Filosofiforum

har lite svårt att få grepp om det.. så jag frågar här.
Vilka är de olika typerena av hedonister? Har de olika typerna några tydliga "avvikelser" från varandra?

Vet att man talar om egoistisk & epikurism inom hedonist, men vad menas med det då? Kan man vara en "epikurisk hedonist" eller hur säger man?

Intressant frågeställning, jag har lite svårt att greppa hedonism så det vore kul att se vad andra har för tankar kring begreppet. Om hedonism ställer njutning överst så är det mindre intressant. Men om hedonism kan sägas gälla all tillfredställelse av alla typer så blir alla människor nödvändigtivis hedonister om man tror på psykologisk egoism -.-
Mindre smidigt. Upplys mig ^^

;P

Grejen är att jag sitter med en filosofiuppsats, och ska besvara hur en hedonist hade sett på ett visst moraliskt dilemma. Men det finns ju olika typer av hedonister, och det är svårt att beskriva hur de tycker o.s.v..

Från början var det väl grekiska kulter likt Dionysios och senare Bacciuskulten, dessa hade en stark dragning till sexuell njutning, extatisk njutning, backanaler. Men vinet sades ju vara det viktiga, tveksamt om det inte bara var ett svepskäl i mina ögon.

Senare när utilitarismen kommer in i bilden ställs frågan vad njutning är och preferenshedonism börjar diskuteras.
Dvs det som du värderar skall du sträva efter. Man har övertagit det egoistiska och strävan efter att uppfylla ett mål men gjort målet valfritt.
Dock var utilitarismen vad jag förstått från början simpelt hedonistiskt utilitaristiskt. Söka lycka.

JS. Mill borde kunna vara läsning för att få klarhet. Aristippos i den Kyrenaikiska skolan, Epikuros från Epikuréeiska. Fick bläddra lite böcker, vet inte om det ger dig något.

Hedonismen som mål är ganska väl definierat. Nå ditt mål av lycka, det är livets mening. Sen vad din lycka är kan skilja.

J R Auk skrev:Hedonismen som mål är ganska väl definierat. Nå ditt mål av lycka, det är livets mening. Sen vad din lycka är kan skilja.

Gör inte det uttrycket hedonism meningslöst, förutsatt att lycka är relativt universellt värderat?

Carpe Nihil skrev:

J R Auk skrev:Hedonismen som mål är ganska väl definierat. Nå ditt mål av lycka, det är livets mening. Sen vad din lycka är kan skilja.

Gör inte det uttrycket hedonism meningslöst, förutsatt att lycka är relativt universellt värderat?

Varför det? Livets mål kan väl vara att få ett gott nästa liv, eller att ge andra ett gott liv?

Du har tagit egoismen för given låter det som. Och verkar det som med tanke på andra inlägg.

Hedeonism är något av det förgångna. Grekerna eudaine, vet inte om jag stavar rätt här, det goda livet hade lite med njutningen, lyckan att göra vad jag förstått.

JS Mill är väl mitt uppe i kristendomens tro på livet efter detta.

Well, inte egoism, men psykologisk egoism. Om vi förutsätter någon form av Psy egoism, innebär det att allting blir hedonism?

Som du säger så refererar hedonism klassiskt till njutning i olika former, men om man drar det ett steg längre så skulle det alltså innefatta allting en människa upplever som positivt? Att kämpa efter ett gott liv efter detta är alltså också hedonism, och att hjälp andra. Det är lite förvirrande. Kanske ska man lämna hedonism vid just njutning och egoistisk lycka?

Hm. Hedonism förvirrar mig.

Som med egoism och alturuism, blandar man in psykologin, intressant med tanke på tråden Stefan startade häromdan, försvinner begreppens värde.

Detta är idéer och inte något faktiskt. Kan vi vara säkra på att hjärnan fungerar så? Problematiserar det inte bara diskussionen att lyfta in den vinkeln.

Mja, egoism skiljer sig från psykologisk egoism, man måste ha någon slags grepp om olika dimensioner där just för att kunna diskutera saker och ting. Men det känns som att det blir lite väl godtyckligt i fallet hedonism. Hedonism kanske är lite förlegat. Eller så behöver det bara definieras bättre för mig.