Nietzche och sanningen...

Om du har fastnat i dina filosofistudier, eller har glömt vem som sa vad. Kortare frågeställningar som inte avser vidare diskussion.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Nietzche och sanningen...

Inläggav kWee » 29 jan 2009 20:54

Hjälp min nyfunne vän, tror inte i värdet av sanningen i vetenskapen,varför är det i N. syn inte bra att ty sig till sanning?
Beror detta på att  "den moderna Världen" ännu låg i sin vagga vid dennes tid?

Är det så att han vill gardera sig?

förstår inte hur han menar att asketiska idealet och vetenskapen sitter i samma båt :


Asketiska idealet byggs ju på saker som bara är sanna, men obevisbara...(alltså humbug):!:

Vetenskapen däremot byggs ju på hur saker och ting är,hur de fungerar(fysik)

funderar

Kw

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 29 jan 2009 21:11

Jag förstår honom som menandes en mycket mer praktisk dimension hos det hela. Jag uttrycker mig slarvigt här, men han tar ju Schopenhauers estetik som exempel. Hur denne i musiken finner ett slags paus från viljandet, ett slags vila i oron, vilket är i linje med asketismen hos de religiösa. Adorno artikulerar det i "Minima moralia" som att kompromissa sitt studieobjekt - i gesten att studera vår värld, så tar vi ett steg bakåt vilket innebär att vi på sätt och vis kliver ur den värld som vi menar oss studera. Det är den skillnaden jag menar Nietzsche vara ute efter att formulera i "Geneaology of morals". Vi ska inte akta oss för livet, vi skall försänka oss helt i det.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 29 jan 2009 21:26

:shock:

Det är ju bedrövligt hur allvarlig man kan vara....blir nog att låta denna bok sjunka in lite å ta ett varv till..

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 29 jan 2009 21:58

Ja, det är en bra bok. Tycker nog att du ska läsa boken av Adorno som jag hänvisar till också, den är riktigt fin den också. Det roliga är att han i den har samma aforistiska stil som Nietzsche, samtidigt som han lyfter över Nietzsches "nihilism" i en mer samhällskritisk tradition. Intressant spår du är inne på överhuvudtaget.

Frågan om sanning ser jag dock som skild från frågan om asketism (åtminstone i någon meningsfull bemärkelse). Frågan är hur man ska betrakta frågan om sanning i en sån här utsträckt praktiskt-filosofisk bemärkelse. Det är ett slags existensialfilosofi vi hamnar i, och vad menar vi med sanning i en sån kontext?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 29 jan 2009 23:13

Han låter underhållande, kanske rent av ett slags anarkist?(samhällskritisk)
Har funderat kring denna anarkism...främst för att den tanken tilltalar mig,men mina värderingar tror jag inte riktig förgyller dan för en anarkist.:?  



Frågan om sanning ser jag dock som skild från frågan om asketism (åtminstone i någon meningsfull bemärkelse)


amen  :roll:

Jag kanske har en tendens just att bli väl Konkret i mina tydningar angående sanning,eller andra spörsmål..har väldigt svårt att ta mig utanför de gränser jag har. Vilka definieras av - Det jag kan se,röra,ja enkla lösningar helt enkelt... Kan det vara arbetarens "förbannelse" :?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 29 jan 2009 23:19

Vet inte vad som skulle vara en förbannelse med att arbeta? Gränser är alltid flytande, och beroende på hur man själv positionerar sig i förhållande till dem.

Adorno är en ganska spännande tänkare överlag. Han disputerade på Kierkegaard, men har jobbat inom en marxistisk tradition med frankfurtskolan. I just "Minima moralia" drar han flitigt från Nietzsche, på mer än ett formellt plan.

Är en institutionaliserad anarkism fortfarande en anarkism? Om inte så måste den väl tillåta vilka värderingar som helst? Själv betraktar jag anarkismen inte som en dogm, eller lära, utan som ett (o)ordnande av de samhälleliga relationerna.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 29 jan 2009 23:27

Lite självironi bara,monkey see monkey do...



utan som ett (o)ordnande av de samhälleliga relationerna.


I betydelsen att de olika klasserna nollställs?

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 30 jan 2009 00:25

Eller upplöses.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"


Återgå till "Hjälp!"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst