Sida 1 av 2
Jean-Paul Sartre
Postat: 13 okt 2008 21:31
av Aysiq
"Jean-Paul Sartre betonade vikten av det existetiella valet. Han menade att människan har frihet att självutforma sitt liv. Hur förhåller du dig till detta påstående? Ge argument för och emot. Relatera dessutom dina åsikter till Sartres formuleringar "ond tro" och "människan är dömd till frihet"."
Jag har kört fast totalt och behöver verkligen hjälp. Kan någon få igång min hjärna igen?
Tack.
Postat: 13 okt 2008 22:59
av Avantgardet
Finns det någon situation där du inte står inför val? Eller, med andra ord, finns det någon enda situation där du inte är ansvarig för din handling? Börja fundera där...
Postat: 13 okt 2008 23:23
av suchanother
Människan har en begränsat valsituation.
Sartres dilemma var att han trodde på människans obegränsade förmåga att i en borgerlig situation välja. Han var skitsnackare, naturligtvis och fattade aldrig arbetarklassens läge, därför kan han dra åt helvete.
Postat: 14 okt 2008 12:54
av Minded
Such, vilket är arbetarklassens läge? Att aldrig kunna välja någonting? Där de borgerliga kan välja fritt?
Postat: 14 okt 2008 15:08
av PostDebornit
Such: Var det inte bara hans tidiga position, innan han blev marxist? Har inte läst han marxistiska verk, men...
Postat: 14 okt 2008 15:53
av suchanother
Jaså, var han marxist? Populärt på den tiden.
Drar alla fransmän över en kam, orkar nämligen inte lyssna på deras babbel.
Postat: 14 okt 2008 16:06
av Sceptisk
Existentialismen handlar om att försöka att skapa en etisk världsbild som utesluter en skapare. Svaret blir alltså att människan är utelämnad åt sina egna val. Människan blir då i den tanken ansvarig inför sina egna val endast gentemot sig själv. Om människan inte tar detta ansvar så faller hon in i "ond tro" och det är det Sartre menar är upphovet till ondska. Men det implicerar också att, eftersom det inte finns någon högre skapare så är det människan som själv skapar sin egen tillvaro. Att just detta att tro sig själv kunna utforma sin egen tillvaro skulle kunna leda till oetiskt förfarande eller kunna vara en ond tro är något som inte verkar reflekteras över.
Sanningen är ju den att det är just den tanken att individen är oberoende som ger upphov till brist på etik. Om man inte är beroende av något så behöver man inte heller visa hänsyn eller respekt för något. En person som lever enbart i ett ahistoriskt nu och som inte känner till varken sina egna beroenden eller begränsningar kommer att leva i en lögn. Psykopater som brukar klassas som genuint ondskefulla människor bryr sig inte om någon eller något, de bryr sig inte om det förflutna eller om framtiden. Psykopater kan heller inte erkänna någon större än dom själva och absolut inte någon som bestämmer över dom. Deras värld är ett enda stort ego och det är vad existentialismen innebär också.
Postat: 14 okt 2008 16:24
av suchanother
Intressant inlägg Sceptisk, tackar.
Varje tankesystem tycks ha sina svagheter.
Håller dock inte med dej att existentialismen förutsätter ett grandiost ego. Varifrån har du fått detta?
Postat: 14 okt 2008 17:01
av Avantgardet
Sceptisk är helt ute och cyklar, tyvärr. Att ständigt vara ansvarig för sin tillvaro (vilket är hur det skall förstås - alltså ansvarig) kan inte leda till "ond tro" eftersom det inte är en flykt från ansvaret. Sceptisk gör misstaget att förväxla existentialismen med solipsism, vilket det absolut inte är. Existentialistens, låt oss kalla det, "grundsituation" är en situation där individen alltid förhåller sig till andra. Existentialisten har inte bara ansvar för sig själv, utan för allt och alla. Så egoist kan han eller hon egentligen aldrig bli.
Kanske ni skulle ta och uppmärksamma vad trådskaparen frågade efter också, och i vilket syfte?
Postat: 14 okt 2008 17:06
av suchanother
Ok, lite off topic snack följer här men kan inte hjälpas
När det gäller brottslingar av med silkevantarna är mitt recept.
Varför dalta med notoriska brottslingar?
Inför USA-systemet med progressiva straff, alla får en andra chans men missbrukas detta är det hårda tag som gäller.
Läste just om en pyroman i Skåne som har anlagt ett femtiotal bränder, snuten är övertygad (och varje normalfuntad människa) om hans skuld ändå släpps han fri då stenhårda krav ställs frihetsberövande. Konstigt att individens rätt ständigt hävdas som om andra människors liv i ett kollektiv är noll värt.
Postat: 14 okt 2008 17:30
av Avantgardet
Skapar samhället monster så är det samhället det är fel på. Varför försöka hålla liv i nåt som det är fel på?
Postat: 14 okt 2008 17:33
av suchanother
Skitsnack Avant.
Skyll inte allt på samhället, individen har också ett ansvar.
Postat: 14 okt 2008 18:12
av Sceptisk
Avant
Det finns en verklighet bortom existentialismen och det är den jag pekar på.
Postat: 14 okt 2008 18:32
av Algotezza
Sceptisk skrev:Avant
Det finns en verklighet bortom existentialismen och det är den jag pekar på.
Det finns alltid en verklighet bortom den presenta och manifesta.
Dessutom: Bortom bortoms bortom är här.
Med vänlig hälsning Algotezza
Postat: 14 okt 2008 19:35
av Avantgardet
Självfallet har vi ansvar Such, vi individer, och det är väl därför jag menar att vi måste ändra på samhället. Det är det ansvar vi måste ta om vi vill få nåt gjort åt saken. I annat fall tycks du hävda att vi kan skapa hur fördjävlig situation som helst för proletariatet och ändå mena att det är av egen förskyllan som de sitter där de sitter. Den där borgerliga influensen i ditt tänkande har jag aldrig riktigt förstått.
Sceptisk, märk väl att det är existentialism inte existentiellism. Med andra ord, det rör sig om ontologiska konstanter, inte om moraliska frågor (även om dessa såklart kommer på tal också på denna nivå, emedan vårt ontologiska vara, som Sartre pekar på, alltid redan innehåller en moralisk dimension - ett förhållande till vår omvärld som är konstitutivt för vårt vara, och som i förlängningen innebär att vi är ansvariga för vår omvärld). Det är alltså just precis Verkligheten (med stort V) som är existentialistens område, den "verklighet" som du talar om är en av ideologier, konventioner, och liknande, alltså något som tillkommer först i efterhand sett rent arkitektoniskt.