, men inte ser mina små träpinnar jag gjort med äkta kärlek. Desse ser mina träpinnar, och jag vet att hon uppskattar det mer än en blomma.

[Johan Ågren]

Den här är mycket inspirerad av Johnny Mattsson: