Bara förnimma - inte värdera?

[Vertumnus]

Att förnimma utan avsikt, utan att sätta i relation, utan att värdera.

Undrar om det ens räcker att ligga i koma för det, kroppen är sannolikt inställd på ett konstant värderande
med eller utan vårt medvetna medvetandes tillstånd.

Kroppen ja. Men samtidigt är det möjligt att medvetet uppleva exempelvis kyla, åtminstone en stund, utan att ta ställning, utan att lyssna på kroppsliga invändningar.

[Algotezza]

Att förnimma utan avsikt, utan att sätta i relation, utan att värdera.

Undrar om det ens räcker att ligga i koma för det, kroppen är sannolikt inställd på ett konstant värderande
med eller utan vårt medvetna medvetandes tillstånd.

Vi har eller odlar en självbild där det ses som "naturligt" att ständigt värdera, att det sker "spontant" och "oundvikligt". Att vara enlevande och medveten fysisk kropp innebär förstås en del behov behov, hunger, tömma tarm och blåsa, kåthet... det finns därmed en automatisk fysiskt betingad positiv värdering av det som tillfredsställer eller som vi hoppas ska tillfredsställa våra fysiskt-kroppsliga behov. Men om man är mätt, precis tömt tarm och blåsa, nyss fått sexuell utlösning, och inget fysiskt behov pockar på, kan man då inte tänka sig att man bara kan förnimma utan att värdera, bara uppleva vad man upplever?

/Algotezza

[SigurdV]

Att förnimma utan avsikt, utan att sätta i relation, utan att värdera.

Undrar om det ens räcker att ligga i koma för det, kroppen är sannolikt inställd på ett konstant värderande
med eller utan vårt medvetna medvetandes tillstånd.

Vi har eller odlar en självbild där det ses som "naturligt" att ständigt värdera, att det sker "spontant" och "oundvikligt". Att vara enlevande och medveten fysisk kropp innebär förstås en del behov behov, hunger, tömma tarm och blåsa, kåthet... det finns därmed en automatisk fysiskt betingad positiv värdering av det som tillfredsställer eller som vi hoppas ska tillfredsställa våra fysiskt-kroppsliga behov. Men om man är mätt, precis tömt tarm och blåsa, nyss fått sexuell utlösning, och inget fysiskt behov pockar på, kan man då inte tänka sig att man bara kan förnimma utan att värdera, bara uppleva vad man upplever?

/Algotezza

Vi har vad jag kallar den naturligt givna moralen ... Varje tanke som tänks, jämförs av det undermedvetna med moralen och tanken kompletteras med en känsla. Detta är en värdering vi aldrig slipper undan.

[Algotezza]

Vi har eller odlar en självbild där det ses som "naturligt" att ständigt värdera, att det sker "spontant" och "oundvikligt". Att vara enlevande och medveten fysisk kropp innebär förstås en del behov behov, hunger, tömma tarm och blåsa, kåthet... det finns därmed en automatisk fysiskt betingad positiv värdering av det som tillfredsställer eller som vi hoppas ska tillfredsställa våra fysiskt-kroppsliga behov. Men om man är mätt, precis tömt tarm och blåsa, nyss fått sexuell utlösning, och inget fysiskt behov pockar på, kan man då inte tänka sig att man bara kan förnimma utan att värdera, bara uppleva vad man upplever?

/Algotezza

Vi har vad jag kallar den naturligt givna moralen ... Varje tanke som tänks, jämförs av det undermedvetna med moralen och tanken kompletteras med en känsla. Detta är en värdering vi aldrig slipper undan.

Naturligt given moral - hur vi faktiskt agerar eller...? Har det undermedvetna en moral?

Med hänvisning till att något sker i det undermedvetna utan att vi behöver vara medvetna om det kan väl det mesta bevisas ske, eller...? Undermedvetet vet du att jag har rätt när jag menar att vi kan uppleva utan att värdera.

Undermedvetet är alla sexgalningar/ mytomaner/psykopater men tack vare att överjaget sätter stopp för idets våldsamma drömmar och avsikter, blir våra egon oftast rätt normala, sett till vad vi medvetet tänker och gör.

/Algotezza

[holoteist]

Förnimmer gör man hela tiden. Men varför skulle man inte vilja värdera.

Vad tänker folk med, egentligen.

Om vi säger så här, jag finner det inte svårt att se osanningen i titeln.

[SigurdV]

Vi har eller odlar en självbild där det ses som "naturligt" att ständigt värdera, att det sker "spontant" och "oundvikligt". Att vara enlevande och medveten fysisk kropp innebär förstås en del behov behov, hunger, tömma tarm och blåsa, kåthet... det finns därmed en automatisk fysiskt betingad positiv värdering av det som tillfredsställer eller som vi hoppas ska tillfredsställa våra fysiskt-kroppsliga behov. Men om man är mätt, precis tömt tarm och blåsa, nyss fått sexuell utlösning, och inget fysiskt behov pockar på, kan man då inte tänka sig att man bara kan förnimma utan att värdera, bara uppleva vad man upplever?

/Algotezza

Vi har vad jag kallar den naturligt givna moralen ... Varje tanke som tänks, jämförs av det undermedvetna med moralen och tanken kompletteras med en känsla. Detta är en värdering vi aldrig slipper undan.

Naturligt given moral - hur vi faktiskt agerar eller...? Har det undermedvetna en moral?

Med hänvisning till att något sker i det undermedvetna utan att vi behöver vara medvetna om det kan väl det mesta bevisas ske, eller...? Undermedvetet vet du att jag har rätt när jag menar att vi kan uppleva utan att värdera.

Undermedvetet är alla sexgalningar/ mytomaner/psykopater men tack vare att överjaget sätter stopp för idets våldsamma drömmar och avsikter, blir våra egon oftast rätt normala, sett till vad vi medvetet tänker och gör.

/Algotezza

Undermedvetet eller omedvetet... det väsentliga att vi (medvetandet) själva har inte valt de känslor som förknippas med tankarna! Exakt HUR känslan förknippas med tanken är ännu inte utrett! Jag använder inte begreppet "överjag". Och jag tror inte vi är undermedvetna sexgalningar/ mytomaner/psykopater. Det finns något som reglerar våra känsloresponser...jag kallar det lite olika saker ibland, mest beroende på hur långt jag snärjt in mig i ett resonemang om det virrvarr som finns i hjärnan. Det undermedvetna har nog självt ingen annan moral än möjligen en behaglig känsla efter att ha utfört sitt arbete, och en obehagskänsla om det inte utför sitt jobb.

[SigurdV]

Förnimmer gör man hela tiden. Men varför skulle man inte vilja värdera.

Vad tänker folk med, egentligen.

Om vi säger så här, jag finner det inte svårt att se osanningen i titeln.

Vi bör skilja mellan tolkningar och värderingar.

[holoteist]

Förnimmer gör man hela tiden. Men varför skulle man inte vilja värdera.

Vad tänker folk med, egentligen.

Om vi säger så här, jag finner det inte svårt att se osanningen i titeln.

Vi bör skilja mellan tolkningar och värderingar.

Obehag inför jobb känner vi alla! Du måste inte jobba förresten, det är en sån där kommunistisk MYT som... nädå, bara skämtar nu.

Men jo tolkningar, tolkningar. Vad var tolken?

[Algotezza]

Förnimmer gör man hela tiden. Men varför skulle man inte vilja värdera.

Vad tänker folk med, egentligen.

Om vi säger så här, jag finner det inte svårt att se osanningen i titeln.

Har du inte ställts inför en situation där du vill slippa värdera utan bara uppleva, men inte tar avstånd från att uppleva, är det klart att frågan i rubriken inte varit aktuell för dig och att den då ter sig märklig.

För övrigt kan man ju fråga sig på vilket sätt en fråga kan uttrycka en osanning. Det är väl svaren som ev. kan göra det.

/Algotezza

[Algotezza]

Naturligt given moral - hur vi faktiskt agerar eller...? Har det undermedvetna en moral?

Med hänvisning till att något sker i det undermedvetna utan att vi behöver vara medvetna om det kan väl det mesta bevisas ske, eller...? Undermedvetet vet du att jag har rätt när jag menar att vi kan uppleva utan att värdera.

Undermedvetet är alla sexgalningar/ mytomaner/psykopater men tack vare att överjaget sätter stopp för idets våldsamma drömmar och avsikter, blir våra egon oftast rätt normala, sett till vad vi medvetet tänker och gör.

/Algotezza

Undermedvetet eller omedvetet... det väsentliga att vi (medvetandet) själva har inte valt de känslor som förknippas med tankarna! Exakt HUR känslan förknippas med tanken är ännu inte utrett! Jag använder inte begreppet "överjag". Och jag tror inte vi är undermedvetna sexgalningar/ mytomaner/psykopater. Det finns något som reglerar våra känsloresponser...jag kallar det lite olika saker ibland, mest beroende på hur långt jag snärjt in mig i ett resonemang om det virrvarr som finns i hjärnan. Det undermedvetna har nog självt ingen annan moral än möjligen en behaglig känsla efter att ha utfört sitt arbete, och en obehagskänsla om det inte utför sitt jobb.

Styr vi tankarna? När vi tror vi "tänker medvetet viljestyrt" kanske det bara är en spegling i medvetandet av en icke medvetet viljestyrd process i det undermedvetna som i sin tur har fysiska processer som grund. Är det möjligt att i praktiken skilja mellan "tankar" och "känslor" - är det inte bara möjligt när vi använder ord för att beskriva dessa?

/Algotezza

[Algotezza]

Förnimmer gör man hela tiden. Men varför skulle man inte vilja värdera.

Vad tänker folk med, egentligen.

Om vi säger så här, jag finner det inte svårt att se osanningen i titeln.

Vi bör skilja mellan tolkningar och värderingar.

Vilket samband finns mellan dessa, hur förhåller dessa sig till varandra?

/Algotezza

[SigurdV]

Förnimmer gör man hela tiden. Men varför skulle man inte vilja värdera.

Vad tänker folk med, egentligen.

Om vi säger så här, jag finner det inte svårt att se osanningen i titeln.

Vi bör skilja mellan tolkningar och värderingar.

Vilket samband finns mellan dessa, hur förhåller dessa sig till varandra?

/Algotezza

En tolkning av en förnimmelse denoterar ett faktum.
En värdering av en förnimmelse,x, är en annan förnimmelse,y, som orsakas av x.

[förstår mig själv]

Detta håller jag inte med om en förnimmelse tex en känsla är exakt det man känner. Exakt det man känner är samtidigt en värdering. Går inte heller att beskriva i enheter eller matematik.

[Vertumnus]

Att värdera är att mäta och att mäta innebär att distansera sig. Att värdera en förnimmelse innebär att distansera sig från den. "Världen" framträder visserligen för oss, läses av, värderas, genom våra sinnen och i våra sinnens utformning och uppsättning - kroppen som instrument -, men det är en värdering som ligger bortom vår kontroll. Det som står på spel är världens självständighet såsom den framträder för oss. Filosofin börjar, det var Platons tanke (i motsats till Protagoras "människan är alltings mått"), i förundran över att allt är precis så som det är.