Kiifen skrev:Jag vet för lite om Wilbur för att uttala mig om honom, jag reagerade enbart på titeln till hans bok.
Tydligen var det tillräckligt.
Det är nämligen väldigt vanligt inom den sk. andliga rörelsen, åtminstone som ett argument, att försöka ha ett holistiskt synsätt och det ska då innefatta alla tänkbara synsätt kombinerade till ett enda fullständigt sätt att se på saker och ting.
Om du skulle öppna boken och läsa vad han skriver, så gör han en rad konstateranden. Det första är att han är starkt kritiskt mot bl.a. new age rörelsen.
Och det är nog här som jag sticker in kniven faktiskt och skiljer mellan den andliga och den vetenskapliga formen.
Så du säger att det finns två läger? Jag skulle säga att det är mycket mer komplext än så.
Den andliga försöker att ha en (1) fullständig teori medan vetenskapens försöker använda sig av det perspektiv som är utformat för själva studien. Dvs. den vetenskapliga metoden går ut på att formulera ett syfte och att analysera en företeelse utifrån ett eller flera olika perspektiv för att på så vis producera kunskap.
Jag tycker denna distinktion inte var så giviande. Ventenskapen strävar ju efter en fullständig teori, det är ju hela grunden med vetenskapen, att det finns något att "damma av" så att säga, att det finns en kunskap eller "sanning" att hitta, genom att systematiska använda sig av vissa givna metoder. Naturligtvis finns olika tillvägagångsätt beroende på vad man undersöker, men det är ju för att man behöver olika verktyg för olika områden. Jag förstår f.ö. inte vad du menar när du syftar på "den andliga" och vidare "den andliga"´s relation till Wilber. Är Wilber "den andliga"? Jag upplever att det är en abstraktion du skapat. En generalisering, som du buntar ihop väldigt mycket i, för att det är bekvämt. Definiera gärna det du kallar "den andliga", och kom med ett välgrundat påstående varför Wilber går att plascera i denna kategori.
Därför avfärdar jag också personer som kommer stånkandes med sitt enda riktiga sätt att se på saker och ting, eftersom det är ju inte det det handlar om! Det är dessutom oerhört opraktiskt att göra så! Och alla som studerat vetenskapsteori borde veta om detta, därför slås jag med häpnad över att Wilbur som borde vara kunnig nog att förstå forskning, fortsätter att göra samma sak! Däremot är jag inte förvånad över att han råkat ut för sådana studenter, för sånt folk finns ju överallt och särskilt hos folk som är okunniga om hur forskning går till.
Roligt att läsa en så lång rad av djupt fördomsfulla yttranden om något du inte har en aning om. Titel "A theory of everything" och "A history of everything" kanske kan upplevas som kontroversiell, men hela POÄNGEN med det Wilber (inte Wilbur) skriver, är att han vill tillåta ALLA perspektiv att existera samtidigt - därav titeln "A theory of everything". Han säger inte att han har det "enda" riktiga sättet att se på saker, han erbjuder däremot ett sätt att se på allting. Det är därför boken heter "A theory" och inte "THE theory" respektive "THE history", fast du kanske i din aggressiva, upprörda, trångsynta självupphetsning inte lade märke till det. Men du kanske skulle öppnat boken istället för att bara spy ut dig fördommar. Hela hans projekt har vart att inte fökasta något filosofiskt, religös eller psykoligskt perspektiv/skola. Det är HELA hans poäng. Att förklara hur bevaviourismen hänger ihop med psykoanalysen, humanstisk psykologi, kognitiv psykologi och buddhism, fenomenologi, hermenutik, "modern" filosofi, "postmodern" filosofi, mysticism, traditionell materiell vetenskap, olika former av socioligiska skolor, systemteori, etc, etc etc, jag orkar inte namedroppa alla referenser han har. Vissa säger att det är ett naivt projekt att fösöka sammanföra alla dessa olika skolor, men jag tycker ärligt talat att han gör ett jävligt bra försök. I regel orkar inte folk läsa in sig på så många olika skolor, men han är ju någon slags kunskapsfanatiker, men en väldigt ödmjuk sådan. Dock tenderar människor, som hakat sig fast i en favorittradition inte gilla Wilber, just för att han försöker ta med de skolor de råkar förkastar. Men det är inte Wilbers fel att människor är begränsade i sitt urval. Alltså han har ett bibliotek på 10.000 böcker och sa att han i genomsnitt läser tre böcker om dagen, han är ingen naiv liten new ageare som sitter på vinden och skriver små böcker om önsketänkande. Dessutom håller han inte på med "forskning" i den bemärkelsen, har är filosof/psykolog utanför akademin, även fast han har examen och dessutom har startat ett eget univsersitet, sitt "integral university". Detta är en av anledningarna till varför han heller inte är så känd, har går inte de utstakade vägarna, eftersom då måste man acceptera den värdsbilden som existerar och följa alla regler. Han anses ju vara grundaren av transpersonell psykologi (det är ingen liten merit), dvs den psykologi som försöker förklara och teoretisera kring mystiska upplevelser, något som varit extremt tabubelagt i det västerländska vetenskapstraditionen, eftersom vi sedan lång tid tillbaka har förnekat den första persons perspektivet, subjektiva världens och medvetandets existens, eftesom vi vill reducera allt till objekt, till materia till ett tredjepersonsperspekiv. Många finnes det helt naturligt att vi är en hög materia, som uppkommit utan syfte och mening i en meninglös värld och att vi dessutom kan förstå univserum genom att skicka ut raketer i rymden. Jag råkar vara en av de personer som tycker detta är befängt. Det är ensidigt. Det mest grundläggande i våran världsbild är att vi tror att vi är rationella, men vi har fortfarande inte fattat att allt sökande efter kunskap och sanning, är ett uttryck för hur vårat tänkande, (var syfte är att fungera som ett verktyg för att vi ska spara minnen, och bilda oss en kausalitet genom dessa erfarenhet, för att bilda praktisk kunskap som vi kan accessa som besultsunderlag för att överleva i hotfulla miljöer), som fungerar rationellt, men som i grunden bara är ett verktyg för ett "inte så rationell" strävan att överleva. All strävan efter säkerhet är i grunden en strävan för överlevnad. Vi genom våran kultruella idéhistoria glömde någonstans påvägen bort att alla språkliga termer och begrepp är skapade av oss själva. Men när filosofer kliar sig i huvet och blir förvirrade över att deras epistemologiska modeller aldrig tycks gå ihop med gamla idéer om sanning etc, så fattar de inte att hela begreppscikusen, hela den rationella cirkusen i grunden är något vi i våran kultur skapat, det är ett spel vi kickat igång, och uppkommer genom de mekanismer som i grunden handlade om en "inte så rationell" strävan i att överleva. Alla kulturer på jordklotet har inte hakat upp sig på detta överdrivna sökande efter "sanning". Tolka mig inte fel - Det är jättebra att vi har teknologiskt framåtskridande, men jag menar, vi fattar ju inte ens varför vi ens har det. Det är en process som människor satt i rullning och som sedan inte ifrågasätts, och därför inte förstås. Så länge vi inte ifrågasätter oss själva och vårat beteende, kommer vi aldrig att förstå det.
Jag tror att det finns en subjektiv dimension och att vi i första hand bör lära oss att förstå oss själva och börja inse varför vi ställer oss alla dessa frågor, att verkligen ta ett steg tillbaka och verkligen fråga oss varför vi upprätthåller alla dessa rationella projekt, istället för att skicka upp en raket i rymden med en bild på en man och en kvinna och band inspelat med en röst som berättar för rymdvarelser att vi är människor från planeten jorden... Alltså det här med rymdromantiken är en så jävla befängt historia. Rymden är redan framför nyllet på oss, men vi fattar det inte.
Åter till Wilber, alltså så fort människor försöker komma med ett nytt sätt att se på världen (egentligen är det inget nytt han säger, utan en integrering av hundra olika gamla sätt att se på världen) så blir dessa människor ofta motarbetade, eftersom andar människor har etablerat kulturella tankestrukturer som de sedan blivit bekväma i och därför är okapabla att ha distans till. Det har alltid varit så. Dock så har ju stora univsersitet, t.o.m. harvard börjat intressera sig för sånt här med mystiska upplevelser, vilket är på tiden.
Sen hur ska "forskning" gå till? Att repetera gamla mönster om och om igen? Är det så kunskapstillväxt sker? Har du tittat på hur det s.k. forksarsamhället fungerar idag i Svergie? Meningslösa exjobb som inte säger någonting om någonting fabriseras och arkiveras på hög. Vemfan vill läsa om hur suveräna kalvskinnsskor bland sverigesskotrender på 1700-talet? Vi tror att vi "dammar av" universum. Haha, vilke skämt. Nej, vi behöver banbrytande, nya sätt att närma oss världen för att utvecklas. Vi behöver flera människor som Wilber, som går över gränserna. Naturligtvis finns det ju många duktiga forskare som arbetar och tillför viktig kunskap. Men det är så sorgligt att kvalité inte är något som vi värdesätter, eftersom den är så svår att mäta. Vi satsar istället på kvantiet, och att det nån gång ska ramla ner ett goldkorn i vaskandet.
F.ö. tycker jag att det är komiskt att du på något sätt, upplever dig vara någon slags försvare av vetenskap, men att du samtidigt verkar vara väldigt fördomsfull, så pass inte ens försöker göra en research innan du börjar komma med kritik. Nej just ja, du visste ju redan att Wilber "är andlig" och att du som vetenskapsförespråkare vet bättre.
Här är ett exepel från en artikel han skrev vid namn "An integral theory of consciousness". Jag hoppas att du slås av det "andliga" tillvägagångsättet han har.
There has recently been something of an explosion of interest in the development of a `science of consciousness', and yet there are at present approximately a dozen major but conflicting schools of consciousness theory and research. My own approach to consciousness studies is based on the assumption that each of these schools has something irreplaceably important to offer, and thus what is required is a general model sophisticated enough to incorporate the essentials of each of them. These schools include the following:
1. Cognitive science tends to view consciousness as anchored in functional schemas of the brain/mind, either in a simple representational fashion (such as Jackendoff's `computational mind') or in the more complex emergent/connectionist models, which view consciousness as an emergent of hierarchically integrated networks. The emergent/connectionist is perhaps the dominant model of cognitive science at this point, and is nicely summarized in Alwyn Scott's Stairway to the Mind (1995), the `stairway' being the hierarchy of emergents summating in consciousness.
2. Introspectionism maintains that consciousness is best understood in terms of intentionality, anchored in first-person accounts -- the inspection and interpretation of immediate awareness and lived experience -- and not in third-person or objectivist accounts, no matter how `scientific' they might appear. Without denying their significant differences, this broad category includes everything from philosophical intentionality to introspective psychology, existentialism and phenomenology.
3. Neuropsychology views consciousness as anchored in neural systems, neurotransmitters, and organic brain mechanisms. Unlike cognitive science, which is often based on computer science and is consequently vague about how consciousness is actually related to organic brain structures, neuropsychology is a more biologically based approach. Anchored in neuroscience more than computer science, it views consciousness as intrinsically residing in organic neural systems of sufficient complexity.
4. Individual psychotherapy uses introspective and interpretive psychology to treat distressing symptoms and emotional problems; it thus tends to view consciousness as primarily anchored in an individual organism's adaptive capacities. Most major schools of psychotherapy embody a theory of consciousness precisely because they must account for a human being's need to create meaning and signification, the disruption of which results in painful symptoms of mental and emotional distress. In its more avant-garde forms, such as the Jungian, this approach postulates collective structures of intentionality (and thus consciousness), the fragmentation of which contributes to psychopathology.
5. Social psychology views consciousness as embedded in networks of cultural meaning, or, alternatively, as being largely a byproduct of the social system itself. This includes approaches as varied as ecological, Marxist, constructivist, and cultural hermeneutics, all of which maintain that the nexus of consciousness is not located merely or even principally in the individual.
6. Clinical psychiatry focuses on the relation of psychopathology, behavioural patterns, and psychopharmacology. For the last half century, psychiatry was largely anchored in a Freudian metapsychology, but the field increasingly tends to view consciousness in strictly neurophysiological and biological terms, verging on a clinical identity theory: consciousness is the neuronal system, so that a presenting problem in the former is actually an imbalance in the latter, correctable with medication.
7. Developmental psychology views consciousness not as a single entity but as a developmentally unfolding process with a substantially different architecture at each of its stages of growth, and thus an understanding of consciousness demands an investigation of the architecture at each of its levels of unfolding. In its more avant-garde forms, this approach includes higher stages of exceptional development and wellbeing, and the study of gifted, extraordinary, and supranormal capacities, viewed as higher developmental potentials latent in all humans. This includes higher stages of cognitive, affective, somatic, moral, and spiritual development.
8. Psychosomatic medicine views consciousness as strongly and intrinsically inter-active with organic bodily processes, evidenced in such fields as psychoneuro- immunology and biofeedback. In its more avant-garde forms, this approach includes consciousness and miraculous healing, the effects of prayer on remarkable recoveries, light/sound and healing, spontaneous remission, and so on. It also includes any of the approaches that investigate the effects of intentionality on healing, from art therapy to visualization to psychotherapy and meditation.
9. Nonordinary states of consciousness, from dreams to psychedelics, constitute a field of study that, its advocates believe, is crucial to a grasp of consciousness in general. Although some of the effects of psychedelics -- to take a controversial example -- are undoubtedly due to `toxic side-effects', the consensus of opinion in this area of research is that they also act as a `nonspecific amplifier of experience', and thus they can be instrumental in disclosing and amplifying aspects of consciousness that might otherwise go unstudied.
10. Eastern and contemplative traditions maintain that ordinary consciousness is but a narrow and restricted version of deeper or higher modes of awareness, and that specific injunctions (yoga, meditation) are necessary to evoke these higher and excep- tional potentials. Moreover, they all maintain that the essentials of consciousness itself can only be grasped in these higher, postformal, and nondual states of consciousness.
11. What might be called the quantum consciousness approaches view consciousness as being intrinsically capable of interacting with, and altering, the physical world, generally through quantum interactions, both in the human body at the intracellular level (e.g. microtubules), and in the material world at large (psi). This approach also includes the many and various attempts to plug consciousness into the physical world according to various avant-garde physical theories (bootstrapping, hyperspace, strings).
12. Subtle energies research has postulated that there exist subtler types of bio- energies beyond the four recognized forces of physics (strong and weak nuclear, electromagnetic, gravitational), and that these subtler energies play an intrinsic role in consciousness and its activity. Known in the traditions by such terms as prana, ki, and chi -- and said to be responsible for the effectiveness of acupuncture, to give only one example -- these energies are often held to be the `missing link' between intentional mind and physical body. For the Great Chain theorists, both East and West, this bioenergy acts as a two-way conveyor belt, transferring the impact of matter to the mind and imposing the intentionality of the mind on matter.
My own approach to consciousness involves a model that explicitly draws on the strengths of each of those approaches, and attempts to incorporate and integrate their essential features.
Han är alltså en galning som verkligen vill förstå saker. Nej just ja, hur var det nu, WilbUr hade ett "korrekt" sätt att se på saker och är okapabel att arbeta med flera teorier och perpsektiv samtidigt. Vilket jävla skitsnack.
