Fication skrev:Jag resonerar vidare under hypotesen att du inte ljuger.

Det räcker gott för en god kommunikation.
100% överenstämmande = ingen dialog, inget nytt (hemskt scenario - folk som sitter och förstärker "sanningar" och dunkar varandra i ryggen, eller lärjungar som sitter vid fötterna på en guru utan att tänka själva).
100% AKTIV kollisionskurs (polarity respons från åtminstone en av parterna - sätter sig på tvären (oftast omedvetet) oavsett ståndpunkt) = ingen konstruktiv dialog, inget nytt.
100% STATISK kollisionskurs (idioter - DU har fel! NÄ - DU har fel!) = ingen dialog, inget nytt
100% olika världsbild - SJUKT intressant.... - wow...
Fication skrev:ShivaDestructor skrev:Jag har folk i min absoluta närhet som skulle kunna få en bättre livskvalitet enkelt och snabbt, dessa människor är mina vänner och älskade, men jag rör dem inte.
Det är nog en klok strategi att inte peta på de som är nära eftersom man själv är så personligt engagerad och man kan förstöra så mycket. Om man försöker ändra en närstående utan att lyckas tror jag att man är dömd att gå skilda vägar.
Frågan är ju om deras "dåliga" val påverkar ditt liv och hur mycket. Det är en väldig skillnad på att leva med en alkholist eller spelberoende jämfört med en person som lämnar strumporna på golvet istället för i tvättkorgen. Att INTE kunna stå ut med strumpor på golvet lite då och då är lika kass som att lämna strumpor på golvet

. Valfrihet. Flexibilitet. Lite då och då.
Liv... är kaotiskt... och det är ju rätt schysst att kunna hantera att firman gått i konkurs samtidigt som ungarna fått flunsa, bilen gått sönder, morsan hamnar på sjukhus och en liten anmodan från kronofogden. Shit happens. Men det är en jäkla skillnad på att kunna hantera en sådan situation jämfört med att SKAPA den... och de flesta inbillar jag mig är bra mycket bättre på att skapa dessa kaotiska situationer (känner experter inom området

) än att hantera dem. Vissa jag känner är så bra på att skapa kaos så att de har lärt sig hantera vansinniga mängder med stress som är helt onödig och självåsamkad. En av mina bekanta har varit i tingsrätten över 100 ggr... och aldrig förlorat. Bra jobbat - men HUR kommer det sig att han ÄR där överhuvudtaget?
Här är en fråga som jag själv ställer mig ibland: Hur vet man att det inte är man själv som är puckot? Om du ser sidor av människor som de själva inte ser, vad vet du om de sidor hos dig själv som andra ser men inte du själv?
Ja, det är en fråga som jag försöker ställa mig i VARJE "konflikt". Jag gör mitt bästa för att operera efter att "DET skall bli rätt", inte att "JAG skall få rätt". Om jag hade "rätt" så var det ju bra, om någon annan hade "rätt" så lärde jag mig något - hurra! Man kan inte torska såvida inte någon FORCERAR en "dålig" lösning på dig - och då får man vända det till en "learning experience" i tålamod, förlåtande, acceptans eller liknande.
Ignorans är den största fienden vi har och den finns mitt ibland oss och i oss själva.
Pythagoras blev mördad av en person+anhang p.g.a att Pythagoras vägrade acceptera personen som lärjunge. "Nej, du är inte välkommen då du inte bemästrat din djuriska sida och dina aggresioner". "Va fan säger du Pythagoras jävel, ja ska fan slå ihjäl rej din jävla märkvärdia cp-snubbe, vem fan troruattduerinjävel". Vips så var den ödmjuke, medmänsklige, framsynte, vise, initierade Pythagoras ihjälslagen och bränd av en flock med djur som skrattade förnöjt över att "viktigpettern" fick så han teg. Det var 2500 år sedan, och inte har det blivit bättre

. De politiskt korrekta är värst i min värld, de kommer undan med vad som helst.
Pythagoras - den förste filosofen.
Har du hört historien (tankeexperimentet) om mannen som är jättekorkad, men där omgivningen låtsas att han är jättesmart, lite som Trueman. Alla inklusive hans hustru spelar med och de ger honom Nobelpriset och allt och han fattar aldrig att de driver med honom. Han dör lycklig i tron att han är beundrad, omtyckt och betydelsefull. Tänk om det är jag, eller du... frågeställningen är om man skulle vilja leva ett sådant liv. Den tanken finner jag nyttig att bolla med emellanåt...
Vissa dagar så är jag i princip övertygad om att hela "verkligheten" är tillrättalagd för att jag skall lära mig saker, som det sedan kommer prov på. Läxa-prov-läxa-prov. Känns skönt att vara i fokus och omhuldad av ett snällt universum som borgar för min personliga utveckling - tack till alla ni statister som står ut med mig

.
Men framför allt eftersom jag stöter på folk som vill "hjälpa till" (in och rota i mig), folk jag absolut inte litar på.
Det säger mer om personen som vill "hjälpa till" än om dig. Om hela "spelet" går ut på att bli "fri" - att kunna njuta av livet fullt ut, när som helst, var som helst, hur som helst, utan att förstöra för någon annan... är den "rotande" personen fri? Att sträcka ut en hjälpande hand eller en stående inbjudan är en sak... att tvångsmässigt forcera "bättre vetande" på andra är något annat.
Det beror nog på att jag är ganska öppen och lättläst när jag väl bjuder på bitar jag kanske borde hålla inne med. Det är bara det att det är tråkigt i längden att vara tystlåten.
Har man rent samvete så har man rent samvete. Vi har ju alla våra fel och brister, och känner man sig själv så är man ju en bra bit på väg. Om man vill bolla en idé med någon som är villig att lyssna för att ta nästa steg så är man ju ytterligare en bit på väg... genom att inte dölja något eller skämmas utan endast acceptera att man är den man är för tillfället och inte statisk utan öppen för förändring så står man ju på en enormt stabil grund. Det är när folk börjar dölja saker eller blir rigida som korthusen byggs upp.
Sen är jag ganska inne på tesen att det inte är psykologiska tekniker som ska förändra folk utan att det filosofiska principer som ska göra det. Att göra medvetna och väl övervägda val helt enkelt. Det är kanske det du menar med inifrån och ut istället för utifrån och in.
Om jag tolkar dig rätt så var det en ny och intressant tolkning

.
En person som tar åt sig filosofiska principer OCH förstår innebörden FULLT ut OCH agerar därefter behöver nog inga psykologiska tekniker. NLP och hypnos i detta perspektiv skulle jag reservera åt 1) folk som VILL ha assistans att 2) inkorporera en filosofisk princip i dagligt liv 3) för att de inte klarar det själva.
Med utifrån och in så syftade jag främst på Anthony Robbins - man beter sig på ett sätt som skapar ett psykologiskt/emotionellt tillstånd - fejka glädje och entusiasm genom att hoppa, studsa, bete dig glatt och entusiastisk och du förändrar dina hormoner, signalsubstanser och hjärnvågor - FÖR STUNDEN... temporär lösning.
Med inifrån och ut så syftar jag på framgångsrikt "changework" - en grundläggande förändring av en strategi, en värdering, ett synsätt... som sedan skapar tillståndet som eftersträvas - lycka, entusiasm, glädje eller vad det nu var som eftersträvades.
Jämför med att springa runt och putta på en bil - den rullar. Jag föredrar att starta motorn och köra runt i bilen då den rullar av sig själv... om motorn är paj så fixar vi den. Om soppan är slut så fyller vi på.
Riggio och Robban har en tredje variant. De åker ingenstans

.
En grej jag kan bjuda på, som var jäkligt intressant för mig som varit lite socialt hämmad, var något som kallas absurd request. Det läste jag faktiskt på en nlp-sida. Det handlade om att gå in i en affär och göra en absurd förfrågan. Hur enkelt som helst. Jag gick in i en bilaffär, jag hatar att köpa saker där man förväntas pruta. Jag frågade vad senaste modellen av Nissan Almera kostade, fick svaret och sa "Oj, det var dyrt. Säljer ni inte cyklar också?" blev utskrattad och lämnade stället. Jag var inte långt ifrån maxpuls när jag stegade in i affären och det var oerhört intressant att iaktta mig själv och min egen rädsla när jag gjorde det. Då insåg jag hur styrd jag var av konventioner, av vad andra förväntade sig av mig och hur stor rädslan faktiskt var att göra bort mig.
Frihet... jag skalar av och är tacksam var gång jag hittar en ny hangup (rädsla, skam, irritation, ilska etc)... när det gäller absurda och bisarra saker så har jag dock så länge jag kan minnas haft stor flexibilitet

. OM jag kan "sjuka" till det så gör jag GÄRNA det. Man skäms bara om man skäms. Däremot så skulle jag ha svårt med t.ex. lap dance, vet inte om det borde åtgärdas

.
Gott nytt år i förskott önskar
Shiva
PS.
Jag älskar Derren, jag förstår en hel del av "tricken" som gemene man förmodligen uppfattar som obegripliga, trots det är jag grymt imponerad. Jag är samtidigt övertygad om att 1. vissa trick har lång förberedelse som vi aldrig får se (man får se resultatet och vissa delar av hypnosen - inte hela hypnosen t.ex.) 2. en hel del av tricken misslyckas kapitalt och visas förstås inte - ny försöksperson istället. 3. vissa av tricken är GRYMT "inlåsta" för försökspersonen men uppfattas som extremt "öppna" - mycket valfrihet m.m. Anyway - Derren ROCKAR. Fett. Med bra. Vissa grejor fattar jag knappt hur han gör. DS.