Filosofiforum

Ja, var har han tagit vägen?
Det här stället tappar drastiskt i kvalitet när inte Avantgardet närvarar.

Ja, visst saknar man honom?

Hemlös, och således utan internetuppkoppling, och antagligen annat att bekymra sig för. Kolla in Avantgardets sista inlägg och avgör själva, men så tolkar jag det.

Kul, ny lek, Gissa vart Avantgardet tagit vägen?

Själv lutar jag åt; - Gå direkt i fängelse utan att passera gå.

Är det någon här som har ett "Du slipper ut ur fängelset kort till övers åt han om det stämmer?

Det finns tillgång till internet på anstalter, däremot blir det svårare om han verkligen skulle vara häktad, fast det borde ju gå att charma kvinnlig personal om någon verkligen ville ut på nätet.

Ett av Avatgardets sista inlägg:

Avantgardet skrev:Ey, fuck alltihop! En parkbänk är en parkbänk är en parkbänk, och det är ju fortfarande sommar. Glad påsk för helvete!

Säffle, kanske.

transversal skrev:Ja, visst saknar man honom?

Ja, lite, jag älskar honom, jag älskar också Jimmy och sailaways, jag tror jag skulle kunna älska er andra också, det handlar bara om vilka jag känner att jag fått kontakt med och sett som bra människor. Jag vill älska alla, eftersom när jag inte gör det så vet jag att det är för att jag övervärderar mig själv. Gillar Angelina också.

Känner att jag vill ge uttryck för min moral, för det är något jag intresseras av och ständigt följer.

Människan är sjuk, jag orkar inte ta personligt ansvar för det. Jag är risig, för jag kan inte penetrera massans hämningar/spel eftersom jag alltid hör ihop med massan. Jag har aldrig kunnat säga att jag "gillar någon" för då tror andra att jag syftar på "förälskelse", eller inbillar jag mig?

Jag är avsexualiserad, men samtidigt är det som om jag är stolt för det eftersom det maximerar min kanalisering så att jag själv kan förstå min renhet även fast jag inte gjort det än. Jag har band till allting, mycket personligare än andra har, men samtidigt obundet, jag är helt sorglös, för vulgär för de flesta sociala människor. Jag är sexuell men det är låst, eftersom jag vill förmedla mig intelligent och fritt i känslor och lek, inte spel/förnedring vilket avsägande också dock är.


Hur som helst, jag bara utnyttjade denna tråden för dem som hänger med eller inte gör det, det spelar ingen roll.


Jag undrar bara hur fan det ska gå när man inte längre vet skillnad mellan sig själv och andra människor, och detta har jag undrat i några år nu. Min identitetssvär är upplöst men inte jag själv, det är kanske rädslan för att bli galen.

Eller föresten jag älskar er alla. Det är bara bristen på händelse som gör att jag inte minns.


Artister/kändisar brukar jag unna mig att vara lite kära i bara för att jag splipper ta ansvar för verkligheten, och att jag faktiskt står utanför den.


Allting blir väl bra i den transcendentala lösningen till slut.


Det sjuka är att vi anklagar "ungdommar" för att "inbilla" sig med sin ytlighet, men denna ytlighet är ärlig för det är kombinationen av ett barn och bristen på identitet, vilket gör att man ser igenom verkligheten tydligt och klart.

Om jag lyssnar på ett musikstycke måste jag älska skaparen, right? Varje gång jag tar till mig något från samhället så blir jag lite "besviken" för att jag inte sett styrkan tidigare.

Jag älskar Avantgardet för han är en av få som vet vad den riktiga rättvisan är. Jag älskar Angelina för att hon lever i ett utanförskap och är bäst även fast hon inte är det, och hukar sig aldrig under det som verkligheten manipulerat. Det som Jimmy sa om svaga och starka människor, jag har en helt motsatt bild, styrkan ÄR svaghetens historia som bevarar renheten för det är att bekräfta styrkan i andra.


Jag vill lyftas upp, jag bort från sentiment, jag vill till det oberoende djupet.

Tänker du någonsin på någon annan än dig själv? Geez, Louise. Jag har nog aldrig sett en människa skriva så mycket om sig själv. Du skulle kunna avklara en memoar under mindre än en timma.

Det omvända gäller dig miles. Vad jag kan minnas har jag bara sett din bössa och din hjälm. Kan du inte berätta lite om dig själv, vad du gör, vad du vill i ditt liv. Hur bygger och skapar du, vad har du för drömmar? Jag är seriöst nyfiken.

Avantgardet hade jag en del pm utbyte med innan han försvann. Vi hade ju snackat ett ganska långt tag om att träffas för att resa ihop. Jag vill gärna hjälpa honom att komma vidare från den här psykos ångest låsningen som han har i förhållande till psykedelia. I alla etablerade sammanhang vet man att använda psykedelia i en konstruktiv setting (andlig ), medan Avant fortfarande vill ha tillgång till neddrogande och ångestdämpande preparat, liksom i hans liv i övrigt. Tyvärr spottade han och fräste bara värre än vanligt, med påståenden om mig som även han måste inse är så långt från sanningen att det bara visar hans egen ångest för ämnet. Trist tycker jag att han bangade ur sådär.

Andreas skrev:I alla etablerade sammanhang vet man att använda psykedelia i en konstruktiv setting (andlig ), medan Avant fortfarande vill ha tillgång till neddrogande och ångestdämpande preparat, liksom i hans liv i övrigt. Tyvärr spottade han och fräste bara värre än vanligt, med påståenden om mig som även han måste inse är så långt från sanningen att det bara visar hans egen ångest för ämnet. Trist tycker jag att han bangade ur sådär.

Känner igen detta.



Gillade honom i början, men tappade till slut tålamodet med honom eftersom jag upplever att han aldrig erkände det jag skrev utan istället körde sitt postmoderna refuterande race, visst det fick mig på gott och ont att mogna genom att jag fick stånga huvudet i väggen tills jag gav upp hoppet att han skulle acceptera någonting jag någonsin sade.

Jag önskade jag kunde säga att jag fick honom att mogna, men han var ju avantgardet så vad hade jag honom att lära?

Andreas. Äsch, jag har inget intressant att berätta om mig själv. Jag bara lever på, som de flesta andra. Dessutom är min arbetarbakgrund så hårt inristad i min genetiska uppsättning att mitt jantesamvete ganska så omedelbart känner sig illa till mods varje gång jag är nödgad att tala om mig själv som om jag vore nåt.

miles davis skrev:Ja, var har han tagit vägen?
Det här stället tappar drastiskt i kvalitet när inte Avantgardet närvarar.

Håller med.

Jag både lever och har kvar lyan - men det medges att jag där ett tag inte vågade lämna den av rädsla för att hyresvärden skulle hinna byta lås medan jag var ute. Har haft djävliga sockärringar emot mig -, dock har jag varit utan internet då jag inte kunde betala mina räkningar. Jag har inte gjort nånting fel, allt är i sin ordning, men de har ett visst utrymme för godtycke när de fattar beslut, och de tycker visst att jag gör mig bättre som kriminell. Nu har jag ju sluppit göra några bryt eftersom jag har så fina vänner som kommer och hämtar mig och göder upp mig, trots att de inte har just nånting själv (eller kanske just därför, jag undrar...).

Lite kärringaktigt att snacka skit om mig bakom ryggen på mig (Andreas och Jimmy), och något pinsamt impotent att passa på en sån gång. Ska vi posta den där utväxlingen Andreas? Vad förväntar du dig annat än att jag blir förbannad när du börjar snacka om att du ska hjälpa mig bli en "bättre människa" och att det skulle vara bra inte bara för mig utan också för forumet? Dra åt helvete säger jag då! Vem fan tror du att du är? Vad får dig att tro att det skulle vara bättre att vara en sån djävla pajas som du än att vara som jag? Du ser inte något problematiskt i detta, i att du sätter dig som domare över mig (men alltjämt för kärringaktig för att ens våga ta en diskussion). Och Jimmy, du kan väl för fan inte bli sur på mig för att du inte förmår övertyga? Ska du ha mig till att tro på nåt flygande-spaghetti-monster så får du övertyga mig, det räcker inte med att du säger att det finns, och jag vet inte vad jag ska säga om det här att du blir förnärmad för att jag vägrar tro på det. Vad vittnar ett sånt resonemang om ens?

Ni andra, tack, kul att veta att ni vet att uppskatta grejer, håller förvisso själv med men är för ödmjuk för att erkänna det.

Avantgardet skrev:Lite kärringaktigt att snacka skit om mig bakom ryggen på mig (Andreas och Jimmy), och något pinsamt impotent att passa på en sån gång.

Bra att du är här så vi kan ta det "ansikte" mot "ansikte" istället. Jag har aldrig pratat något "bakom ryggen" på dig - jag har alltid varit lika rättfram med min åsikt mot dig, den ändrades inte ett dugg medas du "var borta".

Men om vi stället utifrån ifrån att allt jag säger är skitsnack (vilket jag iofs kan hålla med om) så snackar jag naturligtvis skit bakom ryggen på dig, men anklaga i sådant fall inte mig för att snacka skit bakom ryggen på dig när det är du som vänt bort ryggen.



Är det verkligen konstigt att både jag och Andreas blivit arga på dig, när vi båda varit sanningsenligt upprigtiga men istället fått dörren i ansiktet? Jag stryker ett streck över det där nu.

Och Jimmy, du kan väl för fan inte bli sur på mig för att du inte förmår övertyga? Ska du ha mig till att tro på nåt flygande-spaghetti-monster så får du övertyga mig, det räcker inte med att du säger att det finns, och jag vet inte vad jag ska säga om det här att du blir förnärmad för att jag vägrar tro på det. Vad vittnar ett sånt resonemang om ens?

Jag förstår att du känner så nu.

Sen tycker jag faktiskt inte att myten om det "flygande-spaghetti-monster" faktiskt inte är så illa ur ett Discordiansk perspektiv. Men vill man inte vara nyfiken på vad andra har att erbjuda så är det helt OK från min sida.