Filosofiforum

Postar denna även här, den är angelägen för mej:
..................................

Vad kan göra det lättare att läsa de stora verken av filosoferna?

Sein und Zeit var tydligen en bestseller i Tyskland, då den kom ut nångång på 20-talet. Då kan jag inte fatta hur de kunde förlora kriget, hur de kunde välja Hitler eller hur världen kunnat bli ett så mycket dummare ställe sen dess. Jag finner den ytterst svårläst. Komplex, med en trasslig nomenklatur och referenser till mängder av tidigare akademisk filosofi.

Och även läsning av Nietzsche, Platon, Bergson, Wittgenstein är tuff. De är uppenbarligen riktade främst till konkurrenter i skrået, och en vanlig dödlig som läst annat än humaniora har det inte lätt, det är tung läsning. Undrar förresten om det finns någon som finner Sein und Seit drägligt lättläst.

Så - hur göra det lättare? Man kan läsa en bok i cirkel, bolla med andra, finns en del amerikanska forum som för sånt här. Me nu hittade jag en länk som verkligen gjorde det lättare för mej :
http://liu.diva-portal.org/smash/get/di ... FULLTEXT01

Finns fler såna här noggranna sammanfattningar? Skulle gärna se någon sån för also spracht zarathustra t.ex.
Ni som läst det här som del av en utbildning eller i skrået som akademisk filosof, har ni bara använt ert enorma intellekt till att läsa dessa från pärm till pärm? Eller hur har ni gjort?

Bra fråga.

Ja, det finns liknande läshänvisningar till en del klassiska verk. Jag har t ex Miller-utgåvan av Hegel's "phenomenology of the spirit", där ingår en sådan handledning. För Marx "Kapitalet" finns det en förenkling som heter "kapitalets produktionsprocess" som rekommenderas innan man läser originalet. Det finns många exempel.

Andra "stödverktyg":
- Dictionaries (har du sett Inwood's Heidegger-ordbok)?
- Sekundärlitteratur om författaren (kanske självklar). Gärna ett specialiserat verk på just den författare som du tänker ge dig på.
- Läs 20 p idé- och lärdomshistoria på uni. Enormt allmänbildande, och bra utgångspunkt för vidare filosofisk läsning. Det har jag själv gjort, jag kan inte nog rekommendera det.

Vissa klassiker är lättare att läsa än andra för nybörjare, för att de refererar mindre till andra. Ett exempel på det är faktiskt Hegel (och tur är det, för han är svår av andra anledningar). En annan är de Saussure. Ett exempel på motsatsen är Aldous Huxley's "the perennial philosophy" - man måste vara bra beläst för att ha en chans där. Inte för att jag har utnyttjat själv...

Men i många tillfällen är det nog bara att "läsa i cirkel", även om första läsningen är rätt förvirrad och frustrerande.