Isolerat belägna ekotorp till grova brottslingar
Postat: 01 sep 2008 21:21
Jag har förståelse för hämnd begäret i den privata sfären. Och jag kan tänka mig situationer då mina anhöriga angripits där jag skulle se det som min plikt att straffa förövaren.
Däremot vill jag att man från samhällets håll endast beter sig pragmatiskt för att skapa och bibehålla ett väl fungerande system, för människorna och naturen som de tillhör. Vård är i sammanhanget ett begrepp som bara passar in på människor som behöver det för att de inte kan klara sig utan det. Straff i form av fängelse har jag inte över huvud taget intryck av vara ett pragmatiskt system. Och vård i fängelset för att göra de kriminella snälla känns naivt.
Så då kommer jag till mitt förslag på alternativt förhållningsätt till de människor som vi måste skydda oss ifrån. Mitt förslag är att erbjuda en valmöjlighet mellan ett längre uppehälle i en isolerad miljö. Syftet är inte att vara sadist, de kan få ha en katt om de klarar av det, liksom lite växter och en vedkamin för att hålla värmen. Efter ett tag i stillhet när de haft gott om tid att vara med sig själva och begrunda sin situation kan de göra valet att stanna i denna isolerade, tråkiga tillvaro, kanske då med tillgång till TV och böcker. Som sagt är inte syftet att vara sadist, men pragmatisk.
Om de då vill ha chansen till något annat så är det då att de får tillgång till ett litet torp, med ett stycke land ikring, inte mycket, men nog till att kunna bedriva odling. Istället för murar kunde man tänka sig att ett antal sådana små torp placerades en bit ifrån varandra på en ö i en insjö, med senaste övervakningsteknik för att se till att ingen utomstående tog sig dit. De dömda själva skulle istället förses med en fotboja med applicerad narkosinjiceringsutrustning. Denna skulle utlösas om den dömde lämnade sin avdelade mark och den nedsövde skulle då åter hämtas in till isolerings avdelningen som jag beskrev ovan. (Isolering som enkelhet/tråkighet, inte sensorisk deprivation.)
Om den dömde istället finner sig i sin lott skulle möjlighet till förbättring för honom finnas i form av hans eget arbete. Till en början kunde torpet vara utrustat med det nödvändiga, en säck ris och en säck linser, samt övrigt nödvändigt för att inte bli sjuk. Vid förfrågan kan odlingsutrustning och fiskeutrustning tillhandahållas. Även andra typer av jobb/hantverk som den dömde kan utföra för sig själv skulle kunna utföras och produkterna kunna säljas genom 'fångvården' ute på marknaden.
Pengarna som den dömde härigenom inbringar kan han disponera efter eget val, så länge det inte kan kopplas till destruktiv verksamhet. Till exempel kunde det gå till att betala för assisterad transport av anhöriga så att de kunde komma och besöka honom utan att det bekostar samhället.
De dömda kan få ha gemensamma områden där de kan träffa andra utplacerade om de vill. Anpassat efter de speciella omständigheterna. Vissa dömda, som till exempel Mijailovic och Eklund skulle kunna få lite extra bekvämlighet, men samtidigt ingen chans att åter tillåtas komma ut i samhället eftersom det är för stor risk att någon oskyldig skulle få lida av det.
Någonting sådant. Kommentarer. problematiseringar eller tillägg till idén?
Däremot vill jag att man från samhällets håll endast beter sig pragmatiskt för att skapa och bibehålla ett väl fungerande system, för människorna och naturen som de tillhör. Vård är i sammanhanget ett begrepp som bara passar in på människor som behöver det för att de inte kan klara sig utan det. Straff i form av fängelse har jag inte över huvud taget intryck av vara ett pragmatiskt system. Och vård i fängelset för att göra de kriminella snälla känns naivt.
Så då kommer jag till mitt förslag på alternativt förhållningsätt till de människor som vi måste skydda oss ifrån. Mitt förslag är att erbjuda en valmöjlighet mellan ett längre uppehälle i en isolerad miljö. Syftet är inte att vara sadist, de kan få ha en katt om de klarar av det, liksom lite växter och en vedkamin för att hålla värmen. Efter ett tag i stillhet när de haft gott om tid att vara med sig själva och begrunda sin situation kan de göra valet att stanna i denna isolerade, tråkiga tillvaro, kanske då med tillgång till TV och böcker. Som sagt är inte syftet att vara sadist, men pragmatisk.
Om de då vill ha chansen till något annat så är det då att de får tillgång till ett litet torp, med ett stycke land ikring, inte mycket, men nog till att kunna bedriva odling. Istället för murar kunde man tänka sig att ett antal sådana små torp placerades en bit ifrån varandra på en ö i en insjö, med senaste övervakningsteknik för att se till att ingen utomstående tog sig dit. De dömda själva skulle istället förses med en fotboja med applicerad narkosinjiceringsutrustning. Denna skulle utlösas om den dömde lämnade sin avdelade mark och den nedsövde skulle då åter hämtas in till isolerings avdelningen som jag beskrev ovan. (Isolering som enkelhet/tråkighet, inte sensorisk deprivation.)
Om den dömde istället finner sig i sin lott skulle möjlighet till förbättring för honom finnas i form av hans eget arbete. Till en början kunde torpet vara utrustat med det nödvändiga, en säck ris och en säck linser, samt övrigt nödvändigt för att inte bli sjuk. Vid förfrågan kan odlingsutrustning och fiskeutrustning tillhandahållas. Även andra typer av jobb/hantverk som den dömde kan utföra för sig själv skulle kunna utföras och produkterna kunna säljas genom 'fångvården' ute på marknaden.
Pengarna som den dömde härigenom inbringar kan han disponera efter eget val, så länge det inte kan kopplas till destruktiv verksamhet. Till exempel kunde det gå till att betala för assisterad transport av anhöriga så att de kunde komma och besöka honom utan att det bekostar samhället.
De dömda kan få ha gemensamma områden där de kan träffa andra utplacerade om de vill. Anpassat efter de speciella omständigheterna. Vissa dömda, som till exempel Mijailovic och Eklund skulle kunna få lite extra bekvämlighet, men samtidigt ingen chans att åter tillåtas komma ut i samhället eftersom det är för stor risk att någon oskyldig skulle få lida av det.
Någonting sådant. Kommentarer. problematiseringar eller tillägg till idén?