Filosofiforum

Jag tar andras identiteter. Hjärnan är psykotisk.


Reta mig på facebook: Anna Sara Sörensen ..så ska vi ta oss ut ur med detta utan hemlängtan. Jag har "kvinnlig inutition" och min personliga skuls riktad mot subjektet är avsaknaden av målmedvetetenhet -jag känner mig "låst" i en djup psykos (min födelse) som en "alien".

Örtte + honung + vaniljrismjölk = meningslöst


Defininera progressiv SINNLIGHET.


Jag antar att jag är "medveten" -men jag vet inte om det är "fel på" livet, eller "oss själva": nej det stämmer inte; Gud är en självprojektion angående cycklicitet; i vår blinda närvaro försöker konsten äga sig själv... Ser ni inte vad det är som håller på att hända, och vad ni ska vända er till?

Är jag oärlig? Jag "känner för" ärlighet, och är "delvis".. om jag försöker känna...


Dualitet. Allt är samma sak. Varför missbrukar vi element/arketyper? Det ger oss trygghet, men allt är ett skitsnack. Vi är gud.


Längtar efter substanser.. efter att visa mitt rätta ansikte, bli ren i huvudet men inte en "avart" speglande mina fördommar om "alltet"..