Staffetberättelse!

[Melime]

Hon vaknade med ett ryck.
Sedan somnade hon igen lika plötsligt.
- Vad händer, frågade hon sig, var är jag?!?
- I en dubbel verklighet, svarade det undermedvetna.
- Vem är du som svarar, och varför svävar jag?
- Jag är berätttarrösten, idiot!
... och på den vägen förblev det...
Den inre dualitetens plåga förföljde henne och gav henne dagliga våndor i så stor grad att ...det blev som det blev.
- Du, Är det tid för mig och kliva upp nu eller?
frågade berättarrösten från dubbelsängen i dubbelverkligheten
Hon tänkte, "Varför skall hända här näst då, dubbel golv som man skall gå på?"
Fanns inget annat att göra än att acceptera dilemmat; ta farväl, och bestämma sig för att gå upp och samtidigt ligga kvar.
-Nej, det här går ju inte, det är inte möjligt att gå upp och ligga kvar samtidigt, tänkte hon, varpå hon stack ut ena foten från täcket.
Bara för att andetaget senare upptäcka att hon låg kvar precis som innan, det var bara i drömmen hon lyckats röra på sig.
- Det här sätter parallellvärldsteorin på sin spets, tänkte hon, medan hon försökte erinra sig behållningen från sina fem högskolepoäng kvantfysik.
"Jaha då är det väl bara att gilla läget och låta kroppen vara där den är medans jag går ut och söker svaret på frågorna" tänkte hon medans hon reste sig upp.
Hon tänker "Det första jag måste ta reda på är, i vilken värld anser jag mig befinna i, i medvetandes värld eller kroppens värld.
Uj Uj vilket arma oljud,tänkte hon samtidigt som hon svängde sig om för att bemöta källan till hennes bry,Hennes blick fastnade på en ljuspunkt som befann sig alldeles nära hennes högra axel. Det var en vardroppe som glänste till i ansiktet på det högljutt snarkande kadavret till man som hon tydligen av misstag fått med sig hem efter nattens krogrunda. Han såg ut som ett mellanting mellan sig själv och sin motsats. Fy, tänkte hon, hur gör jag mig av med den här? Kniv, köttyxa, såg? Eller bara väcka fanskapet, han kanske går? Nej, tänk om han vill ha en repris från något onämnbart jag ej minns i natt o hemska tanke, vad göra? Usch vad kluven jag känner mig, är jag det? Tänk om han har använt kniv, köttyxa, såg på mig? Det kanske är svaret på min oförmåga att kunna göra något, har han delat min kropp från själen? Hon funderade en kort stund(eller en väldigt lång, svårt att avgöra när man skilts från kroppens tidsupfattning) och beslutade sig för att....stiga åt sidan om sig själv och låta den gröna...damen ta hennes plats. Men då sade mamma:" Som min moster alltid brukade säga: Raka bara benen upp till knäet om du inte förväntar dig besök, och låt aldrig den gröna damen ta din plats" varpå vår hjältinna åter befann sig i sin dubbelverklighet

[LJUSUPPLEVELSE]

Hon vaknade med ett ryck.
Sedan somnade hon igen lika plötsligt.
- Vad händer, frågade hon sig, var är jag?!?
- I en dubbel verklighet, svarade det undermedvetna.
- Vem är du som svarar, och varför svävar jag?
- Jag är berätttarrösten, idiot!
... och på den vägen förblev det...
Den inre dualitetens plåga förföljde henne och gav henne dagliga våndor i så stor grad att ...det blev som det blev.
- Du, Är det tid för mig och kliva upp nu eller?
frågade berättarrösten från dubbelsängen i dubbelverkligheten
Hon tänkte, "Varför skall hända här näst då, dubbel golv som man skall gå på?"
Fanns inget annat att göra än att acceptera dilemmat; ta farväl, och bestämma sig för att gå upp och samtidigt ligga kvar.
-Nej, det här går ju inte, det är inte möjligt att gå upp och ligga kvar samtidigt, tänkte hon, varpå hon stack ut ena foten från täcket.
Bara för att andetaget senare upptäcka att hon låg kvar precis som innan, det var bara i drömmen hon lyckats röra på sig.
- Det här sätter parallellvärldsteorin på sin spets, tänkte hon, medan hon försökte erinra sig behållningen från sina fem högskolepoäng kvantfysik.
"Jaha då är det väl bara att gilla läget och låta kroppen vara där den är medans jag går ut och söker svaret på frågorna" tänkte hon medans hon reste sig upp.
Hon tänker "Det första jag måste ta reda på är, i vilken värld anser jag mig befinna i, i medvetandes värld eller kroppens värld.
Uj Uj vilket arma oljud,tänkte hon samtidigt som hon svängde sig om för att bemöta källan till hennes bry,Hennes blick fastnade på en ljuspunkt som befann sig alldeles nära hennes högra axel. Det var en vardroppe som glänste till i ansiktet på det högljutt snarkande kadavret till man som hon tydligen av misstag fått med sig hem efter nattens krogrunda. Han såg ut som ett mellanting mellan sig själv och sin motsats. Fy, tänkte hon, hur gör jag mig av med den här? Kniv, köttyxa, såg? Eller bara väcka fanskapet, han kanske går? Nej, tänk om han vill ha en repris från något onämnbart jag ej minns i natt o hemska tanke, vad göra? Usch vad kluven jag känner mig, är jag det? Tänk om han har använt kniv, köttyxa, såg på mig? Det kanske är svaret på min oförmåga att kunna göra något, har han delat min kropp från själen? Hon funderade en kort stund(eller en väldigt lång, svårt att avgöra när man skilts från kroppens tidsupfattning) och beslutade sig för att....stiga åt sidan om sig själv och låta den gröna...damen ta hennes plats. Men då sade mamma:" Som min moster alltid brukade säga: Raka bara benen upp till knäet om du inte förväntar dig besök, och låt aldrig den gröna damen ta din plats" varpå vår hjältinna åter befann sig i sin dubbelverklighet....
Plötsligt fylldes rummet av svarta dvärgar iklädda tomtedräkter och alla verkade ha samma mål...nämligen...