sintesi skrev:Har kört fast helt på denna
En handling som är fel enligt lagen behöver inte vara moraliskt fel men lagen kan ändå vara något att ta hänsyn till när man ska avgöra moralvärdet i sitt handlande, kan någon förklara hur båda dessa saker är möjliga enligt t ex utilitarismen eller pliktetik?
Var ska jag börja titta efter svar? Vad bör man ha med tycker ni?
Något av detta nedan saxat från wiki, kanske även ett exempel att sätta in det i.
Kantiansk pliktetik
*Handla bara enligt en maxim som är sådan att du samtidigt kan vilja att den skulle upphöjas till allmän lag
*Handla alltid så att du behandlar mänskligheten, oavsett om den framträder i form av dig själv eller i form av någon annan, som ett ändamål i sig, aldrig uteslutande som ett medel
Utilitarismens devis
*största möjliga lycka åt största möjliga antal
*En tudelning av utilitarismen kan göras i
handlingsutilitarism och
regelutilitarism. Den förstnämnda och vanligaste formen av utilitarism menar att vi ska handla så att konsekvenserna blir så goda som möjligt för alla individer i frågan. Den andra formen menar att vi ska handla så att om handlingen skulle upphöjas till regel skulle den ge de bästa konsekvenserna.
......................................................
Deontologi eller deontologisk etik (från grekiska δέον, /déon/, 'plikt' och λόγος, /lógos/, 'ord', 'förnuft',[1] pliktlära), term för normativa teorier inom etik[1] med innebörden att en handling eller regel ska bedömas utefter sitt intrinsikala värde (ungefär: sitt inneboende värde).
Enligt deontologisk etik beror en handlings värde (antingen helt eller delvis) på dess pliktvärde – ett inneboende värde som avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm. Detta i kontrast mot konsekventialistisk etik – som bedömer handlingen efter dess konsekvenser. Enligt renodlad deontologi beror alltså hur rätt en handling etiskt sett är inte på konsekvenserna av den, utan avgörs efter huruvida handlingen stämmer överens med det som är rätt efter plikten, vilket benämns handlingsdeontologi, eller har utförts i överensstämmelse med någon gällande etisk norm, vilket benämns regeldeontologi.[1] Exempel på förstnämnda är pliktetiken och på sistnämnda rättighetsetiken.
Den deontologiska etiken kan ses som en motsats till den konsekventialistiska, eller med ett motsvarande begrepp teleologiska, etiken.
Moral (av latinets adjektiv moralis, "det som rör sederna")
(
Sedvänja eller sed kallas ett sätt, på vilket något normalt utförs utan att detta är bestämt i skriftliga regler.) är i vardagligt tal en kvalitetsbedömning, ur sedlig synvinkel, av en persons eller grupps karaktär, med avseende på handlande; även egenskapen att vara sedlig. Termen moralisk används som sammanfattning av de beteenden som överensstämmer med god sed för en enskild människa, grupp eller kollektiv av människor. Det betecknar vidare en uppfattning om känslan av vad som är riktigt ur sedlig synpunkt; förhållandet att handla på ett sedligt riktigt sätt eller förmåga därtill.
Lättfattad begreppsförklaring
http://www.filosofi.gotland.se/vardefil_a.htm