Det sista du bör göra är att tänka.

[Kraniet]

Måste nog börja med en retorisk fråga till Sceptisk. Om nu det är så fel och dåligt att tänka, disskutera och resonera. Vad gör du då här, på ett filosofiforum?  :wink:

Vill fortsätta med att säga att jag håller med om vad du säger i grunden, fast inte alls så mycket det du säger ordagrant.

För ett tag sen befann jag mig i en chatt med många amerikaner (och därmed många rätt "hard-core" kristna). Frågan om jag var troende kom upp, varvid jag svarade "nej jag är agnostiker". Svaret som kom till baka gav mig en tankeställare. "Oh my condolences".
Att ha något att tro på är en positiv grej. Det mesta vi gör kräver nån slags tro och tillit i nånting. Om det så är till personer kring sig eller till att 20 liter bensin faktiskt driver min bil 30 mil elelr vad det nu kan vara. Utan nån slags grundläggande tro kan vi ju inte ta oss för mycket egentligen.

Det är ju numera också vederlagt vetenskapligt att vi har, i varierande grad, behov av att tro på [/i]nåt[/i]. Det som också verkar bli tydligt är att det finns en "troende-gen" som är starkare i vissa och svagare i andra. Vissa människor har helt enkelt lättare att känna stark tro.

Ser man bara historiskt så är det ju uppenbart att ända sen vi fick vårt högre medvetaned varit mer elelr tvunga till att fundera på vad som finns utanför vår sinnesvärld, vad som händer när vi dör och vart vi egentligen kommer ifrån. Tron har alltså växt allt eftersom vi har utvecklats.

Idag så ser vi en stark sekularisering på många håll samtidigt som det aldrig varit mer utövare av buddhism, yoga, meditation och andra "alternativa" tros-utövningar. Så människans andliga behov går nog inte att ifrågasätta eller missta sig på.

Men det form av religion vi har haft är utdöende. Det faktum att så många överger kristendomen tex talar ju sitt tydliga språk att den sortens tro inte är vad som fungerar, elelr det som människor vill ha. Och varför skulle kristendomen vara den bästa religionen? Den har inte funnits speciellt länge. Den har aldrig varit speciellt stor och är fortfarande inte speciellt utbredd globalt, inte om man ser til antalet utövare eller hur utspridd den är geografiskt.
Att anse att kristendom (elelr någon annan religion) är "bäst" för alla är ungefär som att förvänta sig att alla tycker om lasagne bara för att jag gör det. Alla tycker inte om smaken och faktiskt är ju lasagne inte ultimat vad gäller näringsinnehåll osv.

Jag tycker det är dags att fundera över om vi inte måste sluta dela upp oss i läger och stå och kasta sten på varandra. Alla söker samma sak, det ser bara olika ut. Och faktiskt är det ju så att ingen har det rätta svaret. Så fort nån hävdar att de vet bör man nog lägga benen på ryggen för då har med fanaticsm att göra och det brukar inte leda till så mycket bra.
Oavsett om man är kristen, muslim, jude, buddhist, naturvetare eller vad det nu är så utövar man samma sak. Man försöker ordna sin tillvaro och sina tankar på ett sätt så man kan känna sig tillfreds. För vissa räcker det att tro på en allsmäktig kund, andra mediterar för att må bättre och i hopp om att komma till en upphövd sinnesstämning, andra ser till att studera biologi elelr kolla ut i rymden för att lära sig hur saker hänger ihop.
Men gemensamt för alla är att vi känner oss mer eller mindre lika vilsa och ensamma.

Sen måste man ju undra varför det ser ut som det gör i västvärlden idag. Om nu kristendomen är så bra som du säger, hur kommer det sig då att den lett oss hit, dit vi är idag? Elelr tror du inte alla händelser i historien gemensamt fört oss till den punkt vi är idag? Den dominerande värlsåskådningen och levnadssättet i väst har dikterats av kristendom och judendom. Om de är de "perfekta" religionerna varför är det då så "dåligt" som du verkar hävda?
Hur ställer du dig till det faktum att de första "moderna" filosoferna var teologerna inom kyrkan? Det var som såg till att översätta de grekiska filosofierna och att fortsätta deras arbete inom moral, logik, etc. Om nu denna "cynisms" som kommer av att tänka rationellt är så dålig, varför kom då kyrkan att lägga så mycket tid på det?
Tror du inte Gud gav oss vår hjärna och vår tankekraft av en anledning? Vad är denna anledning om vi inte ska tänka?

Sen gör du en annan vurpa som många troende (men även andra) gör. Du förutsätter att alla människor ska inse hur bra religionen är trots att det är ett dogmatiskt system. En dogm blir bara vettig så fort man accepterar grundaxiomen. Dvs man måste tro för att kunna vara troende. Vetenskapen är också en dogm även om många vetenskapsmän inte gillar att man säger det. De flesta dicipliner utgår från nån slags dogmatisk grund. Dvs man måste tro på vetenskap innan man kan acceptera dess giltighet. Tydligaste exemplet är den euklidiska geometrin som är helt omöjlig utan sina grundaxiom, punkten och linjen. Accepterar man inte dom grunderna faller all matematik.

Men om nu tror förutsätter tro hur ska vi då kunna avgöra vad som är rätt? Om det räcker att tro, då skulle ju alla har sina egna trosföreställningar och alla skulle därmed vara lika giltiga. Jag tror nog du hålelr med om att man måste ha nåt annat för att kunna rättfärdiga tron. Man måste kunna argumentera för sin tros giltighet på nåt vis. Man måste mao tänka, disskutera och resonera sig fram till att ens tro är "vettig".

Så då återstår frågan. vad ska vi göra? Denna sekularisering verkar ju onekligen ha en del negativa inslag.
Orsaken tror inte jag har så mycket att göra med vilken religion vi inte följer längre. Problemet är att vi har problem att undslippa den skuldbeläggning som många religioner har på de som inte utövar religionen på "rätt" sätt. Dvs man är rädd för att utöva sin tro på det sätt som gör en lycklig.
Istället bryter människor sig loss och likt tonringar bryter de upp våldsamt och extremt från det gamla. Hedonism och allt vad det nu är där man hoppat ur askan i elden i jakt efter nästa "fix". Men fortfarande har man ingen aning om man som egentligen är det man borde göra.

Jag tror som sagt vi måste börja fundera över om hur vi utövar vår tro är viktigt eller om det faktum att vi utövar vår tro är viktigare.
Det är tex vad rev D Younger försöker förmedla och det han försökt göra med sin "One Church-Universal". Med ursprung i extrem baptism har han lyckats ta sig vidare och har läst de flesta stora religioners skrifter, inkl biddhism, gnostiscism etc.
Kolla in hans föreläsning "demystifying paganism" . Han har gjort andra föreläsningar men av nån anledning finns de inte längre på google video.. Men det är förmodligen den vettigaste och mest förtroendeingivande präst jag kommit i kontakt med.

Som varande kristen som du är undrar jag om du funderat nåt på varför du hänger dig till en kyrka som enda sysfte varit som maktstruktur* och inte Jesus egen religion/livsåskådning; gnosticism.

*om du läser lite historia så kommer du inse att Kristendomen slutade jagas och togs upp som religion i det som fanns kvar av romarriket just pga av att den sorters hierarki med präster som styrde sitt samfund var en väldigt praktisk struktur för att fördela, utöva och behålla makt.
Den bibel du läser (nya testamentet) skapades inte fören flera hundra år senare i det första kyrkomötet i Nicea. Det första mötet bestämde man att man skulle ha en bok, det andra mötet berstämde man vilka texter (dvs cencur) eller apostlar som skulle få ingå.
Så innan du fortsätter hävda ofelbarheten i religioner som kristendomen så tycker jag du bör läsa på lite fakta.

Som slutkläm vill jag bara säga att jag är inte religiös (vilket borde framgått). Men jag önskar ibland att jag var det och kan tom beundra människor som så blint kan sätta sin tillit i sådana ting de inte kan se eller uppleva annat än genom stark övertygelse.
Ett liv utan stark övertygelse är på vissa sätt smaklöst och jag upplever att jag får betala dyrt för det. Samtidigt kan jag inte tänka mig ett annat sätt att leva, för min del. Ratonellt och pragmatiskt tänkande är det som ger mig övertygelse. Jag vill veta i så lång utsträckning som möjligt. Men likt sokrates inser jag även att det är en illusion.
Jag har en viss andlig sida, men de livsåskådningar som tilltalar mig mest är tao och zen. Men de ser jag heller inte som religioner. Men än har jag inte hitta fram till den punkt där jag är tillfreds med livet så som det är.

edit: rev D Younger har även en hemsida som dock verkar rätt inaktiv. http://revdyounger.com/Church.aspx men lite mer information om honom och vad han försöker åstadkomma finns där.