Filosofiforum

Go´kväll!
Jag läser just nu min allra första filosofi kurs här på gymnasiet och vi har precis haft en debatt om hurovida det bör stiftas en lag om civilkurage, om brist på civilkurage ska kunna straffas. Vi alla blev tilldelade en filosof som vi skulle studera och argumentera som och jag fick Kant men kände inte riktigt att jag fick fram det jag ville ha sagt. Kant är ju pliktetiker och mycket för moral och plikter. Men hur skulle ni ha argumenterat för denna lag, skulle ni vart för eller emot? Jag sa att "jag" var för men fick inte riktigt fram varför....

viviandarkbloom skrev:Go´kväll!
Jag läser just nu min allra första filosofi kurs här på gymnasiet och vi har precis haft en debatt om hurovida det bör stiftas en lag om civilkurage, om brist på civilkurage ska kunna straffas. Vi alla blev tilldelade en filosof som vi skulle studera och argumentera som och jag fick Kant men kände inte riktigt att jag fick fram det jag ville ha sagt. Kant är ju pliktetiker och mycket för moral och plikter. Men hur skulle ni ha argumenterat för denna lag, skulle ni vart för eller emot? Jag sa att "jag" var för men fick inte riktigt fram varför....

Vad är motsatsen?

En var utilitarist och en var sinnelagsetiker

Jag vill påstå att civilkurage aldrig kan vara en angelägenhet för staten annat än som en rättighetslagstiftning, den som påstår något annat har helt enkelt inte förstått begreppets innebörd. På wikipedia kan man läsa >Uttrycket har franska rötter; 1835 nämns courage civil – den enskildes mod att ha en egen uppfattning – i motsats till courage civique, mod som medborgare i staten. Den preussiske statsmannen Otto von Bismarck förenade 1847 de båda begreppen som Zivilcourage.>, vilket i princip innebär att Bismarck för att bemäktiga sig uttrycket måste låta det invaderas av ett annat uttryck nämligen courage civique.

Hur hade Kant ställt sig? En sak är säker: lagstiftningen flyttar focus från plikt till konsekvens.