Sida 1 av 1

Svärmors garnask från 40-talet

Postat: 16 jan 2012 15:27
av Algotezza
Bild

/Algotezza

Postat: 16 jan 2012 19:05
av A
haha  :-#

Postat: 16 jan 2012 19:46
av transversal
Ojojoj. Finaste negergarnet. Sånt måste man ju bara ha och sticka sig en jättefin neger-garn-tröja ... :-P :-D

Postat: 16 jan 2012 19:47
av Zokrates
Neger garn, för svenska barn?
Sök på google bilder med texten "orka va neger", så får du upp 99% svenska blondiner.

Postat: 16 jan 2012 19:55
av transversal
Zokrates skrev:Neger garn, för svenska barn?
Sök på google bilder med texten "orka va neger", så får du upp 99% svenska blondiner.



Det beror på att de berömda orden "orka va neger" var ett slagord för Heurefats-rörelsen på 70-talet, en apartheid-rörelse för Holländare.

:)

Postat: 16 jan 2012 20:06
av Zokrates
transversal skrev:
Zokrates skrev:Neger garn, för svenska barn?
Sök på google bilder med texten "orka va neger", så får du upp 99% svenska blondiner.



Det beror på att de berömda orden "orka va neger" var ett slagord för Heurefats-rörelsen på 70-talet, en apartheid-rörelse för Holländare.

:)


Det skulle kanske behövas en hur e de fatt rörelse för blondiner med. :?

Postat: 16 jan 2012 20:49
av transversal
Orka va blond ... själv har jag blivit rätt gråhårig de två senaste åren. Så blond kanske inte är så tokigt.

Postat: 17 jan 2012 11:13
av Algotezza
När jag som liten gick i söndagsskola lade jag alltid en slant till den s.k. Hednamissionen i en sparbössa som föreställde en liten svart kille. Man lade pengen i hans hand och då bugade han och sedan lade han pengen i själva bössan.

Evangeliska fosterlandsstiftelsen anordnade söndagsskolan som ägde rum i ett litet missionshus i Vallby på skånska Söderslätt. En f.d. småskolelärarinna höll i mötena. Var vecka fick vi ett bokmärke med Bibelord. En gång i månaden fick vi barntidningen Barnens vän. Det var lite spännande för det var inte bara vi små som gick där utan av någon anledning gick där också en äldre brud som var intressant. Hon gick i sjuan, vi andra i ettan eller tvåan. Hon hette Hillevi som med skånskt uttal blev Hillvaj. Hon brukade smyga bakom vår frökens breda rygg och veva positiv när det spelades psalmer på tramporgeln.

Ja, det var under förra årtusendet det här. Inte konstigt jag är som jag är med detta i mitt förflutna.

/Algotezza