Filosofiforum

Hej!
Vi är en grupp elever i en gymnasieklass som läser Filosofi A. Vi har fått i uppgift att ta reda på mer om existentialismen. Vi undrar om det finns någon existentialist på detta forum som kan tänka sig att hjälpa oss. Om Du känner att du vill svara på några enkla frågor via mail kan du höra av dig till gremlin007_@hotmail.com, eller svara här på forumet så kontaktar vi dig och skickar frågor. Du får vara anonym.

Detta är inget stort åtagande, men vi behöver verkligen hjälp.

Tack på förhand

/ Filosofi studerande gymnasieelever

gremlin007_@hotmail.com

Vi har en särskilt plats på detta forum för såna som ni.

Och det är underforumet "Hjälp".

Bra va?

Varför inte sköta diskussionen här istället för mail-ledes? Ni filosofiintresserade ungdomar kanske hittar något annat här som faller på läppen.

Hej hopp!

Med andra ord: ställ frågorna direkt i tråden!

Tack för svar!
Jo men det är så att vi behöver en specifik person att intervjua, inte en drös, vi måste kunna presentera den här personen som EN och dess egna åsikter, inte ett kollektivs . Någon som fortfarande är intresserad?

Alla svar, om de är intressanta, är alltid ett resultat av kollektivt tänkande, i detta fallet mänskligheten. Det är ju så den allmänna kunskapen byggs upp från en generation till en annan. Det indivualistika tänkandet i historien har marginell betydelse. Visst kan det komma fram galenpanna som Hitler men vem minns honom om 1000 år?
Filosofins historia har varit en historia om att försöka förstå verkligheten? Tänkt om det hade varit så enkelt! Filosofer i alla tider har varit tidsbundna, med det menas att de har tagit hänsyn till det rådande samhällsklimatet. Det "fria" tänkandet har nog inte aldrig existerat.
Lycka till ungdomar i förståelsen om verkligheten. Som är enklare än ni tror!

Tror dock ni förstår vad jag menar, vi behöver kunna redovisa om en viss person och inte "Den sa det och den sa det". Så första frågan lyder fortfarande: Finns det någon helgjuten existentialist som vill hjälpa oss med några frågor?

hjalp skrev:Tror dock ni förstår vad jag menar, vi behöver kunna redovisa om en viss person och inte "Den sa det och den sa det". Så första frågan lyder fortfarande: Finns det någon helgjuten existentialist som vill hjälpa oss med några frågor?

När ordet existentialist uppfanns så var det andra som satte etiketter
på "existentialisterna". Själva ville de inte använda det ordet för det
var emot hela det existentialistiska förhållningssättet att sätta en etikett på sig själv.

Så finns det en helgjuten existentialist här så kommer han/hon kanske
inte att vilja svara

hjälp,

varför inte bara lägga upp frågorna här? Du kommer säkert att få svar från olika människor, men förhoppningsvis kommer var och en av dem att svara på alla frågorna. Välj sedan den svaruppsättning som du tyckte var mest intressant.

§

Beskriv existentialismen med tre ord.

Vad enligt dig är en en existentialist?

Vilka anser du vara de grundläggande tankarna i existentialismen?

Är det något du är oense om inom existentialismen? Något du inte håller med om eller kritiserar?

Finns det fördomar om existentialister? Isåfall vilka och varför?

Går det att leva i dagens samhälle som existentialist med alla krav som ställs hela tiden?

Jag tar på mig min existentialisthatt (dvs. för tillfället). Ni kan sätta upp mig som "Hr Existentialist" i källangivelsen, ty jag föredrar att vara anonym (säger vi) .

Beskriv existentialismen med tre ord.

Frihet under ansvar.

Vad enligt dig är en en existentialist?

En existentialist är en som är ärlig för sig själv, fri från självförnekelse.

Vilka anser du vara de grundläggande tankarna i existentialismen?

Jag definieras genom mina handlingar; jag är detta och ingenting mer. I varje handling bär jag ett moraliskt ansvar för hela mänskligheten, i en gudlös värld där endast jag själv kan välja - och måste välja. Det finns ingen gud som styr, jag allena är ansvarig och påminns ständigt om detta, annat vore mauvaise foi.

Är det något du är oense om inom existentialismen? Något du inte håller med om eller kritiserar?

Existentialism innebär ett omfamnande av allting som verkar självklart för oss. Existensen, går före essensen. Vi förverkligar oss själva. Det finns ingenting här som inte förefaller intuitivt rimligt.

Finns det fördomar om existentialister? Isåfall vilka och varför?

En existentialist förverkligar sig själv; varje existentialists livsöde är därför kontingent och förutsättningslöst; det säger sig därför självt att ingen fördom om henne kan fånga ens något av sanning eftersom det vore en inramning och mauvaise foi.

Går det att leva i dagens samhälle som existentialist med alla krav som ställs hela tiden?

En existentialist är ständigt nedtyngd av krav. Hon kan inte sätta sin tilltro till någonting annat och måste förlita sig helt på sig själv, och bibehålla alla moraliska värden här i världen.

suchanother skrev:Alla svar, om de är intressanta, är alltid ett resultat av kollektivt tänkande, i detta fallet mänskligheten. Det är ju så den allmänna kunskapen byggs upp från en generation till en annan. Det indivualistika tänkandet i historien har marginell betydelse. Visst kan det komma fram galenpanna som Hitler men vem minns honom om 1000 år?

Detta är ett ointressant svar, eftersom det utvecklats av mig, enskild individ. Detta förstås endast om du anser ditt inlägg vara ett resultat av kollektivt tänkande - och därmed intressant.
Jag kan inte hålla med dig om att det individualistiska tänkandet har haft en marginell betydelse för mänskligheten. Det var t.ex. inte en hop av människor som kom på att fallande objekt faller lika snabbt mot jorden (Newton). Den kunskap vi har nu, bygger, ja, på andras utsagor av verkligheten, och deras kunskap byggde på personer som var före dem. Men tänkande utförs av en individ, inte flera. Så på så vis är kollektivt tänkande egentligen omöjligt.

Personer som vi faktiskt minns efter 1000 år: Pythagoras, Platon, Demokritos & Co.,

Det "fria" tänkandet har nog inte aldrig existerat.

tja...njae

Jag försökte poängtera att tankar som har bärkraft överlever.
T.o.m de gamla grekerna byggde sin kunskap på andra eller vad trodde du?

Visst kan enskilda individer spela en roll i historien. Dock erkänner jag mej till tron om lagbundeheten i utveckligen. Samhället med sina brister skapar behoven. Allting bildas utifrån ett habegär. Jaja, kanske naivt tänkande men kan inte bättre i dagsläget.

Dock erkänner jag mej till tron om lagbundeheten i utveckligen. Samhället med sina brister skapar behoven. Allting bildas utifrån ett habegär.

Hur fungerar lagbundenheten i utvecklingen, eller snarare, vad menas med den?
Med kollektivt tänkande menade du då tankar som uppfunnits och överlevt ett tag och blivit accepterade av samhället? Om inte, hur lyder din definition?

Bristen i den materella tillgången i samhället skapar behoven. Därför är också detta "primus motor" i utvecklingen. Lagbundenheten ligger i just detta. Det som driver samhället är detta "avgörande moment", för att låna Marx' ord. Och jag köper detta betracktelsesätt.
Själv är jag imponerad av Marx' samhällsanalys. Sen alla dessa som i nutid kommer med individualtiska lösningar lämnar jag därhän.