Filosofiforum

Hej!

Jag håller på att skriva ett arbete om Empirism och Rationalism. En av frågorna som jag ska svara på är just vilka skillnader det finns mellan Empirism och Rationalism. Och även vad det finns för hållbarhet, dvs vad är bra, finns det några problem med Empirismen resp Rationalismen?

Skulle vara väldigt tacksam ifall jag fick några svar då min hjärna har hakat upp sig på dessa frågor!

Tack!!!!  :D

Hej... Empirister tror att människan föds som "tabula rasa", direkt översättning blir "tom tavla", med andra ord att man genom erfarenheten får kunskap och lär sig om världen.
Rationalister å andra sidan tror att kunskap är medfött och att med hjälp av förnuftet och tänkandet kan man komma till sanningar om verkligheten.

Empirister tror att endast det som kan bevisas är sant, medan rationalister tror att man med förnuftet kan säkerställa sanningar, därmed existerar t.ex ej gud för en empirist, medan gud för en rationalist kan existera.

Måste rätta dig lite där Zokrates, de säger ju något om bevisföringen och inte bevis. Du antar en empirism när du definierar 'bevis' implicit som du gör.

Kan inte hålla med dig heller Illogic. Varför skulle det vara så?

En empirist motsäger väl inte att vi föds med instinkter o dyl.

Auk: David Hume är en viktig empirist, och det var han som myntade begreppet "tabula rasa" och menade att människan var född sådan.

Så det är inte helt fel, men det är väl det vanliga problemet med -ismer - så fort man gör en utsaga om en -ism går det att finna företrädare inom denna -ism som utsagan inte gäller.

PostDebornit skrev:Auk: David Hume är en viktig empirist, och det var han som myntade begreppet "tabula rasa" och menade att människan var född sådan.

Så det är inte helt fel, men det är väl det vanliga problemet med -ismer - så fort man gör en utsaga om en -ism går det att finna företrädare inom denna -ism som utsagan inte gäller.

Hej PostDebornit
Var inte det John Locke som pratade om det "oskrivna bladet"?

I all ödmjukhet.

Vänligen

Fredrik

PostDebornit skrev:Auk: David Hume är en viktig empirist, och det var han som myntade begreppet "tabula rasa" och menade att människan var född sådan.

Så det är inte helt fel, men det är väl det vanliga problemet med -ismer - så fort man gör en utsaga om en -ism går det att finna företrädare inom denna -ism som utsagan inte gäller.

Nej det stämmer ju att de tidiga empiristerna förutsatta det. Men idag så är man ju av en åsikt som är tvärt emot, åtminstone har jag fått det intrycket.

'Empirist' är ju ett levande begrepp, och deras tradition utvecklas.

Jag har för övrigt för mig att jag läst begreppet hos skolastiska filosofer, men kan inte minnas specifikt var, så kan vara ett felaktigt minne.

Här är jag ju helt ute och reser...sorry

freddemalte: Jo, det var Locke, inte Hume. Jag börjar visst bli rostig vad gäller brittiska gamla filosofer.

Auk: Avbön! Jag kollade upp vår diskussion lite i böcker. Jag är faktiskt heller inte längre säker på om det finns någon empirist, nutida eller "forntida" som faktiskt säger att vi inte föds med instinkter. Men det är inte mitt fält, så jag gräver inte vidare i det.

För mig låter detta som rena tankefoster som svårligen existerar . Hur lever en rättrogen empirist resp.rationallist? Att först behöva uppleva genomleva allt för att sedan konstatera vilket som skulle ha varit bäst att göra från början. Eller börja med att rationallisera ,i varje situation så till den grad att inget utrymme lämnas till spillo. Det är för mig ointressant vad eller vilka som skrivit vad om detta. Det existerar inte som någon riktlinje utan sporadiskt vid vissa tillfälle. För övrigt tror jag att människorna mest improviserar -chansar helt enkelt